Tror det står om mig någonstans att jag skulle ghosta på dejtingsidor?

Precis vad jag tänkte. Ofta så sitter samma dårar med flertalet olika konton och upptar ens tid eller tycks nätverka med andra avvikande typer.

Online vimlar det av predatorer.

Vet inte hir många omika män som skrivit "Jag känner igen dig." Sedan ingenting mer. De som däremot känner igen en, använder det som information de anser att de inte behöver uppge till en eftersom det får dem att känna sig som om de har kontroll när de sitter och snackar skit med andra män som inte räknas.

Man ska inte ta vad de där männen säger på allvar eftersom det är taktik från deras sida som ska göra kvinnor osäkra.

De borde hitta en bögklubb att gå till istället då det uppenbart inte är kvinnor som är deras grej.

Intressant tråd, dock har jag ej följt den.
Men tror det du beskriver ovanför är snarare så som du säger en typ av taktik, samt att om kommunikationen kraschar så kan man skriva ”då stämmer det jag hört” eller något sådant..


Som sagt dejtande känns snarare som ett taktiskt spel än att det ska vara spontant så som det borde.

Fast det är jätteilla att göra så. Ena snubben som sa så fick jag även hans bostadshus utpekat av en annan kille jag träffade som sa samma sak "Jag känner igen dig 😄" i början när vi träffades. Jag kollade då om han kände den jag träffat tidigare vilket han inte hade så enormt märkligt att han något år efter det sa snubbens namn och bara pekade "Där bor han." Eh ja..?

Människor fulla av skit snackar skit om andra och försöker sedan ha dolda fakta osv om den de träffar som något övertag. Därför skäms jag knappast av att säga att den första av dem var den absolut sämsta jag varit med. Kändes som att bli petad mellan benen med en pinne. Bokstavligen. Den andre utav dem ångrade nog bittert att han försökt köra något maktspel mot mig.

Oavsett om folk ljuger eller känner igen en på något vis så är de dumma i huvudet om de inte berättar det för en. För min del är det som så att "Pratar du om mig, då lovar jag dig att jag kommer prata om dig också."

Iallafall män verkar prata väldigt illa om kvinnor i vissa kretsar och sedan sprider det sig runt. Kvinnohatet i sådant är extremt men grejen är att kvinnorna gärna deltar. Minns när jag var tonåring och det gick helt extrema rykten om mängder av småflickor. Riktigt skabbigt anser jag som vuxen. Och det är alltid de mest äckliga tjejerna och killarna som pratar mest om andra och försöker få dem att låta väldigt skamfilade.

Tycker det blir sandlåda av hela skiten, Det ska skvallras och snackas som värsta ”hänt extra”. män hatar kvinnor, och kvinnor hatar män.

Behandla folk som du själv vill bli behandlad(nu syftar jag inte mot dig men i allmänhet)

Ja gällande kärlek så är det få av oss som vill gå in i en relation för att bli någons slaskhink och dörrmatta.

Det förstår jag.
Problemet är väl att folk ser relation på fel sätt och inget som man faktiskt konstant arbetar med… eller hur man ska säga.

Samtidigt måste det vara värdelöst att känna sig som en slaskhink i en relation 😖

Du har rätt, människor tror att en relation är något de får mer eller mindre kravlöst eller så är det ofta en som gör mycket mer. Det är i de sammanhangen som det blir en ordentlig obalans. En del tycks tro att rekationer inte är på riktigt om de inte påminner om en krigszon 🙃

Eller att relationen kommer från en cornflakes kartong, sedan verkar det som att så fort relation blir förhållande då behövs det inte läggas lika mycket energi… men min uppfattning är att det är där man ska ha energin för att förädla till det bästa man kan…


Jaja en dåres tankar men men hoppas du förstår min mening

Ja du har rätt. Somliga tror att en relation är färdig och klar när den etablerats.

Nu hör det inte riktigt till denna diskution, men vad jag blir nyfiken på är ”vad är en kräsen kvinna egentligen?” Någon som vet vad hon vill, ska det vara kräset…

Känns som det handlar snarare om ego från den som måste trycka på de knapparna.

Jag läste precis en artikel om parbildning och exogami, endogami, hypergami, heterogami.

https://www.dn.se/insidan/emmy-blev-kar-i-en-man-som-bodde-i-en-buske/



Jag har fått en hel del högutbildade män, lågutbildade män, invandrare, svenskar, yngre, äldre.

Men jag har märkt att det finns en stor förskjutning i att män, oftast vita män med ganska plain ekonomi och vardagi börjar se dem själva som mer värdefulla. För min del så tycker jag inte att de som bara försvinner då är ett problem. Vi har alla rätt att välja eller välja bort partners.

Men det är.samma slags män som sedan sitter och skriver på forum och brölar. Jag pratade med en person, skild med barn, stökigt förhållande till barnets mamma, som ansåg sig själv vara finare än mig ganska uppenbart. Hans stora frågeställning var huruvida jag som utsatts för sexualbrott kan fungera sexuellt. Lite som, det ska du skita fullkomligt i. Jag har absolut inte sexuella svårigheter och det är inte heller vad man ska fokusera på hos mig.

Men saken är att de äldre männen med barn, faktiskt inte är kap för en barnlös kvinna de heller och jag vill inte ta över deras ekonomi. Nu är jag såpass gammal att jag kanske hade kunnat tagit mig en karl med en 5 åring om han varit ensamstående. Jag har alltid haft lätt för att ta hand om barn men valt att inrikta mig på yngre män utan barn för att slippa att barn följer med. Jag upplever att män generellt är såpass självupptagna att jag inte velat städa deras liv.

Män tycker om att ljuga om att vi kvinnor som är singlar eller barnlösa "inte kunnat få någon" eller "var för kräsna". Varför ska vi när vi lever hundår som unga vilja skaffa barn med män som förstör våra liv? Varför skulle vi inte vilja vänta tills det är mer stabilt, dåliga män är ur bilden osv?

Problemet är inte att kvinnor är för kräsna utan att de idag kan välja.

Läste artikeln till exempel och jag vet en del av hur invandrare faktiskt är riktiga rasister och har en dålig syn men jag tror faktiskt mellanösterns invandrare är värre än afrikaner men skillnaden är att afrikaner anses det värsta du kan vara tillsammans med. Särskilt från Afrikas horn. Du utsätts för ett extremt förakt från svenskar som invandrare och öppen rasism. Afgahner är till exempel vad det verkar en av våra starkare arbetargrupper gällande invandrare (med tanke på hir mycket resurser somliga av dem fått så) men jag har till och med hört invandrare säga att det nästintill är "värre" att jag varit tillsammans med en afghan än om det varit en rom. Somalier ses också mycket lågt ner. Svenskar kan uttrycka att de aldrig vill se sina barn komma hem med en somalier och liknande medan andra invandrare öppet pratar om dem som det värsta av värsta.

Jag har aldrig varit för kräsen, absolut inte men jag nådde en ålder för lite mer än tio år sedan då jag började undra vad för jävla svin många män är. Vad de har för syn på andra människor och framförallt kvinnor. Tablen blev lite som att "Varför ska jag välja en fulare, äldre man som är cementerad i sin egen skit när jag istället kan träffa någon som ser fräschare ut och inte fastnat i sina egna tankar som sanning " för grejen är att jag inte vill ha män som uppträder som svin och med internet så fick många män en uppfattning om att de plötsligt kan säga och agera hur illla som helst. De tror att vi kvinnor är deras buffébord.

Jag har som sagt fått många bra män och högutbildade, män med god ekonomi osv ellermer struliga men snälla. Jag ser det som en självklarhet att värkden är fullav män man uppskattar. Problemet är att det inte räcker till för en relation.

Det är lute som det med att täbka tillbaka. Jag undrar idag om den där snubben inte var den jag skulle fortsatt led och kanske skaffat barn med, där i min ungdom. Saken var att våra liv ändå var skakiga och det fanns väldigt mycket man aldrig talade om. Resultatet hade antagligen inte blivit bra men när det gäller det med social status osv så är det inte mycket att hänga i julgranen om de med sådant är outhärdliga att ens prata med. När allt cirkulerar kring dem själva och deras behov. Man kanske inte ska ifrågasätta om jag håller måttet i sängen när man själv kommer led en trasig familj bakom sig. För uppenbart håller någon isåfall inte måttet som partner, make, pappa. Om det som går sönder i livet, förblir trasigt. I mina ögon så är en normal människa mer sympatisk än så.

Förr pratade jag inte. Sedan började jag berätta och insåg att det inte gör någon större skillnad. Människor öever i det de anser är sant och riktigt efter vad de själva tänker och tycker.

Jag tycker faktiskt att den sista delen av ditt inlägg är den mest intressanta.

När du skriver att du ibland undrar om den där killen i din ungdom kanske var den du borde ha fortsatt med, men att ni samtidigt befann er i en livssituation där det antagligen inte hade fungerat, då kommer du in på något som många nog kan känna igen sig i.

Det får mig att fundera på hur mycket tajming egentligen betyder. Ibland möter vi rätt person vid fel tidpunkt, eller så är vi själva inte redo. Och ibland väljer vi bort någon av fullt rimliga skäl, även om vi i efterhand kan se fina sidor hos personen.
Jag tror också att det säger något om hur svårt det är att värdera människor utifrån status, utbildning eller ekonomi. En relation avgörs ju till slut av något betydligt större än så, hur man fungerar tillsammans, hur man behandlar varandra och om man faktiskt kan bygga ett bra liv ihop.

Det är nog därför jag fastnade mer för den reflektionen än för resonemangen om olika grupper av män. Den känns mer allmängiltig och säger något om relationer som de flesta kan känna igen sig i.