Citat:
Ursprungligen postat av
Allahelgon
Jag orkade inte läsa hela inlägget, så svarar på din första fråga. Poängen är att det är psykologiskt. En människa som ändå känner att allt är kört är mindre belägen att försöka undvika vidare brott.
Vad man brukar säga när det gäller höga straff är att de bara brukar vara effektiva i ett spann. Alltså förlåga straff så har inte lagen någon vikt men förhöga straff kan skapa en känsla av att det ändå är kört så man kan likväl fortsätta och risken är då att man också begår grövrebrott.
Ungefär "jag har stulit 5 gånger om jag döms så blir mitt straff ändå 20 år, så jag kan likväl fortsätta i samma spår då jag ändå inte kan få jobb eller liknande och ändå lär landa i kåken i många år" så man fortsätter stjäla för att betala för sig och sedan kommer man in på grövre.
Det har ju varit poängen med straff rabatten ifrån början att kontrolera straffen för att minska återkommande brott. Höga straff med mera så börjar det även likna mer en militärstat så som nordkorea.
Det där låter mer som en känsla än ett juridiskt argument.
Poängen med mängdrabatt var inte att kriminella skulle tänka: ”jag bör nog bara begå fem brott, inte sex.” Poängen var att domstolen skulle undvika helt oproportionerliga totalsummor när många brott döms samtidigt. Men det har också lett till den motsatta effekten, det vll säga att brott nummer 4, 5 och 6 ibland får mycket litet genomslag. Då blir marginalkostnaden för fortsatt brottslighet låg.
Ditt resonemang blir därför bakvänt. Om varje ytterligare brott faktiskt påverkar straffet mer, då finns det större anledning att sluta, inte mindre. Den som har begått fem stölder har fortfarande all anledning att inte begå fem till, eftersom de fem nya brotten inte längre försvinner i en mängdrabatt.
Exemplet med ”jag har stulit fem gånger och får ändå 20 år” är dessutom helt orealistiskt. Det är inte så straffskalor fungerar. Ringa stöld har exempelvis böter eller fängelse i högst sex månader. Man kan inte stapla sådana brott till mordnivå hur som helst, eftersom gemensamt straff fortfarande begränsas av straffskalor, tak och proportionalitet. Jag hade några fel som jag beskriver senare i texten. Det finns alltså ingen väg från några ringa stölder till 20 års fängelse.
Det du beskriver som psykologi kan finnas i extrema fall, men det är inget argument för att återinföra ett system där återkommande brott nästan inte märks i straffet. Tvärtom är det ganska rimligt att den som begår tio brott också får ett straff som tydligare speglar tio brott, inte ett straff som i praktiken behandlar flera av brotten som sidonoteringar.
Sedan är det helt riktigt att strängare straff ensamt inte löser kriminalitet. Upptäcktsrisk, polisarbete, avhopp, sociala insatser och återfallsförebyggande arbete spelar också roll. Men det är ett annat argument än att gärningsmän bör få rabatt för att de annars ”lika gärna kan fortsätta”. Det är ungefär som att säga att skulder inte bör öka efter de första lånen, eftersom gäldenären annars kan känna att allt ändå är kört.
Och Nordkorea-jämförelsen är bara retorik. Att Sverige skärper straff för upprepad brottslighet, gängbrott och allvarliga vålds- och sexualbrott gör inte Sverige till en militärstat. Det gör bara att straffsystemet i högre grad börjar väga in brottsoffren och samhällsskyddet, i stället för att nästan automatiskt ge rabatt till den som hunnit begå många brott innan dom faller.
Det finns dock några detaljer i den lag som kommer som jag inte uppmärksammat. Där anges att gemensamt fängelsestraff får sättas över det högsta maximistraffet, men inte vara mer än dubbelt så högt som detta, inte högre än maximistraffen sammanlagda och inte över 18 år, eftersom att 18 är det längsta tidsbestämda straffet fortfarande.
Det innebär att ringa stöld som har ett maxstraff på 6 månader kan dubblas till 1 år om flera ringa stölder begås. Stöld av normalgraden som har ett maxstraff på 2 år för ett brott kan dubblas till 4 år för upprepade stölder. Grov stöld som har ett maxstraff på 6 år kan dubblas till 12 år för upprepade stölder.