Citat:
Vittnena YN och AZ hann inte möta gärningsmannen på David Bagares gata. Paret kom gående från en källarklubb på Johannesgatan 8.
YN och AZ mötte poliserna vid Luntmakargatan en knapp minut efter larmet. Enligt polisens egna mätningar (A1969) och förhör. Larmet sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. När YN och AZ nådde trappkrönet. GM passerade trappkrönet 23.22.10 (om han flydde efter fem sekunder). Enligt A1969.
Vittnet LJ nådde trappkrönet (där han mötte YN och AZ) mer än två minuter efter GM. Sannolikt tre. Ingen frågade LJ förrän domaren frågade i Stockholms tingsrätt 1989. Då var LJ påverkad av massmedia (han intervjuades med namn och bild redan den 4 mars 1986) och svarade först "någon minut", sedan "en och en halv" och till sist "mellan en och en och en halv".
AZ kallades inte att vittna i rättegångarna 1989. Han såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som framgick i spaningsledningens möte den 11 juni 1986 och E15-2-B). Däremot "en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna (E15-2-B).
AZ:s sällskap YN kallades inte heller att vittna i rättegångarna 1989 (Kvällsposten visade foton av den anhållne CP för YN 1988). Om YN hade vittnat i rättegångarna hade hon förhörts på nytt (av både advokaterna och åklagarna). För första gången sedan den 2 mars 1986 (det första och enda egentliga förhöret med YN).
Eftersom AZ inte såg "ett jävla dugg" på David Bagares gata feltolkades AZ av krinsp Håkan Ström den 3 mars 1986. Om den saken finns inga tvivel. Blotta faktum att AZ feltolkades (den 3 mars) är skäl att förmoda att även YN feltolkades (den 2 mars). Att den 182 cm långe AZ skulle ha missat mannen på David Bagares gata (som för övrigt var öde) om den 168 cm korta YN såg den mannen är osannolikt.
Krinsp Håkan Ström vilseleddes av YN:s osäkerhet och krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ (som inte stämmer med senare förhör med LJ). När Ström förhördes bekräftade han att YN var osäker. "Det hon berättade låg lite i linje med andra iakttagelser, det sprang män lite överallt."
Ström menade att vittnesuppgifterna om flykten inte var samstämmiga och att YN liksom vittnet ACR verkade osäker på platsen för iakttagelsen. I första förhöret uppgav ACR två gånger att hon såg mannen på Malmskillnadsgatan (inte Regeringsgatan). Till skillnad från YN förhördes ACR tre gånger. Bara i mars.
"På fråga om hur Håkan såg på YN såsom vittne blir svaret att han har uppfattningen att det var en person som inte fabulerade utan nog hade sett det som hon berättade om." Håkan Ström hade rätt. YN hade sett en springande man med en handledsväska. Där YN hade alla förutsättningar att se honom. På Tunnelgatan strax väster om manskapsbodarna. Hon fabulerade inte.
LJ tog ingen större notis om mötet med YN och AZ, nämnde inte mötet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för LL enligt hennes anteckningar) och visste inte vilken väg han skulle fortsätta (E15-B). Han såg både "rakt till vänster" (Malmskillnadsgatan norrut) och "neråt gatan" (David Bagares gata österut).
När LJ fick en "svag aning" om en "rörelse" vid Johannesgatan fortsatte han österut på David Bagares gata. Rörelsen var "inbillning". Ingen var där. Länninges förhör med AZ den 13 mars var en tidskontroll (utan tolk liksom Ströms förhör den 3 mars). Inte en kontroll av Ströms feltolkning av AZ den 3 mars.
YN:s beskrivning av mannen i Ströms referat den 2 mars (förutom signalementet med rocken och handledsväskan): "De hade gått 5 - 6 steg på David Bagares gata då YN upptäckte en man som kom springande på den motsatta sidans trottoar. Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter. Det var mest parkerade bilar på den sida som YN och AZ gick. Någon enstaka bil var parkerad på motsatta sidan ... YN fick direkt ett intryck av att mannen var jagad. Han vände sig om 2 - 3 gånger under den tid det tog tills han passerat dem. Mannen sprang inte speciellt fort. Han hade nedförsbacke. Medan mannen sprang försökte han stoppa ned eller ta ut något ur en väska han bar i vänster hand ... Mannen var inte tjock, snarare satt eller grov. Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa. Vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till. Det var snömodd."
Vittnet SE insåg att han borde ha lämnat LP:s uppgift om en "mörkblå täckjacka" till poliserna som sprang efter GM. Många visste inte att poliser hade personradio 1986 (personradio infördes när System 80 togs i bruk 1984). Poliserna hade hunnit "nästan ända fram till Luntmakargatan" (E63-C). Efter en kort tvekan (först var han "lite förtretad" på sig själv) försökte han springa ifatt dem.
Det var 35 meter till manskapsbodarna. De sträckte sig till Luntmakargatan ytterligare 20 meter österut. YN och AZ lämnade Luntmakargatan efter mötet med poliserna (som varade i "5 - 10 sekunder" enligt A14205-3 och E15-2-A). I rätt tid för att möta SE. Strax väster om manskapsbodarna. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där. AZ såg "en tjock kille med en rock" där (E15-2-B).
Ingen frågade SE förrän den 25 april. SE tänkte inte på om han mötte någon där. Han tänkte på poliserna. Blotta faktum att krinsp Lars Jonsson ställde den frågan till SE visar att det fanns en misstanke att YN och AZ kunde ha mött SE där. Att ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där är minst sagt häpnadsväckande. Särskilt när SE uppgav den 10 mars att han hade en sådan handledsväska som YN såg. Lika smart som att inte fråga Clark Olofsson om han besökte en bank om ett vittne mötte honom i entrén.
SE sprang på den södra sidan av manskapsbodarna (om SE hade sprungit på den norra sidan som i Rapport den 6 april 1986 hade han kunnat följa poliserna med blicken ända till krönet). När SE började springa stod han på den södra sidan av Tunnelgatan (som framgår i brevet 1990). Vid Luntmakargatan gav han upp. SE stannade "mitt i korsningen" (E63-C). Han såg inte poliserna. Skjulet med containern skymde sikten mot trappan och krönet. SE gick tillbaka på den södra sidan (som han uppgav spontant i förhöret den 25 april). Han syftade på Rapport när han sa "men". I Rapport ville SE visa hur fort han kunde springa och publiken var i vägen.
YN och AZ gick på den norra sidan av manskapsbodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte västerut. De hade alla förutsättningar att möta SE på Tunnelgatan. När YN och SE var "5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna. SE var 10 meter bort när YN upptäckte honom. YN såg SE under 4 - 5 sekunder. Hon hade sämre förutsättningar att se SE:s handledsväska (och vad han gjorde med den) bakom parkerade bilar på David Bagares gata. Under 4 - 5 sekunder.
Att SE inte såg YN och AZ är inte konstigt. SE vände sig om 2 - 3 gånger när YN såg honom. Uppenbart var han uppmärksam på ambulansen som just hade kommit. Alla på mordplatsen var uppmärksamma på ambulansen och Palme (ingen på SE när han sprang efter poliserna). Nu berättade Lisbeth vem hon var.
GM hade inga skäl att vända sig om 2 - 3 gånger under 4 - 5 sekunder när han var 10 sekunder öster om trappkrönet. GM vände sig om när han var 15 - 25 meter från mordplatsen (som framgår i förhören med HJ och LP). Nästa gång han vände sig om var vid trappkrönet (E15-C). Där gjorde han ett "snabbt ögonkast" över höger axel. LJ gömde sig lika snabbt bakom skjulet med containern. GM kunde inte se från trappkrönet att LJ var i "20-årsåldern" (som SE uppgav i första förhöret 13 timmar efter mordet). Det kunde SE se från Sveavägen. LJ var "tveksam" om GM såg honom alls från krönet (E15-B).
Det var "snömodd" och "nedförsbacke" (om än inte lika brant) även på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. YN och AZ hade alla förutsättningar att möta SE där. Det verkar AZ ha gjort. Han såg "en tjock kille med en rock" (E15-2-B).
SE felplacerades 150 meter österut i referaten av förhören med YN den 2 mars och AZ den 3 mars. En annan man (mannen på fantombild 19) felplacerades 350 meter norrut av Ströms kollega Sjöblom en vecka senare (den 10 mars). Felet upptäcktes 1988 (EAE1089).
YN medgav för journalister att hon och AZ drack sprit i AZ:s lägenhet tidigare på kvällen (sidan 142 i bröderna Poutiainens bok "Inuti labyrinten"). Hon var inte "fullständigt nykter" som Hans Holmér skrev i boken 1988. Ingen frågade i förhören. Eftersom YN hade sämre minne av mordkvällen än AZ (hon kunde inte minnas polisernas frågor eller var de mötte dem) måste YN ha varit mer onykter än AZ. Polisen PW ansåg inte att AZ var märkbart berusad (samma sida i Poutiainens bok).
Poliserna som mötte YN och AZ vid Luntmakargatan frågade om de hade mött någon (AZ och poliserna hade inga svårigheter att minnas frågan och svaret till skillnad från YN). YN och AZ svarade (A14205-1-A) att de hade mött "en man med axelremsväska" (LJ vid trappkrönet).
YN och AZ mötte poliserna vid Luntmakargatan en knapp minut efter larmet. Enligt polisens egna mätningar (A1969) och förhör. Larmet sändes 23.25.10 eller några sekunder senare. När YN och AZ nådde trappkrönet. GM passerade trappkrönet 23.22.10 (om han flydde efter fem sekunder). Enligt A1969.
Vittnet LJ nådde trappkrönet (där han mötte YN och AZ) mer än två minuter efter GM. Sannolikt tre. Ingen frågade LJ förrän domaren frågade i Stockholms tingsrätt 1989. Då var LJ påverkad av massmedia (han intervjuades med namn och bild redan den 4 mars 1986) och svarade först "någon minut", sedan "en och en halv" och till sist "mellan en och en och en halv".
AZ kallades inte att vittna i rättegångarna 1989. Han såg inte "ett jävla dugg" på David Bagares gata (som framgick i spaningsledningens möte den 11 juni 1986 och E15-2-B). Däremot "en tjock kille med en rock" på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna (E15-2-B).
AZ:s sällskap YN kallades inte heller att vittna i rättegångarna 1989 (Kvällsposten visade foton av den anhållne CP för YN 1988). Om YN hade vittnat i rättegångarna hade hon förhörts på nytt (av både advokaterna och åklagarna). För första gången sedan den 2 mars 1986 (det första och enda egentliga förhöret med YN).
Eftersom AZ inte såg "ett jävla dugg" på David Bagares gata feltolkades AZ av krinsp Håkan Ström den 3 mars 1986. Om den saken finns inga tvivel. Blotta faktum att AZ feltolkades (den 3 mars) är skäl att förmoda att även YN feltolkades (den 2 mars). Att den 182 cm långe AZ skulle ha missat mannen på David Bagares gata (som för övrigt var öde) om den 168 cm korta YN såg den mannen är osannolikt.
Krinsp Håkan Ström vilseleddes av YN:s osäkerhet och krimjourens missvisande referat av mordnattens korta telefonförhör med LJ (som inte stämmer med senare förhör med LJ). När Ström förhördes bekräftade han att YN var osäker. "Det hon berättade låg lite i linje med andra iakttagelser, det sprang män lite överallt."
Ström menade att vittnesuppgifterna om flykten inte var samstämmiga och att YN liksom vittnet ACR verkade osäker på platsen för iakttagelsen. I första förhöret uppgav ACR två gånger att hon såg mannen på Malmskillnadsgatan (inte Regeringsgatan). Till skillnad från YN förhördes ACR tre gånger. Bara i mars.
"På fråga om hur Håkan såg på YN såsom vittne blir svaret att han har uppfattningen att det var en person som inte fabulerade utan nog hade sett det som hon berättade om." Håkan Ström hade rätt. YN hade sett en springande man med en handledsväska. Där YN hade alla förutsättningar att se honom. På Tunnelgatan strax väster om manskapsbodarna. Hon fabulerade inte.
LJ tog ingen större notis om mötet med YN och AZ, nämnde inte mötet för någon av poliserna som han mötte innan han åkte hem (inte heller för LL enligt hennes anteckningar) och visste inte vilken väg han skulle fortsätta (E15-B). Han såg både "rakt till vänster" (Malmskillnadsgatan norrut) och "neråt gatan" (David Bagares gata österut).
När LJ fick en "svag aning" om en "rörelse" vid Johannesgatan fortsatte han österut på David Bagares gata. Rörelsen var "inbillning". Ingen var där. Länninges förhör med AZ den 13 mars var en tidskontroll (utan tolk liksom Ströms förhör den 3 mars). Inte en kontroll av Ströms feltolkning av AZ den 3 mars.
YN:s beskrivning av mannen i Ströms referat den 2 mars (förutom signalementet med rocken och handledsväskan): "De hade gått 5 - 6 steg på David Bagares gata då YN upptäckte en man som kom springande på den motsatta sidans trottoar. Avståndet till mannen var inledningsvis ca 10 meter. Det var mest parkerade bilar på den sida som YN och AZ gick. Någon enstaka bil var parkerad på motsatta sidan ... YN fick direkt ett intryck av att mannen var jagad. Han vände sig om 2 - 3 gånger under den tid det tog tills han passerat dem. Mannen sprang inte speciellt fort. Han hade nedförsbacke. Medan mannen sprang försökte han stoppa ned eller ta ut något ur en väska han bar i vänster hand ... Mannen var inte tjock, snarare satt eller grov. Det verkade som om det var jobbigt för honom att springa. Vid ett tillfälle verkade det som mannen halkade till. Det var snömodd."
Vittnet SE insåg att han borde ha lämnat LP:s uppgift om en "mörkblå täckjacka" till poliserna som sprang efter GM. Många visste inte att poliser hade personradio 1986 (personradio infördes när System 80 togs i bruk 1984). Poliserna hade hunnit "nästan ända fram till Luntmakargatan" (E63-C). Efter en kort tvekan (först var han "lite förtretad" på sig själv) försökte han springa ifatt dem.
Det var 35 meter till manskapsbodarna. De sträckte sig till Luntmakargatan ytterligare 20 meter österut. YN och AZ lämnade Luntmakargatan efter mötet med poliserna (som varade i "5 - 10 sekunder" enligt A14205-3 och E15-2-A). I rätt tid för att möta SE. Strax väster om manskapsbodarna. Ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där. AZ såg "en tjock kille med en rock" där (E15-2-B).
Ingen frågade SE förrän den 25 april. SE tänkte inte på om han mötte någon där. Han tänkte på poliserna. Blotta faktum att krinsp Lars Jonsson ställde den frågan till SE visar att det fanns en misstanke att YN och AZ kunde ha mött SE där. Att ingen frågade YN och AZ om de mötte någon där är minst sagt häpnadsväckande. Särskilt när SE uppgav den 10 mars att han hade en sådan handledsväska som YN såg. Lika smart som att inte fråga Clark Olofsson om han besökte en bank om ett vittne mötte honom i entrén.
SE sprang på den södra sidan av manskapsbodarna (om SE hade sprungit på den norra sidan som i Rapport den 6 april 1986 hade han kunnat följa poliserna med blicken ända till krönet). När SE började springa stod han på den södra sidan av Tunnelgatan (som framgår i brevet 1990). Vid Luntmakargatan gav han upp. SE stannade "mitt i korsningen" (E63-C). Han såg inte poliserna. Skjulet med containern skymde sikten mot trappan och krönet. SE gick tillbaka på den södra sidan (som han uppgav spontant i förhöret den 25 april). Han syftade på Rapport när han sa "men". I Rapport ville SE visa hur fort han kunde springa och publiken var i vägen.
YN och AZ gick på den norra sidan av manskapsbodarna. Där gången bredvid skjulet med containern fortsatte västerut. De hade alla förutsättningar att möta SE på Tunnelgatan. När YN och SE var "5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna. SE var 10 meter bort när YN upptäckte honom. YN såg SE under 4 - 5 sekunder. Hon hade sämre förutsättningar att se SE:s handledsväska (och vad han gjorde med den) bakom parkerade bilar på David Bagares gata. Under 4 - 5 sekunder.
Att SE inte såg YN och AZ är inte konstigt. SE vände sig om 2 - 3 gånger när YN såg honom. Uppenbart var han uppmärksam på ambulansen som just hade kommit. Alla på mordplatsen var uppmärksamma på ambulansen och Palme (ingen på SE när han sprang efter poliserna). Nu berättade Lisbeth vem hon var.
GM hade inga skäl att vända sig om 2 - 3 gånger under 4 - 5 sekunder när han var 10 sekunder öster om trappkrönet. GM vände sig om när han var 15 - 25 meter från mordplatsen (som framgår i förhören med HJ och LP). Nästa gång han vände sig om var vid trappkrönet (E15-C). Där gjorde han ett "snabbt ögonkast" över höger axel. LJ gömde sig lika snabbt bakom skjulet med containern. GM kunde inte se från trappkrönet att LJ var i "20-årsåldern" (som SE uppgav i första förhöret 13 timmar efter mordet). Det kunde SE se från Sveavägen. LJ var "tveksam" om GM såg honom alls från krönet (E15-B).
Det var "snömodd" och "nedförsbacke" (om än inte lika brant) även på Tunnelgatan väster om manskapsbodarna. YN och AZ hade alla förutsättningar att möta SE där. Det verkar AZ ha gjort. Han såg "en tjock kille med en rock" (E15-2-B).
SE felplacerades 150 meter österut i referaten av förhören med YN den 2 mars och AZ den 3 mars. En annan man (mannen på fantombild 19) felplacerades 350 meter norrut av Ströms kollega Sjöblom en vecka senare (den 10 mars). Felet upptäcktes 1988 (EAE1089).
YN medgav för journalister att hon och AZ drack sprit i AZ:s lägenhet tidigare på kvällen (sidan 142 i bröderna Poutiainens bok "Inuti labyrinten"). Hon var inte "fullständigt nykter" som Hans Holmér skrev i boken 1988. Ingen frågade i förhören. Eftersom YN hade sämre minne av mordkvällen än AZ (hon kunde inte minnas polisernas frågor eller var de mötte dem) måste YN ha varit mer onykter än AZ. Polisen PW ansåg inte att AZ var märkbart berusad (samma sida i Poutiainens bok).
Poliserna som mötte YN och AZ vid Luntmakargatan frågade om de hade mött någon (AZ och poliserna hade inga svårigheter att minnas frågan och svaret till skillnad från YN). YN och AZ svarade (A14205-1-A) att de hade mött "en man med axelremsväska" (LJ vid trappkrönet).
”If you tell a lie big enough and keep repeating it, people will eventually come to believe it.”
Är tydligen din förhoppning.
Men det ger hopp åt mänskligheten att det inte verkar fungera i ditt fall.
Å ena sidan har vi Granskningskommissionen, som konstaterat på sidan 160 att ditt trolleritrick på David Bagares gata inte kan stämma. I andra ringhörnan (eller utvisningsbåset snarare) har vi Lebel, vars patenterade rappakalja ingen går på.
Gott så.