Invandrares relation till husdjur?

Hej hopp!

Jag personligen tycker att det blivit vanligare senare åren att man ser invandrare tillsammans med husdjur.

Så jag undrar vad ni här på forumet har för faktiska erfarenheter av invandrare som har husdjur?

Initialt kan man ju tycka att det är jättebra att invandrare skaffar husdjur, vilket är en stapelvara i Svensk kultur och barnuppfostran. Men risken är ju att invandrarna inte fattar vilket ansvar det är att ha ett husdjur, och att uppfödare säljer husdjur till olämpliga familjer.

Ett husdjur är ju en familjemedlem och en kamrat i 10-15 år, INTE en leksak som man slänger till otvättade DAMP-ungar!

Så, vad är era erfarenheter av invandrares förhållande till sina husdjur?

Det är dina fördomar som spökar.
Kan du sluta göra såna här idiottrådar nån gång?

Nej! Det är en seriöst fråga, som jag önskar få seriösa svar på!

Sluta förpesta min seriösa tråd med dina dumma inlägg!

Det är du som är fördomsfull.

"Men risken är ju att invandrarna inte fattar vilket ansvar det är att ha ett husdjur, "

Vad baserar du det på? Dina egna fördomar, inget annat.

Seriöst så är din trådstart inskränkt, fördomsfull och korkad.
I dina tidigare försök till trådstarter undrar du om du ska "vidta åtgärder" när du ser invandrare som har husdjur.
Va?

Det finns människor som inte är lämpliga att ta hand om djur, oavsett om de är ursvenskar eller invandrare, men att "vidta åtgärder" mot djurägare för att de är födda i ett annat land eller har sina rötter där är bara pinsamt korkat.

Det beror väl lite på vad man menar med invandrare.

Finns ju invandrare och invandrare. Minns en muslimsk familj med massa jävla ungar som hade en katt när jag växte upp. Minns att de åkte till Bosnien på semester på sommaren, och då lämnade katten på gatan

Det finns folk från alla länder som gillar djur o h kan ta hand om djur. Men vissa har fler och andra färre.

Fler: Svenskar, Japaner, Tyskar, Norrmän.

Färre: Araber, afrikaner.

De invandrare jag känner har ofta katter eller hundar och behandlar sina husdjur minst lika bra som svennebanan, om inte bättre!

Nej! Som flera generationers Svensk så har man vuxit upp med husdjur i flera generationer. Som förälder så vet man ansvaret att ha ett husdjur, och att det går skitdåligt om man lämnar över allt ansvar till barnen.

Om man däremot kommer från en kultur där det inte finns husdjur är det nog lätt att se husdjuren som en sorts leksak som barnen kan hålla på med så länge de har intresse för det hela... vilket blir skitdåligt!

Jag ser till husdjurets bästa! Till vems bästa ser du???

2a generationens invandrare kanske blir lite mer svenska i det avseendet, så det är ju bra i så fall!

Ja...?

Om du ser den lokala heroinmissbrukaren komma dragande med en cykel värd 60 000 spänn, då kanske du undrar lite om "Steffe-Ladd" verkligen köpt den där cykeln för ärliga pengar...

Men om den lokala knark-kranen Mohammed-Mohammed-Ahmed-Mohammed (med tillhörande luvtröja, Luis Vitoun-keps och bögig midjeväska) kommer dragande med en helt normal och vältrimmad hund, så är allting OK och rosa moln och enhörningar som fiser regnbågar! Och att Mona Sahlin kommer vara vår evige Lillefar i all evighet!!!

Vadå? Du tycker det är OK att husdjur far illa så att usla människor kanske blir mindre usla i nästa generation???

Min sympati ligger fortfarande hos husdjuren, du får väldigt gärna utveckla vart din sympati (om du har någon) egentligen ligger...

Jag har en svensk förälder och en imvandrarförälder. Och då menar jag inte från Norge eller Tyskland utan en med svart hår och bruna ögon som har en annan kultur.

Denna invandrare/förälder är extremt mycket för djur och snäll mot djur. Jag är likadan. Har en katt och behandlar honom som mitt barn. Hsn får till och med äta från min mat direkt ur tallriken om han vill. Han älskar mig. Följer mig i hemmet osv..

Många från min förälders land har en annan syn på djur, speciellt de som inte bor här. Men det finns folk där också som gillar djur. Min förälder är ett exempel på det.