Citat:
Ursprungligen postat av
CharlieR
Det har jag aldrig sagt att jag tror (om jag inte uttryckt mig väldigt slarvigt). Jag har gissat på någonstans mellan max för grovt vållande och max för olaga frihetsberövande, dvs. någonstans mellan 6 och 10 år. Det jag menar är inte att jag tror det blir 10 år, utan att jag ser det som ytterst osannolikt att det blir endera mindre än 6 eller mer än 10 år. Tror också det är mer sannolikt att man landar rätt nära 6 år, snarare än i högre delen av skalan. Om tingsrätten landar i något närmare 10 år så blir det sannolikt sänkt i hovrätten. Klart att det är ett upprörande fall men det är inte ett av de värsta fallen av vanvård någonsin direkt.
Ja, det blir intressant att se om det bedöms som 42 fall av olaga frihetsberövande eller ett fall. Jag lutar åt att det kommer ses som många separata fall pga att det åtminstone ibland gått längre tid mellan tillfällena, men inte nödvändigtvis så att alla dessa 42 fall räknas separat.
Åtalet om framkallande av fara för annan tvekar jag på om det egentligen kommer hålla. Där blir antalet brott direkt beroende av hur man bedömer frihetsberövandena, men jag tycker också det är rätt märkligt att man alls har med det. Jag har inte sett det i andra fall av olaga frihetsberövande, vad jag kan minnas, och om framkallandet av fara utgör samma handling som det olaga frihetsberövandet så tänker jag att det är tveksamt om det håller. Framkallande av fara för annan är dock inget jag har särskilt bra koll på. Har du någon tanke om det?
Ja, vi får se. I Kungsör-fallet (som tidigare nämnts här i tråden) så valde Hovrätten att döma för
ett fall av olaga frihetsberövande. Samma bedömning gjorde man i RH 2017:45.
Att avgränsa vad som utgör en brottsenhet kan vara juridiskt komplicerat, framförallt när det handlar om utdragna tids/händelseförlopp som i detta fallet. Man skall också veta att såväl lagstiftaren, som lagtexten, som domstolarnas praxis har gett ganska stor frihet för egen bedömning utefter vilka omständigheter och vilken kontext som finns. Detta gör att sådana här straffbara gärningar måste ses utifrån omständigheterna som föreligger i det enskilda fallet. Man måste då se till vilket alternativ som är mest följdriktig och rimlig/naturligt och därefter bestämma om man skall döma för ett gemensamt brott eller flera brott. Det finns några "generella regler" för vad som utgör
en brottsenhet. Vilka är:
1. Antalet målsägande eller angreppsobjekt (dvs person/er)
2. Det tids- och rumsliga sammanhang/tillfällets enhet (t ex plats, verksamhet, orsakat tillstånd)
3. Antalet brottsobjekt.
Beträffande åtalspunkten om
framkallande av fara för annan så avser inte den brottsligheten själva frihetsberövandet som sådan - utan det faktum att mamman, som vårdnadshavare med garantansvar, lämnat dottern utan tillsyn. Så min tanke är att punkten framkallande av fara för annan inte har någonting med det olaga frihetsberövandet att göra ö.h.t.