Normativ etik

Hej allesammans,

Det finns ju som bekant ett antal olika teorier vilken som är den moraliskt riktiga handlingen och varför. Ett litet axplock:

Utilitarismen: den moraliskt riktiga handlingen den som totalt sett skapar det största överskottet av välbefinnande över lidande.

Kontraktualism: den moraliskt riktiga handlingen är den som följer regler och riktlinjer vars rimlighet alla rationella agenter skulle kunna enas om.

Teorin om moralen som guds påbud: Den moraliska riktiga handlingen är den som är påbjuden av Gud.

Det finns naturligtvis fler teorier. Vissa säger att konsekvenserna av våra handlingar är det enda som avgöra huruvida de är riktiga eller oriktiga; andra säger att vissa handlingar (som att ljuga eller mörda) alltid är fel, oavsett hur pass bra konsekvenser de än får.

Vad tycker ni? Har ni stött på någon etisk teori som verkligen känns helt rätt och rimlig? Är det någon som känns uppenbart förfelad?

Själv måste jag tillstå att jag ännu inte har stött på någon etisk teori som inte är vidöppen för en serie väldigt tunga invändningar.

Kategoriska imperativet är ju bra, men det kan ju samtidigt bli problematiskt om någon har en jävligt skev bild av ”hur man ska handla som man vill att andra människor handlar mot dig”. Eller?

Också att handla enligt Guds normer är ju problematiskt om man har en jävligt skev bild av Gud. Jag gör det själv, och i grunden utgör jag från att Gud är kärlek, och att han inte är dömande, samt förlåtande. Men det finns ju dom som inte riktigt har förstått det, trots att man kan finna stöd för det i den motsägelsefulla Bibeln.

Utilitarismen är för flummare och akademiker som pysslar med teoretisk filosofi.

I praktiken är Kontraktualism det enda rimliga, som ju också har en vettig chans att fungera bra och friktionsfritt i vardagen.

Ofta är det ekonomiskt sparsammaste det korrekta. Då lindras även automatiskt problemet med vilka som ska betala för godheten lite. Nu har jag läst ekonomi, så det kanske påverkar mitt tänkande - men varför inte handla som en kostnadsnyttokalkyl? Alltså om nyttan överstiger kostnaden "Ja" men om kostnaden är större än nyttan "Nej". Naturligtvis är det svårt att kvantifiera effekterna av olika beslutsalternativ helt rättvist (objektivt) men det kan ju lösas.

Jag är god mot de goda och ond mot de onda. Det är dock kanske mer en princip än en teori.

Dras ni mest mot konsekventialism eller absolutism? Är det konsekvenserna av våra handlingar som avgöra huruvida de är rätt eller fel? Eller finns det vissa handlingar som helt enkelt är fel, alldeles oavsett vilka konsekvenser de än får?

En handling som i normala fall är fel kan givetvis i extrema fall vara rätt. Det är fel att tortera ihjäl ett oskyldigt barn. Men tänk om en utomjordisk makt hotar att förgöra hela vår planet om du inte gör det?

Utilitarism och kontraktualism konvergerar rimligen i praktiken.

Utilitarism bör inte handla om vare sig seminarierumsexercis likt organplundring eller kalkyler om hur många oskyldiga individer man bör slänga framför spårvagnar å ena sidan eller om att den enskilde i varje handling skall försöka maximera den totala nyttan å andra.

Utan den bör handla om att bygga system, normer och en samhällsordning i samklang med mänsklig psykologisk och social funktion och som det på det stora hela innebär störst nytta om alla handlande individer ansluter sig till.

En tongivande inslag i detta torde vara ett kontraktuellt tänkande.

För övrigt, även om vore det så att utilitarismen är en dålig handlingsregel, så vore den saken fullt förenlig med att det den har rätt gällande vad som faktiskt konstituerar en moraliskt riktig handling.

Egentligen handlar det om att flocken ska fungera, men jag förordar väl pragmatism, att man gör det man anser bäst utifrån situationen, rent humant.

Reglerna varierar i olika samhällen och inom grupper, så det finns ingen universell moral. Att alla bara följer reglerna leder till ett totalitärt samhälle, där reglerna står över friheten. Vilket vi verkar vara på väg mot.


Utilitarismen är bara dum, för den förutsätter att man kan se de långsiktiga konsekvenserna, men det finns inga alternativa verkligheter. Hade någon dödat Hitler tidigt, skulle kanske den människan bara setts som en politisk mördare. För den alternativa verkligheten med förintelsen och WW2 skulle kanske aldrig hänt, eller så skulle det blivit nåt till och med ännu värre.

Man kan bara förhålla sig till den historia som varit och inte tro att man kan se vad framtiden leder till. Däremot kan man försöka lära av historien, men det betyder inte att de slutsatser man drar av den, leder till en bättre värld.

Hur hade du tänkt avgöra vad som är "bäst" i situationen när det "bara är dumt" att tänka i termer av konsekvenser?

Och vad karaktäriserar det som rent humant är "bäst"?

Det måste man avgöra själv, utifrån situationen, som jag sa. Finns inget gyllene regelverk som fungerar i alla situationer.
Ingen kan se in i framtiden. Det finns bara nuet.

Man kan försöka förutse den närmaste framtiden, men vad som händer sen och vilka långsiktiga konsekvenser det leder till, går inte att veta.

Just om framtiden, kan man säga att man ska lära av historien, men om slutsatsen blir ett samhälle där man dödar och fängslar alla tendenser till uppror och alla är fattiga och förtryckta, vad har man då vunnit? De som tror på den enda lösningen och vill tvinga på andra den, har aldrig skapat en bättre värld. Det kan man lära av historien.