Citat:
Ursprungligen postat av
Adolf.Shitler
För mig finns det en väldigt tydlig indikator för huruvida man är alkis eller ej. Kontrollerar du spriten eller kontrollerar spriten dig
så länge det är det förra och ens alkoholkonsuntion inte påverkar sådant som ens jobb eller förmågan att sköta sin vardag eller relationen till nära och kära så anser jag inte att man är alkoholist.
Har spriten inte tagit kontrollen om ditt liv så är du inte alkis.
Jag börjar närma mig 50 och har druckit som jag gör sen tonåren och aldrig sjukskrivit från jobbet på grund av bakfylla eller för att stanna hemma och supa eller skitit i åtaganden för att att jag är bakis och fyllesjuk och det har aldrig gått ut över partner eller vänner eller familj. Jag har aldrig låtit spriten få kontroll utan jag har kontrollen över spriten.
Kan du med handen på hjärtat bestämma idag att du kör en vit månad eller två- utan att det är svårt att hålla eller ett svårt beslut att ta- då har du kontroll över spriten, absolut. Eller att pga operation måste du avstå ett halvår- det känns inte ens jobbigt.
Jag kan säga att jag har viss möda inför ett sånt beslut, även om jag ofta tar en vit månad efter semestern. Men jag vill helst ha det i mitt liv, alkohol.
Problemet är att vi måste etikettera. Vi har på något sätt kommit till att det finns två lägen- alkis/inte alkis. Men vad var alkisen på väg dit? Det var ju inte så att han vaknade en dag och började dricka tre-fyra dagar i veckan? I princip alla vi ser som alkisar har haft ett vanligt liv där dom drack fredag och lördag, fullt fungerande. Schemalagd alkoholism ”i kontroll”. Det som hände alkisarna var en utlösande faktor. Man hade etablerat en vana av att dricka ”med kontroll”, sen var frun otrogen, det vart för mycket på jobbet, morsan dog etc etc.
Jag vill bara ha sagt att dricker man systematiskt som vi gör har man banat vägen för alkoholism. Sen tycker inte jag heller att vi behöver ha en etikett, utan bara inse att alkoholen är en stor svaghet om man måste dricka i princip varje vecka
