Avsaknaden av svordomar i texter

Tänker att alla dessa uttryck kan samanfattas med bög

Jo men när man skriver här, allafall jag som aldrig kan hålla mig kort försöker skriva så kompakt som möjligt.
Så att skriva din mamma måste vara så stolt, får räcka istället för en harang av jävla helvetes kuksalle, du är så dum i huvudet att du inte ens får komma på vänster möten ditt jävla ålahuvud.

Feminist är ett bra ord som för många är lika med demokrati när verkligheten är att det är någon av de mest fascistiska rörelserna i dagens politiska klimat, inte ens nazister har den förbudsiver som är en totalitär rörelses främsta kännetecken.

Svordomar för att understryka något är egentligen inget som behövs eller tillför något för om man kan skriva och uttrycka sig ordentligt så borde man kunna få fram sitt budskap utan svordomar, det är dålig svenska helt enkelt.

Ett väl valt ord för att kränka räcker långt här då de flesta istället för att flina tar åt sig och väljer att bli kränkta av en helt okänd motdebattör vilket i sig visar att personen i fråga är tämligen lågt utrustad å huvudets vägnar och antagligen vänsterbliven med allt det medför.

För ett tag sedan frågade jag en feminist, som rättade nån felskrivning jag gjort, om Fitta stavs med stor eller liten f.
Hon svarade väldigt korrekt på min fråga sen fick jag veta att ,,, ja jag kommer inte ihåg men det kom en hel del om knoggångare och något om efterbliven idiot och annat i ett försök att kränka vilket såklart aldrig en feminist skulle göra vilket personen i fråga är väldigt stolt över att vara.

Jag kanske är gammalmodig men jag tycker att svordomar i text såväl som tal tyder på:
- torftigt språk och en begränsad förmåga att uttrycka sig
- svårt med impulskontroll
- en social markör
- en bristfällig bildning

Noter att man kan vara precis lika dryg otrevlig och komma med dräpande invektiv utan att använda svordomar.

Och ja jag hemfaller också till svordomar. Oftast i min ensamhet om jag slår i en tå etc.

Fast jag försöker använda längre haranger med religiösa såväl som sexuella anspelningar. Så som sig bör.

Ja, svordomar hör uppenbarligen hemma huvudsakligen i talspråket, men varför?
Kränkningar, förolämpningar, öknamn och i viss mån könsord används i texter här på Flashback, men ytterst sällan rena svordomar.

Fast svordomar fungerar ju inte bara som utfyllnad, utan även som förstärkningsord, och dessa borde ju vara ännu viktigare i texter, där gester, miner och kroppsspråk inte går att räkna in.

Exempel.

I ord: Jag träffade en djävligt trevlig rödhårig sjuksköterska på efterfesten i lördags.
I text: Jag träffade en jättetrevlig rödhårig sjuksköterska på efterfesten i lördags.

Som bonus har vi samma mening på Flashbackiska:
Jag träffade en jätte trevlig röd hårig sjuk sköterska på efter festen i lördags

Jag skulle vilja hålla med dig, men kan inte göra det fullt ut.

Själv svär jag ytterst sällan, men det kan vara befogat om man sätter hammaren på tummen, eller när man slitit en timme med att sätta ihop en IKEA-möbel, och så visar det sig att det saknas en bit när man nästan är färdig.

Frun i huset svär något oftare.
Inte väldigt frekvent, men oftare, och då gärna "kreativt".
Hon talar fyra språk flytande och har undervisat i tre av dem, så man kan nog inte säga att hon har språkliga eller intellektuella svårigheter.

Häromkvällen sa hon följande om vår väldigt otrevliga granne: Den där djävla smegmakuken borde fan låsas in.


Bristande impulskontroll?
Kanske, men hon uttryckte sina frustrerade känslor på ett ventilerande sätt.

Oftast säger man att de som svär mycket har dåligt ordförråd. När man skriver en text så är det enklare att få fram det man vill utan svordomar då man har mer tid att formulera sig än när man pratar.

Jag håller med dig för egen del, men här på Flashback håller det där inte alla gånger.
Det finns gott om exempel på användare som misshandlar språket, struntar i stavning, radbrytning, som skriver osammanhängande och ibland obegripliga texter, trots att de har gott om tid på sig att fundera över hur de ska formulera sig.

Ordbajs rent ut sagt, men svordomar - ytterst sällan.

Historiskt var det en tydlig skillnad i tal och skrift, något som nog börjat blöda över mellan kategorierna.

Innan sms kom som en spilleffekt av överkapacitet inom en teknikplattform, fanns snabbkommunikation inte på bred front åtkomlig för massorna, och därmed inte det ofta spontana, ibland inte riktigt genomtänkta budskapet. Åtkomlig på springande fot dessutom, inbjudande till att slänga iväg snabba frågor, kommentarer och svar.

Grovare i tonen? Nja, kanske det ännu inte var det i början på nittiotalet. Men en ny teknik var det, där det skrivna influerades av det snabba muntliga man annars skulle ha framfört öga mot öga. Artigt eller mer mustigt.

Den som växer upp idag och utgår från att det som finns idag alltid varit ett faktum generationer tillbaka, missar poängen att man förr hade tid, möjlighet och ofta en vilja att slipa på en fråga, hälsning, fundering innan budskapet skickades och därefter inte rimligen förväntade sig ett svar med vändande post utan att det tog en stund, en dag, ett tag.

Att språket blivit kvickare, kortare, lite elakare i tonen kan vi nog tacka/beskylla både tekniken och att globalism och mångkultur gjort sitt för att luckra upp en statisk monokultur, långsammare i sin förändring över tid. Tid är något som sägs att vi inte längre har, och det som ska sägas ska gå fram effektivt, med snabb klarhet. Har man tid med artigheter eller blir det vulgärt automatiskt?

Det illa snabbtänkta blir det illa snabbsagda, om man ska knorra till en gammal Tegnérklassiker. Om du dessutom inte bara själv inte ruvar, klurar och funderar innan något sägs eller görs, utan dessutom bara umgås med knoggångare, blir nog resultatet en kommunikation bestående av spontana grymtningar, läten och svordomar mer än ett utvecklat språk. Aningen tillspetsat.

Livsstilen idag tillkommer. För länge sedan gällde att utbilda sig, skaffa kostym, familj, jobb, hus. Idag snarare att lajva fri ungdom så länge det bara går upp i åldrarna - Hello, fellow kids - med allt det innebär. Inklusive ett rivigt språk. Vem fan vill gå omkring och agera kontrollerat vuxen, liksom. Ut med bröstet och ta fram gorillatakterna. Det genererar säkert likes och klick.

Ja, det stämmer att svordomar kan fungera som förstärkningar, och det var därför jag skrev "ofta" som en liten reservation. Grejen med nedtecknade svordomar är ju att det är svårt för läsaren att veta om författaren har använt svordomarna därför att han (det är oftast en han, skulle jag tro) verkligen erfar starka känslor under själva skrivakten, eller om han bara är obildad och har dålig koll på samhälleliga normer.

Att de misshandlar språket beror nog tyvärr på att de inte kan skriva bättre än det vi läser här. Själv brukar jag efter att ha skrivit, läsa genom texten och rätta de små felen som kan bli men jag tror det är få som gör det, även om systemet klart och tydligt markerar felen.
Folket är tyvärr inte bättre på att skriva än det vi ser här men snabbt går det.

Bortsett från okunskap eller ointresse: tekniken har gjort en hel del plattformar sämre skulle jag säga, när det man knackar in särskrivs, delas upp i nya meningar, ord föreslås uppåt väggarna idiotiskt. Det gäller både jobb och fritid, bärbart och stationärt, på forum och i köpt programvara. Upplevde inte situationen som så illa som idag, innan alla röda understrykningar började poppa upp som en automatiskt aktiverad funktion lite överallt under de senaste fem-tio åren. Mer fel helt enkelt. Skulle uppskatta om det var tvärtom, "hjälpen" avaktiverad som standard.

Microsofts företagsmail är hopplöst, bokstäver staplas så inåt helvete dumt.

Man får om man har tid, lust och önskan om att det man avsåg säga, se till att det verkligen är det som står på skärmen. Som en bekräftelse på att man inte framstår som spritt språngande galen.

Ibland heter det, när man haft ont om tid och inte dubbelkollat, att "du skrev x och jag antar att du i stället menade y, hör av dig om det inte är rätt tolkning".