Citat:
Ursprungligen postat av
ThePaleHorse
Det fanns ju "spaningsholkar" i området med översikt på mordplatsen där två av dom knarkspanare som drog hem tidigare från sitt skift aktuell natt,om man nu ska tro på dom och deras bortförklaringar. Ove "Föllinge" Persson och hans kollega. Mer finns i tråden.
Sen om det finns bilder eller film från mordet vore ju intressant fast det blir väl kanske som med Zapruder och Nix-filmerna i Kennedymordet, rörigt värre...
Den enda substansen i påståendet att narkotikaspanare var inblandade var Ove Persson (1940 - 2015), som körde förbi mordplatsen en kvart före mordet. Annars hade Ove inte varit i Bandhagen 23.25. Enda skälet att Ove körde förbi mordplatsen (som inte ligger på vägen från Kungsholmen till Bandhagen) var att han stannade vid dansrestaurangen Virveln på Drottninggatan 112 (som framgick i andra förhöret 1989). För att kolla om en dam var där. Han var skild sedan 14 år.
Den enda substansen i påståendet att någon i Stay behind var inblandad var en stockholmare i sällskap med en skåning(!) Kanske ett misstänkt beteende (stockholmare och skåningar brukar ha svårt att dra jämnt). Donald Forsberg (1946 - 2022) påstod att han såg Lennart "Gråskägg" Nordenswan (1929 - 2015) i Kungsträdgården. Strax före Donalds fem timmar långa orgie i lasagne och öl på Capri på Nybrogatan 15 (som slutade när skotten föll enligt Donald).
Nordenswan var i sällskap med Gunnar
"Lången" Olsson från Skåne. Enligt Donald. Döpt till Dounald med u. Dounald William Gustav Möller. Utomäktenskapligt barn till
Harry Forsberg. När Donald lämnade dessa uppgifter i förhöret den 4 maj 2015 (D21659-B) hade Nordenswan nyligen dött. Pratkvarnen Donald uppgav även att
"långe Karlsson" (inte överste Bengt Medin) var chef för
"KSI" (som hette SSI 1986), att Alf Karlsson (inte Tore Forsberg) var chef för Säpos ryssrotel. Med mera. Fönstret i polishuset var tänt i ett förhör och släckt i ett annat. Donald verkar ha skaldat mer än han sjöng.
Stay behind avslöjades i Dagens Nyheter den 18 december 1990. Det nyvaknade intresset 2011 berodde på att någon fick den stolliga idén att kombinera Stay behind (vars svenska namn var Metro) och tjänstemannen Stig Engström (som arbetade hos Skandia på Sveavägen 44 och råkade passera mordplatsen en minut efter skotten). Trots att Stay behinds kontor fanns på Fleminggatan 17 på Kungsholmen (tidigare på Bergsgatan 16). Stay behinds ledare Alvar Lindencrona kvarstod som styrelseledamot i Skandia till 1978. Därför hade han möten i Skandiahuset. När Curt-Steffan Giesecke tog över Stay behind 1978 fanns ingen koppling alls till Skandiahuset. Utom i journalisters fantasi.
Den enda substansen i påståendet att en kuppförsvarsövning pågick i Stockholm under mordnatten var journalisten Bjarne Moelvs påstående. Samme Moelv som skrev i en debattartikel i Dagens Nyheter 1987 (efter ett tips) att mordet var
"ett dråp, utfört i affekt av så kallade fribytare, en löst sammansatt grupp med mer eller mindre överspelade säkerhets- och underrättelsemän, bortrationaliserade agenter och deras halvsjaskiga medarbetare" (som han beskrev tipset i en intervju 2014). Det tråkiga med Moelvs "tips" är att det ofta är svårt att se var tipsen slutar och Moelvs fantasi börjar.
Den enda substansen i påståendet att Säpos operation Cosi fan tutte på mordkvällen hade något med mordet att göra var operans kompositör Mozart (världens mest kända operakompositör) och filmen "Bröderna Mozart" (som paret Palme såg). För journalister med akut apofeni är detta ett samband. Tore Forsberg (chef för Säpos ryssrotel) uppskattade opera. Operationens riktiga namn var SK 17-86. Tore Forsberg var inte släkt med Harry och Donald.
Tore Forsberg beskrev operationen för Per-Göran Näss (Säpos operativa chef) 1988 (D22289):
"Vi samlades i min - Tores - bostad, Handelsvägen 33, Enskede vid 20-tiden där vi åt en enkel förtäring. Vid 22.30-tiden åkte vi till Café Opera där Tore och Rose gick in medan Lars-Erik åkte hem. Vi - Tore och Rose - stannade på Café Opera till midnatt då vi gick vidare till Embassy Club. Kort efter vi kommit dit mötte vi Christer Grankvist, som berättade, att Olof Palme mördats på en gata i Stockholm. Jag - Tore - ringde till SC för att höra om de behövde hjälp. Jag fick till svar av Ingdén att beredskapen var inkallad och jag tror att han sade att Alf Karlsson 'var där uppe och tagit över och att Stockholms pd tagit över utredningen'. I taxin hem vid 01-tiden hörde jag - Tore - nyheten i radio" (D22289).
Operationen ägde rum på Embassy Club på Sturegatan 10. Nästan en kilometer från mordplatsen. Enligt Rose skulle de inte träffa någon (D22289-1). Hennes instruktion var att bli bekant med lokalerna. Hon bar en förklädnad för att inte bli igenkänd. De var utrustade med personsökare, inte walkie-talkies. Rose visste inte om spangruppen från Säpo som
"förmodligen" övervakade dem hade walkie-talkies eller om
"motståndarsidan" hade walkie-talkies. Det finns inga iakttagelser av walkie-talkie-män på Sturegatan.
Tore Forsbergs beskrivning 1988 stämmer med juristkommissionens förhör med säkerhetspolisen Christer Grankvist den 17 september 1986.
"På väg i bil till Östermalm med några vänner la han märke till den polisaktivitet som pågick. Omkring kl 00.20 ringde han från en lägenhet på Östermalm till Säks sambandscentral och talade med Winberg."
Grankvist syftade på radioexpeditören Tore Winberg i Säpos sambandscentral på Polhemsgatan 30, som informerades om mordet av Expressens reporter Leif Brännström 23.40. Livvakten John-Erik Hahne informerades av Palmes pressekreterare Kjell Lindström 23.42. Hahne ringde till Winberg, som hade svårt att tro Expressen.
Efter samtalet från Hahne ringde Winberg till polisens sambandscentral 23.50 och terroristrotelns chef Alf Karlsson 00.05. Karlsson var fortfarande i villan i Vällingby när Expressen ringde 00.20.
"Vad ska jag göra?" frågade Karlsson villrådigt.
"Åk till jobbet" svarade Expressens reporter (enligt Expressen den 20 mars 1986). Grankvist ringde alltså till Winberg från en lägenhet på Östermalm samtidigt som Expressen ringde till Karlsson i Vällingby (00.20).
"Grankvist fick besked om att Palme hade skjutits. Grankvist erbjöd sig att hjälpa Winberg. Grankvist kom till Säpos sambandscentral ca 00.40 - 00.45."
Grankvist hade tid att passera Embassy Club på Sturegatan 10 (på vägen från Östermalm till Polhemsgatan 30). Det kunde han inte berätta för juristkommissionen. Från Embassy Club åkte Grankvist till polishuset på Kungsholmen.
"Då Grankvist kom dit var Alf Karlsson i Säpos sambandscentral." Det stämmer om Karlsson lämnade Vällingby 00.20.
"Enligt loggen i Säpos sambandscentral kom Grankvist först kl 01.30." Han gick inte till Säpos sambandscentral så fort han kom till polishuset, utan
"fastnade i någon korridor och pratade med någon", förklarade Grankvist för juristkommissionen 1986. Han fastnade på Embassy Club och pratade med Tore Forsberg (som lämnade stället vid ett-tiden).
Tore Forsberg och Rose var kvar på Café Opera till midnatt. Att de lämnade Café Opera tidigare (som Rose uppgav när hon förhördes 2018) var alltså fel. Säkerhetspolisen som dök upp på Embassy Club var inte Bengt Nylander (som Rose uppgav 2018), utan Christer Grankvist. Nylander förhördes av Melander och Blombergsson 2019 (D22289-3). Enligt tipset 2017 (D22289-2) hade Torbjörn Elming (1928 - 2008) en roll i operationen på Embassy Club. Vilken roll nämndes inte i tipset. Tore Forsberg nämnde inte Elming i sin beskrivning för Näss.
Vissa fortsätter att fantisera att piket 3230 var med i attentatet (en omöjlig idé av en rad kända skäl) och att DN-fotografen Åke Malmström hörde attentatsmän meddela
"statsministern skjuten" i polisradion 23.25, trots att Malmström själv uppgav i förhören att han hörde
"statsministern mördad" 23.35. Sannolikt ett anrop från pinsp Kjell Östling till patrullerna på Brunkebergsåsen. Det stämmer med tiden och förhören med honom.
Patrull 3625 var ingen "fantompatrull". Den finns på en annan IM-lista nästa dag.
"Det försvunna tipset" i TV-dokumentären "Palmemordets dolda spår" (EBB1701) var inte försvunnet och innehöll inga uppgifter om flyktbilar. Utredarna missade tipset i sammanställningen av walkie-talkie-tips 2017 (trots att ett av sökorden finns i EBB1701). Sannolikt den mänskliga faktorn.
Lisbeth Palme har aldrig uppgett att hon såg en medgärningsman vid mordplatsen. Hon uppgav till pkom Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus att GM kan ha varit en av två män som hon såg från ett fönster i bostaden i Gamla stan (sannolikt männen i Z8041 den 17 och 24 januari).
"Mannen i beige" som närmade sig mordplatsen norrifrån efter skotten (och var 25 - 30 meter bort när Lisbeth såg honom) var vittnet Jan-Åke S, som var på väg från sin parkerade BMW till Leif L:s parkerade Chevrolet närmare mordplatsen (och därför gjorde ett avvisande intryck på Lisbeth). Ytterplagget var beige och han var
"lång" och
"spenslig". Uppenbart Jan-Åke S.
Lisbeth uppgav inte hur lång tid som hade gått efter skotten när hon såg honom, bara att hon redan hade sett Anders B när hon såg Jan-Åke S. Att Lisbeth inte kunde minnas någon senare iakttagelse av Jan-Åke S var inte konstigt (i den chock och förvirring som rådde på platsen). Lisbeth nämnde "mannen i beige" i tre förhör och även i Svea hovrätt 1989. I ett förhör nästan tre år efter mordet använde hon ordet
"jacka", utan att säga hur lång den var.