Varför hjälper inte gud alla?

Tråden hör väl egentligen till denna tråd:

(FB) Den stora tråden om Teodicéproblemet (sammanfogad tråd /mod)


Har ni ingenting att göra så kan ni sitta och spekulera i ovanstående tråd tills sista andetaget.

Den hjälper om den hjälper dig att tänka på nått som gör att du mår bra.
Som att vissa mår bra av att läsa en bok andra av att ut och springa .
Det är bara lite synd om oss som inte hittar nått man mår bra av .

Helt korrekt i varje mening.
Det som slog mig är faktumet att de som nu tror att det finns en Gud, varför kan de inte bara nöja sig med att det är en tro? Varför måste dom hela tiden envisas med att leta bevis för ett det ena ett ser andra som ska bekräfta att det finns en Gud?

Ni känner inte Gud utan har åsikter ur tomma luften.

😂😂😂😂 Det finns inget eller ingen att känna...men visst känn på du....😂😂😂😂

Det är i enhet med gud som livet inpå vederbörandes liv 150 år senare oavsett vilja tillgiven till ett sådant som sabotage-satanismen åstakommen emot denne återvänder till utföraren till den grad att det blir kompenserat för både verk och huvuddelen av sjukdomen däremot. Så när till exempel skattefinansierad ansvarsområdesbemanning per ambition och stridsförmåga sjunkit till ännu ett bottenrekord utmärkt så får militären stå för sin del av oansvaret hållet för skattepengarna genererade, i detta fallet cancervården som i takt med urholkningen av ambition och stridsförmåga till ingen längre med medhåll anser sig benägna skötandes området bortom ifrågasättandepraktikerna så får hela skattefinansierade verksamheten bära bördan resulterandes i dennes cancerfall i första hand.

Du kan inte föreställa dig att det finns makt utöver vår egen. Men som programmeraren har makt över sin skapade videospelvärld, så har Skaparen makt över den värld vi upplever via våra biologiska avatarer.

Jag har lärt känna Gud genom dem som har kunnat berätta, framför allt Jesus.

Att föreställa sig att det finns lagar, eller ”makt” om du vill se det så, är en ganska trivial tanke.

Det räcker att nämna gravitationen, eller nödvändigheten av syre, mat och vatten. Utan dessa vardagliga beroenden skulle vi alla upphöra att existera, och därmed även utsättas för lidande, smärta och död.

Ha då i åtanke att det du kallar ”Gud” i så fall har gjort dig bunden till detta.

En ”makt” som inte bara har skapat dig, utan också genom det har placerat dig i denna omständighet av lidande och smärta, och samtidigt är den makt som kräver din tillbedjan för att du ska kunna befrias från den.

Hur kan du acceptera dessa termer?

Jesus har gjort mig fri och jag förstår att det inte går att bevisa allt som finns utan att bara marginellt lite.

Vi lever i vår lilla värld och vill känna oss trygga med det. Att en mördare och lögnare är vår världs furste är inget vi vill se men den som tror på Jesus lära behöver inte frukta fursten.

Jag har aldrig uppfattat att Gud kräver tillbedjan, det är religiösa läror. Däremot ska man inte be andra makter om hjälp än Guds makter -- om man inte vill råka mycket illa ut.

Kan det vara så, och nu är jag religiöst ödmjuk här, i den meningen att jag underhåller tron på Gud, att det du kallar ”Gud” faktiskt är en diktator, en överherre som har bundit dig till biologiska förutsättningar och som genom dessa förutsättningar gör dig desperat att försöka frigöra dig från dem?

Att själva idén om himmelen är det ultimata verktyget som ”Gud” har lärt dig att se som vägen ut, men som i själva verket är en fälla vars syfte är att du till slut återvänder till denna tillvaro?

Att ljuset du ser när du dör, det som så många berättar om, är en lockelse, likt en fluga som söker sig mot ljus, som orsakar att du kommer tillbaka igen till denna tillvaro?

Skulle du tro på mig?

Nej! Det är nog en projektion från dig.

Nej! De som är värdiga får evigt liv av annat slag.
Nej, jag skulle inte tro på dig men på Jesus.

Man dras genom tunneln mot ljuset vare sig man vill eller inte.

Om det vore en projektion, skulle det inte finnas ett frågetecken.
Det är okej, för du kommer i så fall att återkomma till denna tillvaro igen.

Och om du är här nu och kan uthärda detta, kan du uthärda det igen.

Det är det värsta utfallet.

Min rekommendation är att när ditt hjärta slår sitt sista slag och du ser ett ljus, undvik det.

Närstående och kära kommer att sträcka ut sina händer, men dessa är inte dina sanna nära och kära, blott illusioner.