Citat:
Ursprungligen postat av
Grodde
Det pratas mycket nu för tiden om att vi i Sverige (och nästan hela världen) har ett rekordlågt barnafödande och vi ligger långt under gränsen för att ersätta våra föräldrar. Det sägs att människor inte vill ha barn längre men är det verkligen så?
Jag hade denna diskussion nyligen på jobbet och vi var flertalet män mellan 25-40 som pratade om hur vi ska hitta någon partner att eventuellt skaffa barn och då inkl mig själv. Vi är i en ålder då våra föräldrar hade barn i vår ålder men vi har inga och vi lever ensamma fast vi inte vill.
Varför har allt blivit så socialt svårt? Varför träffar människor inte varandra och parar sig? Sitter de fast i soffan med Netflix? Har vi för höga krav på partner?
Det finns för mycket valmöjligheter udag jmf mot förr. Folk kan helt enkelt inte bestämma sig att ”nu vill jag ha barn och satsa på familj” för de har sååå många saker som de måste göra första, tex resa, studera, bygga upp ekonomin, karriär, klara av bucketlistan mm.
Detta leder till att den biologiska klockan tickar och fler ställer sig också frågan ”vill jag verkligen ha barn?” när livet kan erbjuda så mycket annat som lockar mer se tex influensers som lever något slags låtsasliv tills de är över 40, i sus och dus, i glitter och glamour, pengarna flödar in och ut, det är fest, fest och åter fest - varför föda barn och förstöra kroppen? Dvs levebrödet och de ljuva livet?
Fråga vilken ung kvinna som helst idag ”vill du ha barn?
De flesta svarar svävande ”kanske någon gång i framtiden”.
När man själv berättar att man var trebarnsmamma vid 25 års-ålder så stirrar de på en som om man vore kommen ifrån en annan planet…
Ungdomar av idag har för många valmöjligheter, därav det låga barnafödandet.