Citat:
Ursprungligen postat av
mrsharpangel2
Israel skulle definitivt lämna då det har dom alltid gjort tidigare. Och det kommer ju då att ske samtidigt.
Senast ockuperade Israel Libanon i 22 år. Dessutom skriker och gråter de utflippade sionistdårarna i Israel nu öppet om att Litani-floden ska blir den nya gränsen (dvs. att Israel igen en gång skulle stjäla mark av sina grannar). Så ingen litar på Israel för fem öre.
Därför är grundkravet i MoU:n att Israel helt enkelt ska dra tillbaka sina trupper. Trumps problem med att driva igenom det är inte Israel eller Netanyahu, vilken amerikansk president som helst kan tvinga ISrael att göra vad fan som helst eftersom mer än tvåtredjedelar av alla israeliska vapen, bomber, missiler och ammunition kommer från USA och betalas av USA.
Problemet för Trump är att det pissar på de amerikanska evangelikernas våta drömmar om att trigga den yttersta tiden, vilket (enligt dem) kräver att stor-Israel "återuppstår" (ett stor-Israel som i praktiken aldrig ens funnits, men det är ett ämne för en tråd om Mellanösterns historia). De religiösa fnattarna ber ju på sina bara knän om "the end times" (när alla judar som vägrar konvertera till kristendom ska kastas i skärselden

), och om deras egen president tvingar israelerna tillbaka inför Israels egna, internationellt godkända gränser så tar deras "framtidsvision" ett kliv bakåt. Den som på nytt informerade Trump om detta (en av Trumps få goda sidor är att han är noll religiös) häromdagen var ingen mindre än Lindsey Graham, en av de sliskigaste politiker USA har lyckats producera i modern tid. Med hänvisning till det stundande mellanårsvalet. Graham är också känd som en rabid Israel-fan, så det är svårt att veta om det var religiöst fnatteri eller AIPAC-pengar som låg bakom, eller båda.
- - -
Meloni och Trump är i luven på varandra (på riktigt, Meloni lade för ungefär en vecka ut sedan ut ett klipp på social medier där hon lugnt och sansat sågar ner trump vid fotknölarna). Droppen som fick den italienska bägaren att rinna över var när Trump dissade Meloni för att hon hade "bönat och bett om att få ta ett foto tillsammans med honom", nåt Meloni säger är en lögn ("en typisk Trump-lögn").
Och Merz har problem i regeringen, där både sossarna och hans egna partikolleger tycker att "nu fan räcker det", efter att Israel valde att börja kriga mot Libanon just som USA och Iran kom överens om att sluta. Tyska ekonomin är i gungning och Hormuz-situationen har inte precis gjort allt bättre, och nu är Israels krigande och ockupation i Libanon orsaken till att Hormuz stängts igen.
Italien och Tyskland är de enda två länder som nu motsätter sig att EU säger upp eller pausar handelsavtalet med Israel, trots att Israel redan juridiskt brutit avtalet. Om den ena svänger så svänger med största sannolikhet också den andra, för inget EU-land vill åta sig en "Ungern-mantel" och ensam blocka ett i övrigt gemensamt EU-beslut. Och absolut inte när det gäller att vägra ta itu med ett klart och tydligt avtalsbrott. EU är Israels största exportmarknad (över 30%), vilket gör att EU faktiskt har en del muskler att sätta in. Alla kan se att det nu är "på gång", men att det är fråga om "rätt tidpunkt", allra helst vill man nämligen "hjälpa" USA att få ordning på situationen i Libanon. Det var redan på gång, men så fick Trump hjärnsläpp igår och började dilla om att angripa Iran militärt, så nu är det fråga om det för EU så typiska "vänta och se"-läget igen.
Men om Israel inte självmant lämnar Libanon och förutsatt att Trump lyckas hålla fast vid vad han kommit överens om (och samarbeta med sin utsända förhandlingsdelegation, ledd av hans egen vicepresident) så kommer USA att sätta en allt tydligare press på Israel att lämna Libanon, och då kommer Italien/Tyskland att svänga och EU kommer att å sin sida sätta motsvarande ekonomisk press på Israel ("handelsavtalet" innehåller inte bara handel, också andra former av samarbeten).
- - -
Under tiden har de amerikanska och iranska förhandlarna och medlarna (Pakistan & Qatar) tydligen bestämt sig för att ignorera Trump och hans sociala medier-brainfarts, och istället fortsatt förhandla. Skillnaden är att Iran artigt men bestämt har nekat att sitta vid samma bord som amerikanerna, med hänvisning till att Trump formellt brutit MoU:n genom att hota Iran. Men det har inte hindrat förhandlingarna nämnvärt och båda sidorna är nu på morgonen rätt nöjda med resultaten. Det är också medlarna från Pakistan och Qatar, vars reaktion närmast kan beskrivas som "något översvallande" (de är "jättenöjda" med hur förhandlingarna framskridit).
Intressant nog så har den amerikanska delegationen hållit lägst profil och knappt ens uttalat sig, sannolikt för att inte trigga amerikansk media och nån ny halvgalen respons från Trump.