Länder ni besökt men aldrig vill återvända till, med motivering.

Jag håller helt med dig. Varit i många länder då jag rest mycket i mitt arbete. Jag har skrivit tidigare i tråden om det, dock nämde jag inte USA, men det är verkligen inget land jag är imponerad av. Nu är ju i o f USA stort som en kontinent och det varierar stort mellan delstaterna hur det är.

Ska man ha det bra i USA så ska man ha gott om pengar, riktigt gott om pengar. Man ska givetvis ha ett bra jobb och bra utbildning. Men USA är i stort ett glorifierat U-land som du säger.

Jag har träffat på min beskärda del av dryga dumma amerikaner, som tror att de alltid har rätt. Jag har avbrutit två stora affärer med USA, där i slutändan ett japanskt företag fick uppdraget, och när det gällde den andra affären så fick Sydkorea i samarbete med Japan den andra. Detta för att de i USA inte kunde lyssna på vad vi faktiskt ville ha.

Jag är inte heller något fan av Trump, känns som han är kvar i sjuttiotalet och åttiotalet rent affärsmässigt. Men jag gillar att han rensar upp med migranter och försöker få ordning på gränsen till Mexiko.

Liechtenstein - det var för litet. Har man sett ett kvarter där så har man sett alla.

Jag har både jobbat med norskar i andra länder, och jobbat i norge, och de känns som en alien version av skandinavier, de har ett helt annat tänk än vi, i stort rekorderligt folk men ändå helt olika oss.

Intressant. På vilket sätt är de olika? Vad har de för annat tänk?

Jag är beredd att ta USA i försvar. Kanske för att jag hade två väldigt bra resor dit.
Men ja, det är skräpigt på sina håll, mycket drogmissbruk och deras storstäder är inte mycket att hänga i granen. Los Angeles är en enda jävla soptipp. Södra Manhattan i New York och delar av Brooklyn kanske är lite OK, men resten kan dra!
Men jag upplevde jänkare som trevliga, hjälpsamma och absolut inte dryga. Men rövhål finns ju överallt.
Sedan skall man besöka och hålla till i småstäder. Många av dem är riktigt mysiga och livet där är helt annorlunda än i Down Town L.A.


Haha... hamnade där av misstag. Kom körandes från Feldkirch i Österrke med destination Zürich och så var där någon skum gränsövergång. Fattade senare att det var Liechtenstein jag kört in i. Det var i stort sett nerförsbacke, motorbroms och så var man förbi det lilla landet.

Turkiet! Inget fel på maten, en del människor var trevliga (naturligtvis är inte alla turkar idioter) och vädret var bra - men försäljarna! Överallt fanns det försäljare som skulle pracka på en diverse förfalskad smörja eller slita in oss i butiker eller restauranger. Jävligt respektlösa, skriker åt en och rycker i en och ingenstans får man vara i fred. De beter sig som svin mot kvinnorna också, med respektlösa kommentarer och försök till tafsande. Det enda sättet att få vara ifred är att vara aggressiv och otrevlig tillbaka och sparka till alla skoputsare som slänger sig framför en för att tvångsputsa skorna och skrika till sig några ören. Allt går ut på att luras och utnyttja den - normalt - timida nordbon. Det känns inte som semester när man måste gå omkring och hela tiden akta sig för angrepp.

Av vad jag läst och hört har jag undvikit alla MENA- länder, eftersom kulturen är densamma där.

Sedan måste man naturligtvis vara vaksam i alla storstäder nuförtiden, med alla ficktjuvar. I Rom var det två zigenerskor som lyckades fiska upp min nyckelknippa ur byxfickan - plånboken höll jag handen på - men blev stoppade av en resolut italiensk tant som såg det och skrek till. Tyvärr hann de smita innan jag kunde slå dem. Jag skyller dock inte detta på Rom, samma sak kunde hänt i Stockholm.

USA är fint i teorin. Men hemlösa människor, psykiskt sjuka och människor som kommer fram och jiddrar överallt har gjort att jag aldrig tänker återvända dit. Annars gillade jag vanliga amerikaner.

Var i Turkiet har du varit? Jag har bara varit i Alanya och håller med dig. Hade samma upplevelse och höll på att spy på stället de sista dagarna. Naturligtvis träffade jag några riktigt trevliga turkar också.
Hört att Marmaris är lika illa.
Men jag är ändå lite sugen på att besöka Ankara och Istambul.
Hade faktiskt planerat en tripp inför 2022 som innefattar direkttåg Przemysl, Polen - Odessa, Ukraina och sedan färja Odessa - Istambul. Tyvärr kom Putin och förstörde våra planer.


Man skall tydligen hålla sig borta från amerikanska storstäder. De är rätt förpestade. San Francisco är trevligt vid pirerna. Men går man åt fel håll, så är det rena misären.

Jag var i Marmaris för hundra år sen (inte riktigt, men ni fattar), och det var fan ingen trevlig upplevelse. Försäljare, försäljare, försäljare... Finns det någon vettig människa som åker till typ Antalya, Alanya eller Marmaris en andra gång? Tycker att de här turistorterna borde få slut på turister snart. Eller lär man sig efter första gången vilka platser man ska undvika?

Jag är också sugen på att ge det lite mer genuina Turkiet en chans. Det kan bara inte vara lika illa utanför de värsta turiststråken.

Jag var 2 veckor på Rhodos 2024 och vi var nog igenom vaje liten krok där. Mitt ex snackade ett tag om att ta färjan till Marmaris, men jag lyckades att slingra mig ur och vi åkte till Symi istället.
Så här i efterhand är jag bara glad över att vi tog det beslutet.

Men folk verkar inte lära sig. Det haglar dåliga recensioner från Egypten, ändå åker folk dit för att "det är billigt". Sedan bölas det över att "araberna behandlade oss som djur".

Ankara skall tydligen vara riktigt trevligt och civiliserat enligt recentioner från andra resenärer jag läst.

Kommer aldrig i mitt liv besöka sydostasien, samt länderna runtomkring.

Struntar i om folk säger att stränderna på Bali och i Thailand är vackra.

Städerna i t.ex Indien och Bangladesh är bokstavligen rena soptippar, och då överdriver jag inte ens.

Skum mat och annat äckelpeckel också.

Är helt ointresserad av hinduistiska/buddhistiska tempel/statyer.

Min fördom är att om man flyttar till den delen av världen som västerlänning så måste det vara för att man flyr från något. T.ex från medieuppmärksamhet, polisen eller höga skulder. Gary Glitter är väl ett bra exempel.

Eller så flyr man från babbeälskande Sverige för att man är trött på att finansiera galenskapen. Det var i alla fall min anledning att flytta.