Lägenhetsbrand i Biskopsgården, Göteborg, femåring avliden (2026-02-07)

Det var inte mina ord som jag citerade, utan något Emma hade skrivit i ett sms till en vän eller möjligen sin pojkvän. Jag minns inte vem mottagaren var. Emma hade skrivit att hennes adoptivföräldrar varit "för hårda" om de sagt åt henne att hon inte fick lämna sitt barn ensam i över 30 timmar...

Hennes ord har enligt min mening ingen betydelse. Oavsett vad hon säger eller skriver är hon en person som inte går att lita på. Hon manipulerar sin omgivning, skadar sitt eget barn och sätter sina egna behov och begär före andras. Till och med före sitt eget femåriga barn. Och det här började sannolikt inte när barnet var fem år gammalt. Gud vet när det egentligen började.

En person och mamma som är beredd att agera på det sättet verkar, enligt min uppfattning, sakna empati för andra människor. Det finns också beteenden som för tankarna till personlighetsdrag som ofta förknippas med stark själviskhet, ansvarslöshet, manipulation och en oförmåga att känna skuld eller ta ansvar för konsekvenserna av sina handlingar. När någon gång på gång sätter sina egna behov framför sitt barns välmående och dessutom försöker undvika ansvar när allt uppdagas är det svårt att inte reagera på den totala bristen på omtanke för andra.
Samtidigt undviker jag gärna att leka internetdoktor eller sätta diagnoser på människor. Jag konstaterar bara att de handlingar som framkommit vittnar om ett beteende som för de flesta framstår som både hänsynslöst och djupt störande.

Jag är tämligen säker på att flickans mormor och morfar var helt ovetande om att deras barnbarn lämnades ensam hemma under nätterna. Egentligen är det fel att skriva "under nätterna", eftersom det handlade om betydligt mer än så. Det rörde sig om hela dygn. Faktum är att det också är fel att skriva att jag är "tämligen säker", eftersom det framgår av FUP att de inte visste om det, precis som pojkvännen inte gjorde. Åklagaren hade dessutom velat att de skulle vittna, vilket aldrig blev aktuellt.

Emmas adoptivföräldrar kan ha varit naiva, för snälla eller konflikträdda. Det vet ingen av oss här. De kan också ha gjort allt de kunnat för att ge Emma, med hennes barndomstrauman, ett tryggt liv fyllt av värme och ovillkorlig kärlek. Jag kan tänka mig att det ibland är svårt att navigera som adoptivförälder, särskilt när det gäller en person som Emma. Det skulle inte förvåna mig om hon använt sitt barn som en sköld mot dem, vilket i sin tur gjort att de inte vågat säga, göra eller tycka något som riskerade att skapa konflikt. Konsekvensen hade kunnat bli att de förlorade kontakten med både sitt adoptivbarn och sitt barnbarn.

Som ett hypotetiskt exempel tycker jag att Emmas hem ser ut som ett klassiskt white trash-hem. Det kan jag, ni och hennes adoptivföräldrar ha åsikter om. Men det är inte olagligt.

Det finns mycket ilska, sorg och många funderingar kring det här fallet.

Ilska över vad Emma gjort. Ilska över att en person med egna erfarenheter av trauma och en svår uppväxt varit villig att utsätta sitt eget barn för lidande. Ilska över att hon knappt pratade under förhören och gång på gång hänvisade till att hon inte mindes. Och när hon väl pratade handlade det nästan alltid om Emma själv. Alltid Emma. Aldrig barnet. Ilska över att hon inte ens kunde erkänna vad som pågått, utan i stället försökte ljuga under polisförhören. Ilska över att hon, trots att hennes barn inte längre andades, hade mage att byta om till pyjamas för att ge intrycket av att hon sovit när branden började. Fy fan.

Sorg över att ett litet barn inte längre lever. Sorg över att barnet inte fick den värme, trygghet, närhet och kärlek som alla barn förtjänar under sin korta tid på jorden. Stackars lilla människa.

Och så finns det funderingar. Funderingar kring hur socialtjänsten, trots flera orosanmälningar, inte såg varningssignalerna och inte ens verkar ha gjorde ett hembesök. Hur kunde något som i efterhand framstår som så uppenbart missas? Funderingar kring hur människor i Emmas närhet inte såg tecknen. Det är dock just funderingar och inte ett försök att lägga skuld eller kritik på någon annan.

För i slutändan finns det bara en person som bär ansvaret.

Emma.

Alltid Emma.

Nu har hon "frågestund"
Förhör med Emma imorgon

Se huvudförhandlingsplan:

Okej, så om du vet om att din granne Håkan slår sitt barn så har du inte en medmänsklig skyldighet att reagera för det är Håkan som i slutändan bär ansvaret för vad han utsätter barnet för? Men om Håkan liksom i det här fallet inte är normal?

Socialtjänsten själva har ju till viss del påtalat oro för Emma men som understötts av att Daya har ett skyddsnät i form utav sina morföräldrar och förskolan. Men morföräldrarna har inte reagerat. Inte heller Emmas vänner som har KÄNT TILL att Emma lämnar Daya ensam under längre stunder. Förlåt mig men vi har olika värderingar.

Vet ej hur hon ser ut, hade inga ansiktsbilder på sociala medier men är blond.

Berätta för föräldrar eller göra anonym anmälan, samma sak… Hon skulle då levt idag..

Jag tror att du missförstår vad jag menar. Jag har aldrig sagt att människor saknar en medmänsklig skyldighet att reagera om de ser att ett barn far illa. Tvärtom. Om någon vet att ett barn utsätts för fara bör man naturligtvis agera.

Det jag skrev handlade om ansvar för det som faktiskt hände Daya. Där skiljer jag mellan att ha missat varningssignaler, gjort felbedömningar eller varit naiv - och att aktivt utsätta ett barn för det som barnet utsattes för.

Om vi tar ditt exempel med Håkan som slår sitt barn så är det självklart att grannar, släktingar och myndigheter bör reagera om de känner till det. Men om de inte gör det är det fortfarande Håkan som bär huvudansvaret för misshandeln. Hans ansvar försvinner inte för att andra borde ha agerat.

Samma sak här. Jag har själv funderat över socialtjänsten, omgivningen och vilka som visste vad. Men utifrån det jag läst finns det också personer som inte visste omfattningen av det som pågick. Därför är jag försiktig med att tillskriva andra skuld utan att veta exakt vad de kände till.

Däremot råder det ingen tvekan om vem som lämnade barnet ensamt. Vem som fattade besluten. Vem som hade det direkta ansvaret för barnets situation. Det var Emma. Och i slutändan finns det bara en person som bär ansvaret. Det ÄR Emma.

Mena folk kanske blivit inkvoterade i socialnämnden där, då händer inte mkt. Viktigare att prata i telefon och be istället.

”att bevittna en mamma lämna sin lilla flicka ensam i ett helt dygn, för att sedan komma hem och be henne lämna henne ifred eftersom hon vill sova, och därefter vakna bara för att lämna henne igen, visar en nivå av kyla och grymhet som är svår att ta in.

När mamman gick därifrån skadade sig D. Hon började skrika och gråta av smärta, men istället för att bli omfamnad, tröstad och skyddad av den person som borde funnits där för henne mest, tvingades hon trösta sig själv.
-Hon levde ensam, hon dog ensam.”
- brunothesuperstar

Lilla älskade D 😭😭😭😭 det gör så ont och det gör ännu mer ont att oron som fanns redan från psykologen från orosanmälan 2023 faktiskt är bekräftad!! 😭😭💔

Länka till pappans facebook

Funderat , nåt skäl måste det vara till att hon lämna D hemma och stack till jobbet.. kan det varit fysisk misshandel ochså? Eller helt enkelt att D visade extra mycket tecken på försummelsen de dagarna

De hade ju knappt varit hemma hos sin dotter fast de bodde nära. Lägenheten var i dåligt skick, de visste att förskolan larmat om hygien, barnets språk var dåligt mm. Emma visar en total likgiltighet för sitt barn, även efter hon brunnit inne.
Nänä, sånt här hade aldrig passerat med engagerade mor och farföräldrar som SETT sitt barnbarn på riktigt, försök inte.