Är politikerna förtjänta av det ökade hatet och våldet riktat emot dem?

Det är å andra sidan ingen som har tvingat dem att bli politiker heller. Tvärt om.

Nej, men att de valt det rättfärdigar inte att behandla dem illa.

Nej de är inte förtjänta av det. Politiker är ett jävla skitjobb. Jag hade aldrig gjort det för dem pengarna.

Det är nog väldigt få av våra politiker som på riktigt haft viljan att förstöra landet. De flesta har nog trott de förbättrat världen and who can blame them? Det är lätt att bli naiv i det landet många av oss växte upp i på slutet av 1900-talet. Det som händer idag är så långt ifrån den verkligheten så det var nog svårt att föreställa sig för vem som helst.

Problemet som uppstår när politiker hotas och skammas är att det bara är de galnaste jävlarna som tycker det är värt. Det är dit vi börjar komma nu.

Hur känner du?
Hatar du politikerna?
Är det rätt att hata politiker?

Som man sår får man skörda. Det är deras draksådd vi lever i nu - och de har stoltserat när de fördärvat det här landet, från att vara ett av världens mest säkra och trygga länder att leva i - till det multikultihelvete med bombdåd, gängskjutningar, gruppvåldtäker och förnedringsrån där svenska barn blir pissade i munnen - som hela världen använder som varnande exempel idag.

Och det tycker du på allvar att man bara skall rycka på axlarna åt - när de som orsakat det bara rycker på axlarna och säger "vi har varit naiva"?!?

Jag är också inne på samma linje. Det är ju lätt att man liksom vill hitta och peka ut en syndabock. Förutom om vi nu stryker frågan med massinvandringen, så består det ju av så mycket annat som ska lösas; energikrisen, får ordning på inflationen, en stabil valuta, få tågen att gå i tid, covid och hur ska vi hantera det, samt massa annat.
När det gäller massinvandringen; Många har ju varit naiva som bara den och inte riktigt fattat det där att folk som kommer från riktiga skitländer kan vara ganska annorlunda funtade i huvudet som oss. Det är ju inte bara det att är man snäll, så blir man bemött på samma sätt tillbaka. Livet handlar inte bara om att vi ska vara snälla mot varandra i alla läge, så blir allt jättebra. Att leva tillsammans är så mycket mer än så.
Sedan har ju många tjänat jättebra också på denna massinvandring, det ser vi ju nu i hur klyftorna har ökat i samhället och när princip all vår tillverkningsindustri nuförtiden är i Kina, så kan man ju undra hur.
Du har ju även det faktum att många tyckte ju med att invandringen var ju också bra när det började bli lite mer snurr på byggandet och bostadspriserna stack iväg.
De yngre i dag är inte lika glada för högre bostadspriser och det märker man ju bl a i hur barnafödandet börjar vika ganska rejält och som kommer att bita oss alla lite i arslet så småningom.
Sedan ska vi inte heller glömma bort medias roll i det hela, mer dem tycker jag man kan klandra över var vi är idag och vad de har fått ut av det hela. Invandrarna läser inte svenska tidningar, de röstar inte heller på dem, så ja det kan man undra vad deras agenda är.
Sedan tror jag inte heller man ska underskatta utländska krafter som vill oss illa av olika anledningarna och deras finansiering för att dra i trådarna till att massa skit ska hända.

Nej de är inte förtjänta av det. Politiker är ett jävla skitjobb. Jag hade aldrig gjort det för dem pengarna.

Det är nog väldigt få av våra politiker som på riktigt haft viljan att förstöra landet. De flesta har nog trott de förbättrat världen and who can blame them? Det är lätt att bli naiv i det landet många av oss växte upp i på slutet av 1900-talet. Det som händer idag är så långt ifrån den verkligheten så det var nog svårt att föreställa sig för vem som helst.

Problemet som uppstår när politiker hotas och skammas är att det bara är de galnaste jävlarna som tycker det är värt. Det är dit vi börjar komma nu.

En gång i tiden var Sverige ett land där statsministern kunde gå som en vanlig medborgare utan livvakter för det mesta. Året var 1955 och Tage Erlander var statsminister. Guldåren efter andra världskriget pågick fortfarande. Landet var etniskt och kulturellt mycket homogent. Terrorgrupper existerade inte. Även om den materiella levnadsstandarden bestod av simpla bilar och telefoner som satt fast i vägguttag, så var det en helt annan värld än den vi lever i idag.

Idag är Sverige ett land med starka etniska motsättningar, vi har både importerat ett trasproletariat från u-länder samt exporterat dessa som terrorister till Irak och Syrien (Sverige var ett av de länder som per capita exporterade flest IS-krigare om jag minns rätt). Våldtäkterna har väl ökat med tusental procent. Att få se sina barn växa upp i ett tryggt område har förvandlats från varje medborgares födelserätt till en ynnest som folk idag måste skuldsätta sig dyrt för att få uppleva. Massarbetslöshet och hopplöshet plågar framför allt yngre generationer.

Man kan ha olika uppfattningar om exakt vad det var som gick fel och när eller varför. Min uppfattning är dock att den politiska eliten har pissat bort ett unikt guldläge och förvandlat ett av världens mest trygga länder till någonting som idag håller på att förvandlas till en miniversion av USA (fast med kallare vintrar).

Jag anser att den som hatar politikerna av idag har goda skäl att göra det. Det betyder inte att jag planerar att genomföra mord eller terrorattentat. Jag bara bejakar hatkänslorna som fullt naturliga. Våra ledare, som var satta att förvalta det arv de fick, har förvandlat ett Fylke till ett Mordor. På något annat sätt är det svårt att se saken.

Jag noterar att politiker satsar mer på livvakter, säkerhet och repression. Frågar de sig någonsin vad själva orsaken är till att hatat mot dem växer? Var finns självkritiken? Visst är det lätt att ta avstånd från "hot och hat på nätet" etcetera, men borde inte dessa politiker i stället ta avstånd från det resultat som de själva åstadkom? Produkten är ju allt annat än lyckad. Även om man jämför med våra grannländer så är det uppenbart att se hur otroligt fel Sverige gick i nattmössan.

Framför allt många äldre måste ju vara förtvivlade eftersom de ser skillnaden mellan sin egen barndom och det samhälle som deras barnbarn ska växa upp i. Vetskapen om att deras barnbarn ska uppleva mer otrygghet, förnedringsrån och munpissande än de själva behövde göra, måste ju rimligen göra att den äldre generationen frågar sig vad det egentligen var som de slet ut sina kroppar för. De flesta sliter ut sig för att barn och barnbarn ska få det bättre, inte sämre. Jag menar dock att på många sätt så är det värre att vara barn idag än 1955.

Hur känner du?
Hatar du politikerna?
Är det rätt att hata politiker?