Vodka istället för whiskey

Jag dricker på helgerna och gärna nån öl på vardagskvällarna när jag kommit hem ifrån jobbet och jag skulle knappast kalla mig själv alkoholist.

Om det skulle vara att va alkis att dricka på helgerna och ta en öl eller ett glas vin till maten mitt i veckan så skulle större delen av sveriges vuxna befolkning vara alkisar

Du är långt ifrån att vara alkis, inget att oroa dig för.

Tack kompis, jag oroar mig inte då jag vet att det jsg dricker är långt ifrån att vara alkis.

Jag kommer upp på morgonen och iväg till jobbet och kan sköta mitt jobb och behöver aldrig sjukskriva mig för att jag är bakis.

Jag kan sköta om mitt hem och alla vardagssysslor så jag ser ingen som helst problematik med mitt drickande

Vilken härlig anekdotisk bevisföring. Jag tror dig till 100% att alkohol hjälper sömnen på alla sätt och vis. Din anekdot har motbevisat alla globala kliniska studier och metastudier till dags dato.

Du har inte funderat på något annat..?

Jag har definitivt missbruksgenen i mig, manliga ledet bakåt har varit högutbildade skåpsupare hela bunten. Jag håller mig till en dag i veckan, två vid speciella tillfällen , men är helt ärligt inne på att lägga ned. Det är så ansträngande att veta att man går på en smal stig med djävulen tätt bakom.

Inte för att jag låter det spåra ur, jag dricker nog ungefär som gemene man, runt rekommendationen.
Utan för att jag aldrig riktigt kan släppa garden, jag vet med mig att jag har nära till hands att låta alkoholen bli ett verktyg för att döva smärta och problem.

Vad ger alkohol, egentligen? Visst är det fantastiskt, de första tre ölen i solen och livet är en tom canvas upp till mig att måla. Men i ärlighetens namn tar det slut där, jag har 30 minuter av mys- dricker jag fem öl till är det bara för att slippa fasa ur med tung panna.

Jag ser er prata om att byta sprit för att slippa slippa skita vatten- då ställer jag mig verkligen frågan vad det är som är så viktigt med det där lördagslullet, speciellt när det trots allt är en anspänning också.

Nu vart det lite ”min kära dagbok”-känsla över det här inlägget, men fråga er vad fan ni håller på med ni med, speciellt när det gått så långt. Ni är alkisar, till vilken nytta?

Plus är att man måste däcka rätt snabbt. Inte var vid medvetande rätt länge. Det är ju så mycket blod så man kommer svimma av rätt snabbt.

Dock är man vid medvetande en kort tid och det är ju illa. Man kommer veta. Japp nu är det kört. Jag drack ihjäl mig... Det var allt det.

Det är inte riktigt så enkelt att man räknar enheter, alkoholism finns i hur många skepnader som helst. Alkoholismens gemensamma nämnare är väl att man lägger om livet för att passa intaget, att man prioriterar att man måste dricka på fredag. Speciellt om det är så de flesta fredagar.

Grejen är att du fungerar som vad du tror är normalt, som varje svensk. Du är dock redan alkoholist- men det blir tydligt först när en närstående dör, du blir av med jobbet etc. Alltså du har byggt upp grunden redan, alkoholen är ditt verktyg fast du använder det i ett till synes rationellt mönster. Sen går det snabbt, säg att du skiljer dig- du sitter ensam varannan vecka i en lägenhet i ytterkanten av stan medans du försöker återuppbygga ett nytt liv, du ska köpa ett eget ställe. Då kommer du tycka att det känns rätt rimligt att belöna dig med en vinare och en dokumentär på Netflix även en onsdagskväll, och varför inte en tung söndag?

Du fortsätter ju fungera som vanligt, åka till jobbet och tar hand om barnen dina veckor. Bara att ditt dryckesmönster har förändrats, du kan ju sprida ut drickandet lite som du vill nu mer eftersom du styr dig själv.

Det tragiska är att innan DU själv ser att du varit alkis länge ska det gå jävligt långt. Du kommer klara av att rationalisera bort det till den grad att du är full större delen av din lediga tid, fortfarande helt ovetandes om att du är alkoholist

Jag är kålsupare här, jag tycker bara att vi som ändå känner ett behov av att dricka varje vecka måste sluta vifta bort det med att ”så gör grannarna också”. Gör vi det kan vi inte ta ansvar för vårt eget drickande, man måste kunna vara ärlig med sig själv

Att du ens frågar om det. Då har du probs med alkohol. En dag kan du inte sköta allt detta. Din omgivning vet säkert redan om det.

För mig finns det en väldigt tydlig indikator för huruvida man är alkis eller ej. Kontrollerar du spriten eller kontrollerar spriten dig

så länge det är det förra och ens alkoholkonsuntion inte påverkar sådant som ens jobb eller förmågan att sköta sin vardag eller relationen till nära och kära så anser jag inte att man är alkoholist.

Har spriten inte tagit kontrollen om ditt liv så är du inte alkis.

Jag börjar närma mig 50 och har druckit som jag gör sen tonåren och aldrig sjukskrivit från jobbet på grund av bakfylla eller för att stanna hemma och supa eller skitit i åtaganden för att att jag är bakis och fyllesjuk och det har aldrig gått ut över partner eller vänner eller familj. Jag har aldrig låtit spriten få kontroll utan jag har kontrollen över spriten.

Vad frågar jag om?

Är du så efterbliven att du inte vet skilland på en fråga och ett konstaterande?

Att du skrev om detta. Hur mycket du dricker och att du inte kallar dig alkoholist. Kallar just det en stort varningstecken.

Men japp kan vara ett plus. Att du inser detta och bara ett konstaterande. Du ligger på gränsen.

Enligt dig eller vem då, har du befogenhet att uttala dig om vad som är riskkonsumtion när det kommer till alkohol och kom inte dragande med nån jävla utsaga ifrån socialstyrelsen för enligt dom är man alkis om man dricker 4 öl eller mer vid samma tillfälle en gång i månaden