Hur påverkar feministiska lagar parbildning och barnafödande i Sverige och väst?

Feminismens påverkan på parbildning via lagar tror jag är liten. Däremot är de psykiska effekterna enorma. När män och kvinnor ska mötas så blir man kär av sina motsatser: mannen är maskulin och kvinnan är feminin. Om man hjärntvättas i att det är fel så beter sig kvinnor som män och tvärtom, och då kan man inte bli kära och vill inte ha barn. Män är INTE skapade för att ta hand om små barn, kvinnor är INTE skapade för att ha stressigt jobb när de har småbarn.

barnlöshet är ironiskt nog höjden av feminism. För feminism älskar män och hatar kvinnor och vill att alla kvinnor beter sig som män och har mäns löner och mäns jobb. barn och familj är slaskämnen för en feminist, det är egot som räknas. Synd om kvinnor som inte för göra det de gillar mest av allt, men de är toleranta och lättstyrda så det är deras eget fel att feminismen försämrar deras liv. De kunde bara sagt nej.

Det finns en direkt röd tråd från 80- och 90-talets nyliberala systemskifte till att det föds rekordfå barn i Sverige idag.

Under folkhemmet var grundbulten trygghet. Trygghet i att du hade ett fast jobb, en billig hyresrätt och ett socialt skyddsnät som bar dig om du blev sjuk eller arbetslös. Det var den basen som gjorde att arbetarklassen och den tidiga medelklassen vågade bilda familj tidigt.

Vad gjorde nyliberalismen? Den privatiserade, marknadsanpassade och flyttade över all risk från staten till individen.

Allmännyttan såldes ut och marknadskrafterna fick fria tyglar. Idag är unga vuxna låsta i en dysfunktionell andrahandsmarknad eller tvingas ta miljonlån. Hur ska man våga skaffa barn när man inte ens vet om man har kvar sitt kontrakt nästa år, eller om boendekostnaden äter upp halva lönen?

Trygga anställningar har ersatts av visstid, bemanning och gig-jobb (prekarisering). Eftersom föräldraförsäkringen bygger på SGI tvingas unga vänta med barn tills de har lyckats tjata till sig en fast tjänst, vilket ofta sker långt efter 30.

A-kassa och sjukförsäkring har urholkats. Välfärden är inte längre den garant som ser till att du slipper gå från hus och hem vid kris.

Nyliberalismen hjärntvättade oss. När hela samhället gjordes om till en marknad, gjordes även människan om till ett företag. Vi matades med idén att du är din egen lyckas smed, att ditt värde ligger i ditt "personliga varumärke", din karriär och din självförverkligande konsumtion.

Barn har gått från att vara en naturlig del av livet och samhällets fortlevnad, till att bli ett "projekt" och en extremt dyr kostnadspost. Normen om det "intensiva föräldraskapet" där varje barn kräver maximalt med tid, pengar och statusprylar för att lyckas på den framtida marknaden är en direkt produkt av detta konkurrenssamhälle.

När individen ställs inför valet att maximera sig själv på marknaden eller ta den enorma ekonomiska risken att skaffa barn i ett otryggt samhälle, så vinner marknaden.

Det unga väljer bort är inte barn i sig, de väljer bort den ekonomiska och existentiella otrygghet som det nyliberala systemet har skapat. Man kan inte bygga ett folkhem utan stabila fundament, och man kan fan inte förvänta sig att folk ska föda barn till ett samhälle som behandlar dem som utbytbara brickor i ett ekonomiskt spel.

Det finns en direkt röd tråd från 80- och 90-talets nyliberala systemskifte till att det föds rekordfå barn i Sverige idag.

Under folkhemmet var grundbulten trygghet. Trygghet i att du hade ett fast jobb, en billig hyresrätt och ett socialt skyddsnät som bar dig om du blev sjuk eller arbetslös. Det var den basen som gjorde att arbetarklassen och den tidiga medelklassen vågade bilda familj tidigt.

Vad gjorde nyliberalismen? Den privatiserade, marknadsanpassade och flyttade över all risk från staten till individen.

Allmännyttan såldes ut och marknadskrafterna fick fria tyglar. Idag är unga vuxna låsta i en dysfunktionell andrahandsmarknad eller tvingas ta miljonlån. Hur ska man våga skaffa barn när man inte ens vet om man har kvar sitt kontrakt nästa år, eller om boendekostnaden äter upp halva lönen?

Trygga anställningar har ersatts av visstid, bemanning och gig-jobb (prekarisering). Eftersom föräldraförsäkringen bygger på SGI tvingas unga vänta med barn tills de har lyckats tjata till sig en fast tjänst, vilket ofta sker långt efter 30.

A-kassa och sjukförsäkring har urholkats. Välfärden är inte längre den garant som ser till att du slipper gå från hus och hem vid kris.

Nyliberalismen hjärntvättade oss. När hela samhället gjordes om till en marknad, gjordes även människan om till ett företag. Vi matades med idén att du är din egen lyckas smed, att ditt värde ligger i ditt "personliga varumärke", din karriär och din självförverkligande konsumtion.

Barn har gått från att vara en naturlig del av livet och samhällets fortlevnad, till att bli ett "projekt" och en extremt dyr kostnadspost. Normen om det "intensiva föräldraskapet" där varje barn kräver maximalt med tid, pengar och statusprylar för att lyckas på den framtida marknaden är en direkt produkt av detta konkurrenssamhälle.

När individen ställs inför valet att maximera sig själv på marknaden eller ta den enorma ekonomiska risken att skaffa barn i ett otryggt samhälle, så vinner marknaden.

Det unga väljer bort är inte barn i sig, de väljer bort den ekonomiska och existentiella otrygghet som det nyliberala systemet har skapat. Man kan inte bygga ett folkhem utan stabila fundament, och man kan fan inte förvänta sig att folk ska föda barn till ett samhälle som behandlar dem som utbytbara brickor i ett ekonomiskt spel.

Jag har alltid i dessa diskussioner svårt att förstå uppsidan för kvinnor att skaffa fler än 0-2 barn.
1) Det är svinjobbigt att vara gravid, man spyr, har foglossning, kan få en massa jobbiga symtom.
2) Man kan få bestående fysiska skador av graviditeter.
3) Det gör sjukt ont att föda barn.
4) Man kan få bestående fysiska skador av förlossningen.
5) Man får aldrig sova pga amning.
6) Man tar ofta ett större ansvar över barnen, mer föräldraledighet och vab vilket leder till sämre löneutveckling och sämre pension.

Förklara för mig varför kvinnor ska vilja genomgå detta mer än 0-2 ggr. Vilka är era bästa argument?

Feminismens påverkan på parbildning via lagar tror jag är liten. Däremot är de psykiska effekterna enorma. När män och kvinnor ska mötas så blir man kär av sina motsatser: mannen är maskulin och kvinnan är feminin. Om man hjärntvättas i att det är fel så beter sig kvinnor som män och tvärtom, och då kan man inte bli kära och vill inte ha barn. Män är INTE skapade för att ta hand om små barn, kvinnor är INTE skapade för att ha stressigt jobb när de har småbarn.

barnlöshet är ironiskt nog höjden av feminism. För feminism älskar män och hatar kvinnor och vill att alla kvinnor beter sig som män och har mäns löner och mäns jobb. barn och familj är slaskämnen för en feminist, det är egot som räknas. Synd om kvinnor som inte för göra det de gillar mest av allt, men de är toleranta och lättstyrda så det är deras eget fel att feminismen försämrar deras liv. De kunde bara sagt nej.

Det fungerade tidigare i historien och det fungerar på andra ställen på jorden. Det finns fortfarande svenskar som skaffar många barn fast du tycker det är jobbigt.

Det fungerade tidigare i historien och det fungerar på andra ställen på jorden. Det finns fortfarande svenskar som skaffar många barn fast du tycker det är jobbigt.

Alla kvinnor drabbas inte av komplikationer av den allvarligare graden.

Vad menar du med "historien" här? 1950 och bakåt?

I fattiga länder som Somalia där kvinnor skaffar i genomsnitt 5 barn (tror det var). Fungerar det verkligen bättre där? Hur många barn dör i barndomen där? Hur många kvinnor dör i barnsäng där och övriga länder där du påstår att det "fungerar"?

Män börjar undvika kvinnor alltmer, vilket är en frisk och naturlig reaktion. Är det detta som kvinnorna önskar?

Generellt sett har svenskar och nordbor inte haft några problem att fortplanta sig. De flesta av de grupper av "barbarer" som invaderade romarriket som goter, tutoner, vandaler hade utvandrat från Norden på grund av överbefolkning.

Ja det fungerar bättre i Somalia. Verkligheten ser ut som så att det går inte fortplanta sig utan risk för mental och fysiskt smärta och till och med död. Somalierna kommer att finnas i framtiden medan svenskarna inte kommer finnas.

Du menar på den tiden då Sverige var ett av de fattigaste länderna i Europa och vi inte hade tillgång till preventivmedel och då det var tillåtet med våldtäkt inom äktenskapet och då barndödligheten var enorm och många kvinnor omkom under graviditet och förlossning? Menar du den tiden? Hur fungerade det bättre enligt dig då?

Nej de utvandrade inte pga överbefolkning. De utvandrade pga feodalsamhället som rådde här.