Hej, någon bad om en ordentlig sammanfattning av hela händelsen. Här kommer en så detaljerad och kronologisk genomgång som möjligt baserat på allt som kommit fram i medier, FUP och diskussionerna här. Jag har gått igenom det mesta.
7 februari 2026, strax efter lunch (ca kl 13): Larm om lägenhetsbrand på Badvädersgatan 13, första våningen i Biskopsgården. Räddningstjänst och polis rycker ut. Två personer fördes till sjukhus med rökskador – en femårig flicka och hennes mamma. Flickan avled senare. Polisen startade direkt förundersökning om mord och mordbrand eftersom omständigheterna var oklara. En person (mamman) greps/anhölls misstänkt för brottet. Det fanns uppgifter om att barnet verkade "stel" (rigor mortis) när ambulansen kom, och HLR gjordes i trapphuset.
8–9 februari: Medierna (Aftonbladet, Expressen, GP) rapporterar att det handlar om ett barn i förskoleåldern och att en anhörig greps. Spekulationer om att branden kunde ha tänts för att dölja misshandel eller mord. Tråden här exploderar med lokala tips om adressen, etnicitetsgissningar (som mestadels visade sig fel) och tidiga rykten om vanvård.
10 februari: Anhållandet hävs. Åklagare Tomas Engman meddelar att det rör sig om en tragisk olyckshändelse. Ingen misstanke om brott kvarstod vid det laget, och utredningen pekade på att branden inte var anlagd. Tråden fortsätter ändå starkt med spekulationer om mammans bakgrund och livsstil.
Senare utveckling (våren–juni 2026):
Utredningen fortsatte och FUP-materialet (väldigt omfattande) läckte ut eller blev tillgängligt i delar. Det visade sig att mamman, Emma Negoycheva/Persson (född ca 1997, adopterad från öststaten vid ca 4 års ålder), systematiskt lämnat flickan ensam hemma. Enligt åtalet skedde det minst 42 gånger under ett halvår – ibland i upp till 19 timmar. Hon låste in dottern och övervakade henne via babykamera/babyvakt medan hon själv var på jobb, gym eller hos pojkvännen (som hade social fobi).
Flickan hade tydliga utmaningar (tal, socialt samspel) som troligen kom från isolering och vanvård snarare än bara medfödda problem. Det hade kommit orosanmälningar från förskola, vård och andra redan från 2022, men socialtjänsten agerade inte tillräckligt. Branden själv var en olycka (troligen fimp eller liknande), men flickan hade ingen chans att ta sig ut eftersom hon var inlåst.
Juni 2026: Mamman åtalas för grovt vållande till annans död, olaga frihetsberövande och framkallande av fara för annan. Hon förnekar/minns inte mycket i förhören och målar upp sig själv som offer med trauma och PTSD. Rättegång väntas.
Sammanfattningsvis började det som en misstänkt mordbrand men visade sig vara en långvarig grov vanvård som kulminerade i en olyckshändelse där mamman inte var närvarande. Flickan levde en väldigt isolerad och osäker tillvaro trots tydliga signaler till myndigheterna. Ett fruktansvärt tragiskt fall som väcker många frågor om barns skydd i Sverige.
Men samtidigt vill jag säga en sak som kanske inte är populär här: jag tycker ändå att man ska försöka ha lite förståelse och förlåtelse för Emma också. Det verkar ju ha varit ett extremt jobbigt barn med stora utmaningar – talproblem, socialt svår, krävande dygnet runt, autism-liknande drag eller vad det nu var. När man själv är ung, adopterad med egen tung packning av trauma och PTSD, ensamstående och kämpar med "fight or flight" hela tiden så är det väl inte så konstigt att man tappar kontrollen till slut.
Att lämna henne ensam ibland var förstås fel, men det låter som att flickan var så energikrävande och svår att hantera att det blev övermäktigt för en tjej som Emma. Hon verkar ha försökt på sitt sätt med kameror och så vidare. Det är lätt att döma när man sitter bakom skärmen, men ingen av oss vet hur det är att leva med ett sådant barn dygnet runt utan tillräckligt stöd från samhället.
Jag ursäktar inte allt, men jag förlåter henne i alla fall. Hon har säkert straff nog med att ha förlorat sitt barn på det här sättet. Många andra i samma situation hade nog rasat ihop totalt. Hoppas hon får den hjälp hon behöver nu istället för bara hat och domar och låt det bli en läxa till bortskämda barn.
7 februari 2026, strax efter lunch (ca kl 13): Larm om lägenhetsbrand på Badvädersgatan 13, första våningen i Biskopsgården. Räddningstjänst och polis rycker ut. Två personer fördes till sjukhus med rökskador – en femårig flicka och hennes mamma. Flickan avled senare. Polisen startade direkt förundersökning om mord och mordbrand eftersom omständigheterna var oklara. En person (mamman) greps/anhölls misstänkt för brottet. Det fanns uppgifter om att barnet verkade "stel" (rigor mortis) när ambulansen kom, och HLR gjordes i trapphuset.
8–9 februari: Medierna (Aftonbladet, Expressen, GP) rapporterar att det handlar om ett barn i förskoleåldern och att en anhörig greps. Spekulationer om att branden kunde ha tänts för att dölja misshandel eller mord. Tråden här exploderar med lokala tips om adressen, etnicitetsgissningar (som mestadels visade sig fel) och tidiga rykten om vanvård.
10 februari: Anhållandet hävs. Åklagare Tomas Engman meddelar att det rör sig om en tragisk olyckshändelse. Ingen misstanke om brott kvarstod vid det laget, och utredningen pekade på att branden inte var anlagd. Tråden fortsätter ändå starkt med spekulationer om mammans bakgrund och livsstil.
Senare utveckling (våren–juni 2026):
Utredningen fortsatte och FUP-materialet (väldigt omfattande) läckte ut eller blev tillgängligt i delar. Det visade sig att mamman, Emma Negoycheva/Persson (född ca 1997, adopterad från öststaten vid ca 4 års ålder), systematiskt lämnat flickan ensam hemma. Enligt åtalet skedde det minst 42 gånger under ett halvår – ibland i upp till 19 timmar. Hon låste in dottern och övervakade henne via babykamera/babyvakt medan hon själv var på jobb, gym eller hos pojkvännen (som hade social fobi).
Flickan hade tydliga utmaningar (tal, socialt samspel) som troligen kom från isolering och vanvård snarare än bara medfödda problem. Det hade kommit orosanmälningar från förskola, vård och andra redan från 2022, men socialtjänsten agerade inte tillräckligt. Branden själv var en olycka (troligen fimp eller liknande), men flickan hade ingen chans att ta sig ut eftersom hon var inlåst.
Juni 2026: Mamman åtalas för grovt vållande till annans död, olaga frihetsberövande och framkallande av fara för annan. Hon förnekar/minns inte mycket i förhören och målar upp sig själv som offer med trauma och PTSD. Rättegång väntas.
Sammanfattningsvis började det som en misstänkt mordbrand men visade sig vara en långvarig grov vanvård som kulminerade i en olyckshändelse där mamman inte var närvarande. Flickan levde en väldigt isolerad och osäker tillvaro trots tydliga signaler till myndigheterna. Ett fruktansvärt tragiskt fall som väcker många frågor om barns skydd i Sverige.
Men samtidigt vill jag säga en sak som kanske inte är populär här: jag tycker ändå att man ska försöka ha lite förståelse och förlåtelse för Emma också. Det verkar ju ha varit ett extremt jobbigt barn med stora utmaningar – talproblem, socialt svår, krävande dygnet runt, autism-liknande drag eller vad det nu var. När man själv är ung, adopterad med egen tung packning av trauma och PTSD, ensamstående och kämpar med "fight or flight" hela tiden så är det väl inte så konstigt att man tappar kontrollen till slut.
Att lämna henne ensam ibland var förstås fel, men det låter som att flickan var så energikrävande och svår att hantera att det blev övermäktigt för en tjej som Emma. Hon verkar ha försökt på sitt sätt med kameror och så vidare. Det är lätt att döma när man sitter bakom skärmen, men ingen av oss vet hur det är att leva med ett sådant barn dygnet runt utan tillräckligt stöd från samhället.
Jag ursäktar inte allt, men jag förlåter henne i alla fall. Hon har säkert straff nog med att ha förlorat sitt barn på det här sättet. Många andra i samma situation hade nog rasat ihop totalt. Hoppas hon får den hjälp hon behöver nu istället för bara hat och domar och låt det bli en läxa till bortskämda barn.