Bimmelibim eller bummelibum?

Jag åkte tåg idag. Bredvid mig en mamma med en ungefär 5-åring som plötsligt sa "Mamma, jag måste på toa!"

Mamman svarade:

"Bimmelibim eller bummelibum?"

Jag hade inte hört detta uttryck, men tyckte det var helt underbart.

Uttryck som jag hört tidigare är:

"Ska du göra det stora eller det lilla?"

"Nummer ett eller nummer två?"

Så dåligt och så poetiskt underlägset "Bimmelibim eller bummelibum"?

Hur tilltalar du ditt nödiga barn?

När mina var små så använde jag dom 2 uttrycken som du har skrivit.

Stora eller lilla lät ju lite gulligt. 1 eller 2 lät normalt. Men att behöva lära sig en hel ramsa för ett toabesök…. Folk är fan inte kloka idag.

"Är du bajsnödig?" eller "Är du kissnödig?"... Inte ett jävla dugg poetiskt kan erkännas. Men just barnens toalettbesök känns inte som något som behöver krånglas till och raffineras.

Vi är många som helst vill slippa att prata på det sättet.

Inte hemma som barn, men i skolåldern körde vi med "Pedersen eller Bendel" efter boken filmerna P&B.
P, Pedersen, var piss, B, Bendel var bajs.

Man kunde alltså slå en pedersen eller lägga en Bendel...

Tur att vi lever i ett fritt land så att vi får välja själva vad som passar oss bäst på den punkten.

Pettersson egentligen.

Sant, det var några år sedan...

Mamma, jag måste på toa!"

Mamman svarade:

"Bimmelibim eller bummelibum?"

Ungen: vad spelar det för roll? det är samma jävla toalett. ingen frågar dig vad du ska göra när du väl är på toa, eller hur?

Mamman kanske ville veta om hon måste ta med sig nånting extra till toan

En krakelebrak kanske? Eller en Tjongalongandong.

Märkligt att det låter som något ur Harry Potter bara en unge ska gå på toaletten.