Kvinnor kräver acceptans och män vill leva upp till krav

Det allra värsta är att väldigt många kvinnor (verkar det som iaf?) försöker feminisera en/ändra ens politiska åsikter till en sjuk jävla ideologi.

Båda könen hatar varandra idag, darför är det så allmänt spänt och dålig stämning idag.

Tänk om män fattade att de kunde ändra allt i ett nafs. Kvinnor behöver män långt mer än män behöver kvinnor. Så om män som grupp skaffade sig lite stolthet och standard och totalt ignorerade(dvs inte ens ge dem negativ uppmärksamhet, men ännu mindre gifta sig, ligga med dem osv)icke önskvärt beteende från kvinnor, så skulle männen återta makten snabbt och kvinnors(som grupp, alltså) beteende skulle ändras. Men det heter "vadå, ska jag behöva leva i celibat?!"....
Är du inte en aktiv del av en lösning har du inte rätt att gnäll på problemet.

Så är det. Problemet är inte bara kvinnor som ofta framförs utan även att vi män som grupp inte är bättre än vad vi är. Det är vi män som grupp som har tillåtit allt detta ske då det finns tillräckligt många bland oss män som är på en låg nivå. Dock håller det på att ske en förändring då många bra vettiga män väljer bort kvinnor vilket gör att kvinnornas urval är på väg att bli både skralt och kvalitetsmässigt lägre. Jag är dock tveksam till om kvinnorna kommer att lära sig något av det... 🙄

// CC

Kvinnor behöver män. Får kvinnor inte män kommer de att göra vad som krävs för att få det. Kvinnor är även följare, inte ledare. Kvinnor som grupp följer auktoriteten, återtar männen den rollen så kommer kvinnor att följa dem. Idag är auktoriteten istället staten och media och kvinnor(igen,som grupp) följer dessa och normerna de etablerat.

Ja tyvärr.

Har länge tyckt att det varit dags att ta av kvinnor deras oförtjänta gloria, inte minst med sociala mediers intåg, där kvinnor som lägger ut selfies kan förvänta sig mängder med gillningar, kommentarer och busvisslingar, medan en man får vara glad om han ens får en gillning.

För så jävla fantastiska är inte kvinnor, ofta har de mer falska beteenden än männen. Och många kvinnor skulle inte ens vara hälften så attraktiva om de inte målade på sig lager med smink.

Kvinnor med höga krav på datingapparna bör lämnas åt sitt öde så de kan sitta där med sina krav och hoppas på drömprinsen som aldrig kommer.

Om övervikt på män generellt ses som oattraktivt av kvinnor så bör inte heller män "nöja sig" med en överviktig och mindre attraktiv kvinna.

Sverige har haft ett matriarkat alldeles för länge nu, och det är dags att vända på skutan och visa var skåpet ska stå.

Jag bryr mig inte om hur kvinnan bor, lägenhet eller hus eller vad fan som helst. Inte heller vad för bilmärke hon har eller vad fan som helst som arbete eller inkomst, jag kan dejta en kvinna som är mellan två jobb. Jag bryr mig inte ett skvatt om det materialistiska.
Men jag får intrycket under dessa år kvinnor bryr sig jävligt mycket om hur mycket man tjänar och vad för bil man har och alla prylar man innehar.

Men vad är det du skriver för dumheter?

Män behöver kvinnor.
Kvinnor behöver män.
Män behöver andra män.
Kvinnor behöver andra kvinnor.

Samhället går inte runt om inte båda könen finns i ungefär lika antal. Med stor sannolikhet därför det föds och överlever ungefär 50/50 flickor och pojkar.

Helt horribelt av dig att påstå att "kvinnor behöver män, mer än vad män behöver kvinnor". För det stämmer inte. Båda könen är helt beroende av varandra. Både för artens fortlevnad och för de könsspecifika egenskaper som människor utvecklar beroende på vilken könstillhörighet de tillhör.

Och givetvis ska män kunna leva som de vill, inom lagens ramar.
Och kvinnor leva som de vill, inom lagens ramar.

Men vill män och kvinnor ha en partner. Så behöver givetvis både män och kvinnor bli sina bättre jag, för att lyckas. Så är det för båda könen. En "40-50 kilos överviktig kvinna som har barn med tre olika kåkfarare" lär inte ha lätt att finna en normal man. Normala vanliga män, vill ju i regel ha varsin söt och trevlig normal vanlig kvinna. TS hård-drar det hela extremt mycket. Och missar att även män har rätt stora krav och tar inte vilket fruntimmer som helst.

Däremot vill väl kvinnor bli accepterade, hur de än är. Och det är väl där "kroppspositivism" ect. kommer in. Att bli accepterad som människa är inte synonymt med att se det som att kunna få vilken partner som helst. Det är detta TS har fått om bakfoten, rejält.

Menar du att kvinnor behöver män mer än män behöver kvinnor i samhället eller som partners?

Okej...men det är ingenting du, personligen, behöver acceptera. Du bör inte förklara varför. Men det är bara att lite diskret påpeka att det inte klickar för dig, och gå vidare.

För att du kan inte skuldbelägga någon till att älska dig. Om något så har det en omvänd effekt.

Varför då hålla sig i form och bättra sig? Jo, för et är andra män du konkurrerar med, inte kvinnor.

Skulle alla svenska män som i ett trollslag gå upp i rök, så skulle Sverige bli som världen i The Walking Dead på kortare tid än det tog dig att plöja igenom Valerie Solanas samlade produktion av psykotisk litteratur. Föreställer mig att du läser ganska långsamt, liksom formar orden med munnen när du stakar dig genom meningarna.

Tyvärr verkar det inte bättre än att vetenskapen är enig om att vara i ett förhållande är mer avgörande för mäns psykiska välbefinnande än för kvinnors. En förklaring kan ju vara att incels som blir utan murra bygger upp sånt jävla hat och bitterhet, som de hanterar totalt självdestruktivt, t ex alkohol, tröstätning eller droger, istället för att gå i terapi samt att försöka bli den bästa versionen av sig själv. Här har ju vården ett jävla jobb att göra för att förändra den nordiska stereotypa stoiska mansbilden av en tystlåten man som inte kan hoppa upp i terapeutens knä, lipandes som en liten unge.

Eftersom jag trivs ganska bra att vara singel och inte har erfarenhet av att vara sambo eller gift, så blir ju mitt perspektiv något udda. Tror jag har undvikande personlighetsstörning eller nåt, helt normal i huvudet är jag fan inte. Har aldrig varit särskilt kramig av mig och tyckt att den sortens fysisk närhet kan faktiskt vara lite jobbig. Jag är dessutom jävligt feg och fobiskt konflikträdd, så att leva med en kvinna föreställer jag mig att skulle vara som att frivilligt befinna sig i ett evigt krig. Varenda jävla dag tjafsas det om helt meningslösa konflikter. Alltså man ska nog skatta sig bra lycklig om man hittat en själsfrände, annars är det ju helt obegripligt vad både män och kvinnor tvingas stå ut med i förhållanden.

Är det för att tvåsamhetsnormen upplevs som rättfärdigad av de flesta, i mycket högre grad än vad jag respekterar den? Varje dag förvånas jag över hur många som aktivt väljer att hellre leva i skitusla, värdelösa, destruktiva relationer än att vara singel. Jag upplever det som ganska osannolikt att träffa en intelligent kvinna där personkemin stämmer samtidigt som jag attraheras av hennes utseende. Kalla mig kompromisslös eller kräsen, men någon jävla standard får jag väl ha? För mig är valet enkelt: ska jag inleda en relation med en kvinna så måste hon, på det stora hela, göra mitt liv bättre, inte sämre. Tyvärr har jag vant mig med ungkarlslivet, så tror det kan vara lite halvsvårt att ge upp den frihet och självfokus jag vant mig vid.