Lägenhetsbrand i Biskopsgården, Göteborg, femåring avliden (2026-02-07)

Till skillnad av en riktig grav som kan springa upp tiotals tusen kronor. Nä, de kan gå och gömma sig. Hela familjen måste förstå hur grannar och vänner kommer att se på dem.
Samt att hon är värd sin egen plats man kan pyssla om.

Ps. Har hon en plakett ens?

Min son var 15 år äldre än D när han dog, bara tanken på att välja minneslund alt aksgravplats var helt uteslutet. Första åren var hans plats med den fina stenen min enda tröst, han är ju även välbesökt att farmor, syskon o resten av släkten.
Att välja bort en plats där man kan uttrycka sin sorg med en vacker gravsten och göra fint för sitt älskade barn/barnbarn verkar helt makabert. Jag mår verkligen illa när jag tänker på det.

(Vi gick runt på 2 kyrkogårdar tills vi hittade finaste platsen och gravstenen tog 1 år att färdigställa. )

Till skillnad av en riktig grav som kan springa upp tiotals tusen kronor. Nä, de kan gå och gömma sig. Hela familjen måste förstå hur grannar och vänner kommer att se på dem.
Samt att hon är värd sin egen plats man kan pyssla om.

Ps. Har hon en plakett ens?

Ja, jag är helt säker på att de där bilderna är ai-manipulationer av riktiga fotografier i rättssalen. Den som har varit i de berörda salarna kan lätt se att det är fallet. Det vore inte första eller sista gången som en åhörare bryter mot den regeln, men kanske första gången någon är så dum att den postar bevis för sitt brott. Och ja, jag menar att hon har fotograferat i smyg, ai-manipulerat bilderna samt påstått att hon har ritat dem på frihand. Nu har hon försökt radera all bevisning på det, vilket ser rätt suspekt ut.

Du kan förresten själv jämföra med ett foto från Göteborgs tingsrätt: https://www.sverigesradio.se/artikel/7226191

Det är möjligt att få undantag från rättens ordförande, och få lov att fota i salen antingen innan huvudförhandlingen inleds eller efter den avslutats. Om Insta-Bruno hade fått ett sådant undantag så hade hon sannolikt skrivit det.

Edit: Hon har garanterat redan läst det här, eftersom hon raderat alla bilderna och kommentarer gällande dem, men jag tippar på att hon avstått från att kommentera det öppet eftersom hon nog inte vill uppmärksamma alla sina instagramföljare på det här (de flesta läser knappast flashback).

Ser att inte bara jag är förvirrad. Vad är grejen med pratet om BO:s begravning/grav/kremering, och vem är Bruno?

Jag blir ganska less på det här sättet att resonera. Jag vet, och har full respekt för, att för väldigt många är en "riktig" grav med en fin sten, oerhört viktig. Men är det så svårt att acceptera att nästan lika många inte känner på samma sätt. Jag t ex. För mig betyder inte en sten eller en plats på en kyrkogård något speciellt, för mig betyder platser som betytt något särskilt i livet för den som stått mig nära, oändligt mycket mer. Minns och sörjer, det gör jag varje dag ändå. Jag behöver inte den symboliken som en sten är. Kanske andra som väljer minneslund, eller "mellantinget" askgravlund tänker som jag, eller på annat sätt.
Det måste inte vara ett dåligt sätt.

Ja, brotten som begåtts av modern är fruktansvärda. Och jo, jag tycker också att morföräldrarna borde ha märkt missförhållanden och ingripit. Men kan det inte räcka med det. Måste vi skuldbelägga dem för precis allt, även för något som faktiskt inte är fel?

Såklart jag förstår och accepterar att alla inte har ekonomi att begrava i egen grav med sten, och alla känner inte tillräckligt för sina anhöriga att de bryr sig, vissa är giriga och tänker att det blir mindre till arvet om den döde skall begravas ståndsmässigt.
Du kanske har inte behövt begrava någon ännu och behöver inte ta det beslutet. Men tro mig att när man står där och den man älskade skall begravas, då är det viktigt.
Dessutom tror jag inte att denna mamma resonerat som du, att andra minnen är viktigare. Hursomhelst när jag tänker mer på det, varför vill man inte ha en egen grav man kan plantera blommor på och minnas på? Vad gör en minneslund så konkurrenskraftig? De olika alternativen är ju inte varandras konkurrenter mer än till praktisk och ekonomisk aspekt.
Om min unge dog hade jag velat ha ett mausoleum. Fanken alltså.

Du förstår och accepterar inte att människor tänker och känner på olika sätt. Mina erfarenheter vet du inget om, men jag har gjort valet minneslund istället för gravplats, och jag kommer att göra samma val igen. Jag saknar den jag älskade fortfarande, många år senare, men jag har aldrig saknat en grav. Och jag lovar dig, det var definitivt aldrig en fråga om kostnad.

Du vet bensäkert vad du känner och hur du tänker, och utgår från att det är det enda som är rätt att känna och tänka. Så enkelt är det inte.

Hur denna mamma tänkte vet vi inte, och just därför vill åtminstone inte jag döma henne på den punkten. Jag kan döma på de punkter som gäller brotten, utifrån vad jag vet genom förundersökningen.

Ett skäl till att inte vilja ha en grav kan också vara att man bor, eller kommer att bo, på en annan ort. Och just det känns ju faktiskt inte helt orimligt i det här fallet.

Såklart jag förstår och accepterar att alla inte har ekonomi att begrava i egen grav med sten, och alla känner inte tillräckligt för sina anhöriga att de bryr sig, vissa är giriga och tänker att det blir mindre till arvet om den döde skall begravas ståndsmässigt.
Du kanske har inte behövt begrava någon ännu och behöver inte ta det beslutet. Men tro mig att när man står där och den man älskade skall begravas, då är det viktigt.
Dessutom tror jag inte att denna mamma resonerat som du, att andra minnen är viktigare. Hursomhelst när jag tänker mer på det, varför vill man inte ha en egen grav man kan plantera blommor på och minnas på? Vad gör en minneslund så konkurrenskraftig? De olika alternativen är ju inte varandras konkurrenter mer än till praktisk och ekonomisk aspekt.
Om min unge dog hade jag velat ha ett mausoleum. Fanken alltså.

Du förstår och accepterar inte att människor tänker och känner på olika sätt. Mina erfarenheter vet du inget om, men jag har gjort valet minneslund istället för gravplats, och jag kommer att göra samma val igen. Jag saknar den jag älskade fortfarande, många år senare, men jag har aldrig saknat en grav. Och jag lovar dig, det var definitivt aldrig en fråga om kostnad.

Du vet bensäkert vad du känner och hur du tänker, och utgår från att det är det enda som är rätt att känna och tänka. Så enkelt är det inte.

Hur denna mamma tänkte vet vi inte, och just därför vill åtminstone inte jag döma henne på den punkten. Jag kan döma på de punkter som gäller brotten, utifrån vad jag vet genom förundersökningen.

Ett skäl till att inte vilja ha en grav kan också vara att man bor, eller kommer att bo, på en annan ort. Och just det känns ju faktiskt inte helt orimligt i det här fallet.

Låt oss säga att jag är människokännare med lång livserfarenhet. Låt oss stanna där.