När vården sviker - hur överlever man?

Helt klart ett ”ta dig i kragen” tänk. Du utgår från att jag har kapacitet till det samt att jag inte redan har försökt.

Vården tar kål på mig. Jag är så trött på dåligt bemötande, gaslightande, vinklande, undanhållande av information om den inte gynnar de själva, påstådda händelser som aldrig skett, etc. Målet verkar vara att du ska förlora all trovärdighet i andras ögon, och/eller att vårdenheter ska slippa att ta sig an dig.

Jag har kämpat som ett djur för att få hjälp, och trott att jag bara haft ”otur” med dålig vårdpersonal eller att jag bara behöver förklara mig tydligare, men jag har börjat förstå att det är likadant överallt, att det är såhär systemet är uppbyggt. Och det är läskigt.
Jag känner mig maktlös och rättslös. Och helt slutkörd. Jag orkar inte mer.
Jag inser mer och mer att jag kommer aldrig få någon hjälp här. Att måendet tvärtom blir sämre efter varje kontakt.
Samtidigt så är det så illa att jag inte klarar hantera det på egen hand.

Vad gör man?
Välmenande men värdelösa råd som träning, kost etc hjälper inte.
Självmedicinering finns i tankarna men 1. Jag har inte hört talas om nån ”lycklig” missbrukare 2. Riskfyllt för anställning etc 3. Skulle man försöka/behöva hjälp trots allt i vården och de får nys om det så är man körd.

Det kan ju vara så att du har fått ett dåligt bemötande från vården och dessutom inte den vården du behöver för att må bättre. Sånt händer.

Men det kan också vara så att du är en jobbig psykpatient utan själv- och sjukdomsinsikt, med en svårbehandlad diagnos, orimliga förväntningar på vad vården kan göra och vad du behöver göra själv.

Svårt att säga då vad som kan och bör göras.

Jag får en (med god marginal i schemat så jag slipper stressen med att stå där med 1 piller kvar å 3 dagars väntetid tills nästa uttag - dom hade inga problem att förhandla med mig ang just den faktiskt). En köper jag svart pga ett svårlöst dilemma med ett gammalt recept (där det gått "för lång tid" sedan förnyelse - en lite omvänd logik, IMO). Hur som helst. Poängen är följande. Någon som faktiskt har behov av en stark medicin och har dokumenterade symptom sedan länge ska inte behöva tänka tanken att vända sig till den svarta marknaden för att få den typen av hjälp MEN det är inte sällan detta faktiskt sker i verkligheten! Det var som en halv-gangster sa på TV en gång - "den svarta marknaden är ALLTID öppen". Så, lycka till med att "bekämpa den organiserade brottsligheten", med extremt stränga krav för vissa typer av mediciner. Varför man inte funderade mer på en lösning som t ex skriftliga avtal mellan patient och läkare ang vissa mediciner samt hade någon slags gemensam plan i landet - det är en gåta - för det kan skilja mycket på dels regionen du bor i OCH vilken läkare på en specifik VC/vårdenhet du har att göra med. En polare får nästan helt olika direktiv och riktlinjer från tid till tid (och läkare) på VPN tex ang i princip samtliga mediciner. Jag själv har inte med VPN att göra btw och det är jag väl bara glad för när jag hör alla historier såväl online som IRL.

EDIT: vad man gör då. tja, när det kommer till min hälsa så jävlar i mig tänjer jag på gränserna ibland och jag anser ha all rätt att göra detta då jag oxå tar ansvar sas om jag nånsin skulle hamna i nån knipa vilket är osannolikt men ändå.

Haha underbart 6 sidor utan att ts berättar vilken sjukdom, diagnos, eller vilken hjälp han vill ha

Jag tror ts har problem med borderline

Massa text.

Stod själv ansvarsfullt i 3 år i kö till terapi anpassat till ett av mina problem. Jag kom aldrig fram. Sedan togs terapiformen bort.

Eller är det kanske så att du är lite trög som inte förstår trådstarten. Mysigt inlägg, tycker du att du tillför mycket med spydiga nedlåtande inlägg?

Det är egentligen konstigt att det ska vara så svårt och det är som du säger, lösbart.

Har tyvärr alltid olika läkare och en av dem gnällde om hur dåligt det är att de inte kan minska intervallet med min benso mer. Om jag skulle ta ut precis när intervallet gått ut, om medicinen finns inne så skulle jag kunna spara 10 tabletter varje gång. Men de vet ju att man kan vara tvungen att beställa så de kan inte minska intervall hur mycket som helst. Men vad de helt glömmer är att jag är en människa med problematik i rutiner. Det ligger till grund för flera av mina problem. De borde ju kunna vara helt lugna. För skulle jag ta ut så jag till slut har 30 extra tabletter, kommer jag då kunna fortsätta denna rutin? Naturligtvis inte. Det kommer isåfall alltid en dag där intervallet gått ut för länge sedan och jag käkat upp de extra tabletterna enligt receptet.

Så många gånger som jag stått med medicin för tre dagar till bara och undra hur ska detta gå och varför har jag ställt till det nu igen?

Absolut. Men ändå inget som fastnade?

Eller är det kanske så att du är lite trög som inte förstår trådstarten. Mysigt inlägg, tycker du att du tillför mycket med spydiga nedlåtande inlägg?