Citat:
Ursprungligen postat av
Petronius
Israel har ett enda överordnat intresse i detta krig: att hindra Iran från att skaffa kärnvapen.
Efter kriget 2025 ligger uranet begravt i rasmassor och efter kriget 2026 har den iranska kärnvapenindustrin åtminstone tillfälligt helt slutat fungera.
Ovanstående är utan tvekan en israelisk seger och ses som en israelisk seger i Israel.
Det skulle det säkert vara om Iran faktiskt hade försökt skaffa kärnvapen och haft en kärnvapenindustri, men nu råkar allt det ju vara bara ett israeliskt påhitt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Petronius
Om denna konflikt slutar med ett avtal som innebär 1. att det begravda uranet förs ur landet och 2. Iran avstår sina kärnvapenambitioner ja då anser jag att Israel har vunnit kriget.
Anser du att Iran har förlorat kriget om man går med på att uranet förs ur landet och att avstå kärnvapenambitionerna?
För det första så håller jag inte på någon part. Jag anser Irans religiösa diktatur vara helt förkastlig och en direkt skymf mot ett land och en kultur som bidragit till mänsklighetens utveckling i många tusen år, och vars modell för stormaktshantering av besegrade länder lade grunden till både grekernas och romarnas storhetstid och därmed till vårt moderna Europa. Och vad gäller Israel så är jag beklämd, sorgsen och besviken över att ett land som jag såg upp till i decennier har hemfallit till en sionistisk kopia av det förtryck ur vilket landet de facto växte fram.
Jag är övertygad om att det finns grupperingar i Iran som drömmer om att Iran skulle ha kärnvapen, men det är inte för att förgöra Israel utan för att få vara ifred. Jag är precis lika övertygad om att den islamska iranska republiken inte ens har haft som mål att bygga kärnvapen, eftersom det finns en religiös fatva som uttryckligen säger att det är fel. Och hur galet det än är med sådana religiösa fatvor så finns det ingen möjlighet för någon organisation eller del av organisation i Iran att gå emot den. En underlig fördel av det religiösa tyranni som råder.
Under "pappa" Khamenei så styrdes den iranska interna och externa politiken stenhårt av hans egna åsikter och idéer. Han fungerade i själva verket som en religiös Trump i iransk tappning, och blev rätt snabbt omgiven av rövslickare och ja-sägare. Inte oemotsagd, de som har följt med iransk politik över tid har kunnat konstatera att politiker upprepade gånger försökt sätta sig upp mot Khamenei (med "Irans bästa" framför ögonen), men de har alla avpolleterats och förpassats långt utanför sidolinjerna.
Och det är Khamenei som baserat på sin förståelse av politik från 80-talet lagt upp "strategin" för de iranska uran-förhandlingarna med USA. Det är ungefär lika pålitligt som att förlita sig på Trumps inälvor ("gut feeling"). Och det är också Khamenei som lagt ihop 1 + 1 och fått det till 5, i form av den briljanta idén att om det var viktigt för USA att Iran INTE anrikade uran, och USA har sagt upp avtalet och infört nya sanktioner och Iran vill ha tillbaka avtalet och slippa sanktionerna så ska man sätta press på USA med det som verkade viktigast för USA. En "briljant idé" som vilken mattförsäljare i vilken bazaar som helst kunde komma på. Följaktligen började Iran anrika uran, för att i enlighet med den ofelbara högste ledarens "vision" tvinga USA tillbaka till förhandlingsbordet och till ett nytt avtal.
Vi talar alltså om en gubbe som enligt egen utsago inte var vidare religiöst bevandrad (Iran var tvungen att ändra sin grundlag och ta bort det kravet för att han skulle kunna väljas till högste ledare) och vars bild av världen färgats av den islamska revolutionen och kriget mot Irak.
Att anrika uran som man inte egentligen behöver för att kunna sätta press på USA var, så här i efterhand, bland de mest korkade politiska beslut som gjorts i Iran. Men det var ett beslut som gick ända upp till den högste ledaren och därför varken kunde kritiseras eller ändras. Och faktum är att "nya förhandlingar med Iran" var på tapeten hela tiden efter att Iran började anrika uran (2019). Det är också ett faktum att Iran gjorde det helt öppet och meddelade själv till IAEA vad de höll på med, för att få cred för sin nya "förhandlingstrumf".
Men i det avseendet blev de utspelade av Israel, vars egentliga mål INTE som du påstår är "inga iranska kärnvapen", utan att på alla fronter angripa det största hotet mot en amerikansk-understödd israelisk hegemoni i Mellanöstern. Självklart skulle Israel ha gjort allt för att stoppa iranska kärnvapen, men Israel har hela tiden varit medvetet om att ingen sådan utveckling egentligen pågår (och därför också upprepade gånger spritt falsifierade "underrättelserapporter").
Israel och Iran (och USA) har alltså samma identiska mål när det gäller iranska kärnvapen, det ska inte finnas några sådana. I det avseendet kan de alltså alla tre "vinna", tillsammans. Kriget och framförallt förhandlingarna gäller därför inte en kärnvapenutveckling, utan allt det som byggts upp på de falska premisserna och hur man rullar det tillbaka med så mycket egen vinst som möjligt.
Därför har Iran både innan kriget och efter kriget i stora drag sagt att det inte är nåt problem att förstöra det höganrikade uranet och lova att inte bygga kärnvapen (Iran säger i själva verket att det har de ju lovat för länge sedan), men att det förutsätter att alla de åtgärder som konstruerats med "iransk kärnvapenutveckling" som (fejk) grundplåt ska tas bort. Dvs. låsta iranska tillgångar, sanktioner och den nya blockaden. Om Trump skulle erbjuda en sådan deal och den skulle träda i kraft direkt (så att man inte behöver lita på varandra) så skulle Iran ta den, och det var i själva verket väldigt nära just det under de första förhandlingarna i Islamabad.
Men för Israel skulle det vara en politisk katastrof, eftersom hela Israels "hålla Iran på mattan"-strategi bygger på att kväva landet i ekonomiska sanktioner och isolera det globalt. Med "iranska kärnvapen" som en drivande skräckvision. Det israeliska initiativet till det nya angreppet på Iran kom direkt efter att det läckte ut att man stod på gränsen till ett genombrott i de pågående förhandlingarna. Witkoff (som är jude) ljög t.o.m. om detta i sin rapportering till det amerikanska säkerhetsrådet, och det verkar som att hans lögn var droppen som fick Trump att gå med på Netanyahus förslag om en attack.
Så om Iran kan göra sig av med sitt anrikade uran med ansiktet i behåll så är det Iran som "vinner" på det. Det var en idiotisk idé från första början och det har varit extremt idiotiskt att hålla fast vid den, nåt som dessutom är ett bevis på en grundläggande okunskap om hur världen funkar. Vilket i sin tur är raka motsatsen till hur Iran agerat EFTER att Israel tog kål på Khamenei, efter några veckors kaos har Iran i praktiken sprungit i lovar kring Trump och Netanyahu, diplomatiskt sett.
Omvänt vinner Israel bara om "iranska kärnvapen" BLIR KVAR på agendan, om det uppdiktade men väldigt effektiva hotet försvinner från agendan ramlar den israeliska (och israelisk-amerikanska) "härska över Mellanöstern"-politiken i spillror. Och om sanktioner och andra begränsningar tas bort kommer Iran både att moderniseras och att växa ekonomiskt långt förbi Israel på 10 år. Och samtidigt bli den centrala maktfaktorn i Mellanöstern, med ett ointagligt försprång gentemot Israel.
Citat:
Ursprungligen postat av
Petronius
Israel har förvisso sekundära mål: regimskifte, döda ledare, slå ut vapenindustrin, men det är inte därför man gått i krig mot Iran. Man har gått i krig för att slå mot kärnvapenambitionerna. Och det är just detta alla turkfascister och Hamasvänner i tråden har så svårt att förstå. Enda sättet att ge Iran segern är att hitta på diverse egna mål och klistra dessa på Israel. Men när det kommer till seger eller förlust handlar allt om kärnvapnen för Israel (inte nödvändigtvis så för Iran). Ett avtal som inte sätter stopp för Iran kärnvapenambitioner betraktar jag som en israelisk förlust och en garanti för förnyade anfall.
Ja, Israel har sekundära mål, en del på riktigt och en del påhittade. Och man kan säga mycket om hur det moderna Israel fungerar, men det som Israel ALLTID har är en långsiktig, enhetlig nationellt grundad strategi. Och alla mål och alla fejk-mål kan härröras till den. Likaså slakten i Gaza, invasionen av Libanon, angreppen mot Iran och en massa annat. Till och med röstningspåverkan i Mello, allt strävar efter samma strategiska mål.
Vänstern och högern i Israel delar samma identiska strategiska mål, men metoderna för att uppnå målet varierar. Netanyahu har under hela sin tid vid makten och nu med hjälp av den israeliska idiothögern sett militär och våld som de viktigaste komponenterna, i motsats till vänstern som ser globalt samarbete och fred som vägen framåt. Till samma strategiska mål.
Och nu har Netanyahu och sionisthögern sprungit med huvudet före i pumpen, helt. Om man är inne på Netanyahus linje att Israel ska härska över Mellanöstern med hjälp av hot och våld så har Israel definitivt nu "förlorat". Om man däremot, som den israeliska vänstern, anser att det är fel väg att gå och att det är ett hot mot Israels existens så är det i själva verket en "vinst" att Netanyahus militärversion "förlorar". Eftersom den i så fall åtminstone för tillfället är död och begraven, och man kan börja rulla tillbaka bandet och starta om. Med andra metoder men mot samma strategiska mål.
Och visst, är man religiöst utflippad och/eller har svårt att förstå komplexa sammanhang så kan man koka ner det till "Israel = good guys" och "arabs/muslims = bad guys". Det är vad man gjort i USA i snart fem decennier, och det är därför den amerikanska Mellanöstern-politiken är ett kontinuerligt, episkt misslyckande. Å andra sidan kör de ju nu sitt eget land i botten med hjälp av samma simplifierade polariserade "vitt vs svart"-politik, så kanske det är allt de har att komma med...
