Kommer Rysslands kronjuvel Krim att falla? (juni 2026)

Härligt att du önskar fri- och rättigheter för människor som lever under förtryck.



Historia
Josef Stalin beordrade 1944 massdeportation av hela Krimtatarernas befolkning till Centralasien. Upp till hälften av befolkningen omkom under resan och den efterföljande exilen. Ukraina har officiellt erkänt denna massdeportation som ett folkmord. Det har tyvärr inte Ryssland gjort.

Den ryska stöveln!
Ättlingar började återvända till sitt hemland i slutet av 1980-talet och 1990-talet när Sovjetunionen kollapsade. Efter den ryska annekteringen av Krim 2014 och den efterföljande fullskaliga invasionen 2022 har samhället mött förnyat, allvarligt förtryck från Ryssland. Mejlis (deras traditionella självstyrande församling) förbjöds i Ryssland som en "terroristorganisation", och många aktivister har försvunnit eller fängslats. Som ett resultat har tiotusentals Krimtatarer flytt till det ukrainska fastlandet.

Nutid
Krimtatarer är framträdande i anti-ryska partisanoperationer på ockuperade territorier ffa såsom motståndsnätverket Atesh. I exil arbetar tatarsamhället hårt för att skydda sitt arv. Jag känner till åtminstone ett språkbevarande initiativ i Lviv men det ska finnas flera sociala hubbar i ukrainska städer.

Edit: länk till artikel från Lviv
https://hromadske.ua/en/posts/defiant_crimeans_nourish_culture_in_russia-forced_emigration

Ja, jag antar i konsekvensens namn du tycker Sverige tillhör samerna, USA tillhör indianerna och Australien tillhör aboroginerna. Själv tycker jag inte att landet tillhör någon. Landet har funnits där sedan jorden skapades långt innan människorna fanns. För att citera Crocodile Dundee:



Däremot anser jag att människorna som bebor i Krim idag har mänskliga rättigheter. I det ingår rätten att demokratiskt bestämma över sitt liv och sin framtid. Detta gäller såväl Krim, Gaza, Israel, Kosovo, Taiwan och Skåne. Regler som inte gäller alla är inga standarder - det är preferenser. Att mäta med olika måttstockar är hyckleri.

www.washingtonpost.com/politics/2020/03/18/six-years-20-billion-russian-investment-later-crimeans-are-happy-with-russian-annexation/

Blablabla. Vad tror du om Krim t ex vintern 2027? Det är det som tråden handlar om. Är det i rysk ägo, eller tror du det är ukrainskt?

Många i det här forumet är nöjda med att leva i en illusion med "nån gång i framtiden förlorar Ryssland något", istället för att fundera på lidandet hos ukrainierna eller andra kostnader. Förhoppningsvis är du inte en av dem.

Ja, men inte helt reservationslöst. Människor, oavsett var de bor, kan inte ges rätten att själva välja vilket land man vill tillhöra. Alla minoriteter - eller lokala majoriteter - kan inte ges rätt att fritt utropa egna stater inom andra staters territorium eller att andra stater fritt invaderar för att skapa nya stater eller ansluta områden till det egna landet. Det är receptet på kaos och storkrig. Därtill kommer att alla stater givetvis måste visa respekt och hänsyn till sina minoriteter; men dessa minoriteter måste måste kanalisera eventuellt missnöje via diplomatiska kanaler. Inte anlita grannlandet för att genomföra invasion och annekteringar.

Samma regler ska givetvis gälla alla, men det finns inte två konflikter som är helt identiska. Så lösningarna måste se olika ut.

Tack för ett vettigt svar. Naturligtvis finns det reservationer. Om en region vill göra sig fri från moderlandet är det som vid en skilsmässa; man måste förhandla om villkoren. Man måste hitta lösningar på hur man gör med gemensam egendom och ömsesidiga beroenden. Sådana förhandlingar skedde när Sovjetunionen upplöstes, när Storbritannien lämnade EU och när unionen mellan Sverige och Norge upplöstes.

Men jag anser att liksom ett äktenskap bör kunna upplösas om ena parten vill det så bör en region ha rätt att bryta sig loss från moderlandet om en stor majoritet vill det. Om man man sedan vill gifta om sig/ingå i en ny union, bör man få göra det också.

Två citeringar men ingen egen text verkar ju lite slappt för dig som vurmar för tatarernas mänskliga rättigheter.

2014 fanns ungefär 230 000 till 250 000 krimtatarer på Krym. De utgörde då ungefär 10 % till 12 % av halvöns totala befolkning.
Sedan Rysslands annektering 2014 har uppskattningsvis 100 000 tatarer flytt halvön på grund av systematisk politisk förföljelse.

Miljontals krimtatarer lever idag i diaspora (främst i Turkiet och Uzbekistan) sedan Sovjetunionens massdeportationer 1944.

www.washingtonpost.com/politics/2020/03/18/six-years-20-billion-russian-investment-later-crimeans-are-happy-with-russian-annexation/

Betalvägg.
Länka gärna studien i sin helhet. Annars är det omöjligt att kvantifiera resultatet från studien.

Sotji?
Har för mig att en drönare slog ned i Verkhovna Rada.

Vi vet att från vårt perspektiv så verkar han inte ha riktigt koll på fronten. Vi vet hans uttalade mål med kriget och vi känner till hur kriget säljs in till lokalbefolkning. Sen måste vi börja tänka... 25 år med nästintill totalitär kontroll över medierna och ett elit-nätverk med makt över produktionen gör detta svårt. Den ryska Eliten måste sluta inkassera från det militära-komplexet.
För att på riktigt förändra den ryska mentaliteten så behöver befolkningen dessutom av-hjärntvättas. Att attackera symboler för korruption kan därför bli den enklaste vägen.

Jag försvarar absolut inte Stalins tvångsdeportationer 1944. Krim blev dock mycket styvmoderligt behandlat av Ukraina. När jag bodde där 2003-2005 var underhållet gravt eftersatt. Ryssland investerade däremot 20 miljarder dollar i infrastruktur på Krim mellan 2014-2020.

https://www.washingtonpost.com/politics/2020/03/18/six-years-20-billion-russian-investment-later-crimeans-are-happy-with-russian-annexation/

Krim-tatarernas plågoande nu är Ukraina som bombar dem. Krimtatarerna led även när Ukraina stängde av vattenförsörjningen till Krim från Dnepr 2014 vilket var ett brott mot FN:s vattenbyteskonvention från 1997. Tillgång till rent vatten är dessutom klassat som en grundläggande mänsklig rättighet av FN. Men ingen i väst protesterade eller brydde sig om Krim-borna. År 2013 odlades 130 000 hektar jord på Krim, medan siffran fyra år senare hade sjunkit till 14 000.

https://yle.fi/a/7-10013807

Tack för ett vettigt svar. Naturligtvis finns det reservationer. Om en region vill göra sig fri från moderlandet är det som vid en skilsmässa; man måste förhandla om villkoren. Man måste hitta lösningar på hur man gör med gemensam egendom och ömsesidiga beroenden. Sådana förhandlingar skedde när Sovjetunionen upplöstes, när Storbritannien lämnade EU och när unionen mellan Sverige och Norge upplöstes.

Men jag anser att liksom ett äktenskap bör kunna upplösas om ena parten vill det så bör en region ha rätt att bryta sig loss från moderlandet om en stor majoritet vill det. Om man man sedan vill gifta om sig/ingå i en ny union, bör man få göra det också.