Citat:
Ursprungligen postat av
Glorzo
Det behöver inte vara ett problem.
Citat:
Ursprungligen postat av
TwoThousand
Vad önskar du veta egentligen mer specifikt?
Kunskap är egentligen makt.
Citat:
Ursprungligen postat av
ljusljud
Dina guider och högre jag har bestämt att du ska ha den här upplevelsen, så nu har du det. Det låter som en bra grej. Se till att du lever rätt bara, att du sover, äter, undviker stress, undviker extremer, så är det nog ingen fara. Det finns många som haft liknande upplevelser.
Citat:
Ursprungligen postat av
SingleUnit
Jadå, känner delvis igen mig. Gud är på riktigt. Fått meddelanden genom drömmar, i vaket tillstånd mm.
Tack för era svar. Jag ser inte det som händer som "problem", det har pågått sedan åtminstone 15 år även om det varit betydligt mer de senaste 2 åren och sedan ett halvt år med mina mått extremt. Det händer saker dagligen.
Har redan nämnt att jag i början blev mer eller mindre livrädd men rädslan har jag kommit över då jag förstår att det inte är "något" som vill mig ont. Och om det mot förmodan skulle vara något som vill mig ont är min tro på Gud så pass att jag VET att jag har herren med mig.
Grejen är ju bara den att jag aldrig tidigare trott på "spöken" (det gör jag inte nu heller ska sägas) men när man är med om så mycket som absolut inte går att förklara och som sedan otvivelaktigt leder mig "rätt" blir det såklart snurrigt.
Sen är det ju vissa saker jag inte riktigt förstår hur jag ska förhålla mig till... Kan ju ta nattens "närvaro" som exempel men vill vara tydlig med att detta är något som sker i stort sett varje natt sedan några månader, dagtid också för den delen. Skulle fan snart kunna fylla en bok utan problem.
Men i vanlig ordning har jag en "mardröm", inte såpass stark att jag minns den så tydligt som jag brukar. Minns bara att jag typ låg över passagerarsätet i en bil och var jagad och att jag skrek "Aj, min näsa". Vaknar och försöker minnas utan att lyckas. Blundar och försöker somna om.
Plötsligt är det som att ett stort ljussken kommer emot mig, typ som att man står ute på ett tågspår en becksvart natt och ett tåg kommer rusandes mot en. Ryggar tillbaka och ögonen far upp reflexmässigt.
Hinner inte tänka något innan det är som om att det knäpper till och plötsligt börjar det ringa i öronen och jag börjar se som små moln av olja runt omkring. Det är inte helt lätt att förklara, men dom skimrar i blått, lila, rött, grönaktigt och gult. Det är som att de liksom pulserar och strömmar emot mig och de är fasta. Alltså, rör jag huvudet följer de inte med utan de är där de är. Det är alltså inte som att man blivit bländad. Jag kan även blinka och gnugga ögonen, de är ändå kvar och lika tydliga.
Sen var det som att jag ser folk runt omkring mig som kastar något över mig, inte på ett hotfullt sätt utan mer som vigvatten vid ett dop och jag fylls av en väldigt behaglig värme och gåshud utan dess like. Emellanåt känns det som om jag svävar. Ringandet i öronen fortsätter och det är i ganska tydliga toner som också varierar.
Fattar inte riktigt vad jag man ska göra vid dessa tillfällen. Ska man bara ligga still och "ta emot" eller vad? Ibland vid dessa tillfällen är det också som att svartvita bilder/filmer fladdrar förbi blixtsnabbt.
Nu är ju ovanstående något jag absolut inte förstår även om jag ju vet att det är på riktigt.
Annars är det genom drömmar, plötsliga insikter och tecken jag på något skumt sätt leds framåt mot det jag inte riktigt vet vart det ska sluta. Det tycks ha med min släkt att göra och det är där det blivit riktigt konstigt och det är mycket pga det jag verkligen inte kan avfärda något som livlig fantasi.
Skulle kunna skriva hur mycket som helst. Men för att dra det kort. Av någon anledning hamnade min pappa på institution som ung, jag har aldrig fått veta varför men har tänkt att det handlat om fattigdom och en trasig hemmiljö. Jag har fått lära mig att min farfar var en oäkting.
Min farmor och farfar dog relativt unga. Så vitt jag förstått tog min farmor sitt eget liv 1969 knappt 50 år fyllda och min farfar 1975. Jag har inte vetat något överhuvudtaget om dom och deras ursprung förrän först nu.
Den 14 dec 2025 upptäckte jag av en slump (utan att ha sökt) vem min farfars farfar var. Att jag upptäckte det den 14 dec har satt sig eftersom det dessutom visade sig vara hans födelsedag. Antar att jag riskerar att outa mig genom att nämna namn men han var något av en nationell "kändis" vid sekelskiftet år 1900 och han dömdes till döden 1901 för ett dubbelmord
Självklart har jag sett hans historia som en förklaring och jag har självklart läst på mycket om hans fall och historian är minst sagt, fascinerande... Jag är ganska säker på att han var oskyldig och det är alldeles uppenbart att polis och åklagare inte var helt objektiva i sina utredningar samt att de la ganska stor vikt vid vittnen som även vid den tiden borde setts som tveksamma, bland annat fick en "sanndrömerska" hyfsat med uppmärksamhet.
Totalt vittnade 800 pers men alla vittnesmålen var inte negativa utan väldigt många var positiva och några gav alibi. Men nu tror jag ju inte längre att saker och ting handlar om honom enbart. Han är ju "bara" min farfars farfar, men en detalj som är lite intressant också i sammanhanget är att gården han växte på föll ur släktens ägo när hans far dog. En gård som enligt källor hade funnits i släktens ägor sedan Gustav Vasas dagar.
Men som sagt, det var min farfars farfar. Historien blir ju inte sämre sen när jag börjat läsa på om min farfars morfar som tycks ha varit hyfsat förmögen och det är väl där jag undrar om något hänt, att släkten där inte var så nöjd med att min gammelfarmor fick barn tillsammans med sonen till en, vid den tiden demoniserad och dömd mördare.
Som ni hör är det mycket... Och nu det senaste är att jag upptäckt att min farmor tycks ha varit hyfsat utsatt under 60-talet. Hon skriver i ett brev till min pappa från 1966 att hon blivit utsatt för en attack men att hon klarade sig undan med livet i behåll med nöd och näppe. Hon skriver att hon trakasseras av allt och alla inklusive polisen.
Har hittat gamla artiklar i DN som beskriver en händelse där en kvinna i 50-års ålder utsatts för "stening" där hon fick omfattande skallskador och tvingades till plastisk kirurgi för att återfå sitt utseende.
Bara en vecka senare lägger polisen ner förundersökningen och tycks mena att allt varit en "olyckshändelse" trots att de samtidigt säger att stenkastning förekommit. Kan ju säga att jag litar mer på breven jag läst som min farmor skrivit än det polisen påstår.
Skulle som sagt kunna berätta hur mycket som helst, men det skumma med allt det här är främst att jag mer eller mindre fått reda på allt genom drömmar.
Sen är ju min livssituation just nu jävligt skum i förhållande till allt.
Citat:
Ursprungligen postat av
TramsPostaren
Jag är ledsen men du är psykiskt sjuk med psykotiska symptom av något slag som visar på att din hjärna snubblar omkring.
Frågan är ju
vad det är som får min hjärna att snubbla. Psykiatrin har inte hittat något som tyder på någon psykiatrisk åkomma, tvärtom har även de uttryckt förvåning många gånger.
Sen som du ser ovan är det ju mycket som krupit fram från mina "upplevelser".
Det är även intressant att du nämner mediciner, det är inget jag tar men jag har uppmanats av, vad det nu är att inte använda sömnmediciner och att alkohol är satan. Skälet ska vara att jag inte får sova för djupt.
Sen avseende musik... Jo, visst... Man kan ju övertolka osv, men jag börjar på allvar undra.
Som nu när jag gick ut för att röka medans jag skrev det jag skrivit nu.
Nu är det ju inga av er som känner till mina referenser när det kommer till musik så att Jeepstarrs "Smällt in i massan" spelas är ju inte märkligt, eller Ras Daniels "Enighet". Men för mig är det jävligt skumt.