Citat:
Ursprungligen postat av
HusvagnSvensson
Jag är högst kritisk till SD och inte minst deras hållning i frågan om att jaga pedofiler på nätet på bekostnad av rättsäkerhet och grundläggande friheter och Rubbestad är oavsett en hycklare som företräder en sak inom partiet och gör annorlunda som privatperson.
Jag nyanserar bilden av fakta inte för att Rubbestad förtjänar det utan för att sanningen gör det och för att det är skadligt och fel att betrakta det som ett brott och något allvarligt om det verkligen rör sig om en enstaka film, vilket återstår att se.
Utan vetenskapliga belägg är jag tämligen säker på att det inte alls är så att motiven till att titta på barnporr är så entydiga i form av att alla som tar del av den på olika sätt är pedofiler, som propagandister som du påstår. Men är det i form av mycket omfattande material ökar sannolikheten förstås betänkligt.
Man kan vara pedofil och tanka hem bara en enda film under sin livstid. En särskilt hänsynlös film med övergrepp på och våld mot spädbarn. Filmen är 4h lång. Ska det vara ok?
Ska det vara ok att samma film skickas runt på ett gymnasium, dvs delas, mellan 1200 ungdomar? Det skrattas. Förfäras. Vissa äcklas. Andra går igång på filmen. Varje ungdom ser filmen en gång var. Det blir totalt en omfattning på över 200 dygn av barnpornografi. Tycker du det är ok eller att polisen ska stoppa spridningen innan den sprids vidare till en annan skola och med vilka medel ska de förhindra detta i sådana fall?
Problemet med ditt argument anser jag är att det förutsätter att konsumtion och spridning är betydelselösa. Men så är ju inte fallet.
Varje gång övergreppsmaterial på barn sprids eller efterfrågas ökar materialets värde och räckvidd.
Den som medvetet delar eller tittar på sådant material är ju inte en passiv observatör utan bidrar i allra högsta grad till att övergreppen fortsätter att cirkulera. Därför är det, anser jag, rimligt att även konsumtion och spridning är straffbart. Även av en film. Eller bild.
Men jag håller med och skrev det förut att eet betyder inte att lagen ska behandla alla situationer likadant.
En ungdom som utan ont uppsåt råkar få ett klipp skickat till sig eller som inte förstår vad materialet föreställer är inte i samma situation som en vuxen person som aktivt söker upp, sparar och sprider övergreppsmaterial. Det är därför rättsväsendet också (ibland) tar hänsyn till omständigheter, uppsåt, ålder och omfattning.
Som poliserna säger i klippet på SVT jag tror jag delade tidigare, är det ju dock bedrövligt svårt att avgöra vad som är av uppsåt eller ej. Kan det räcka att blåneka att man inte menade illa? Vilka ska komma undan med det och när räcker det inte? En 16-åring KAN ha "ont uppsåt" eller just ha laddat ned filmen för att den har sexuell dragning till barn. Att lyckas fånga upp de personerna, är ju av stort värde tänker jag. Innan de plötsligt sitter där med fulla hårddisken av övergreppsmaterial.
Om man bara straffade den som har stora samlingar skulle man dessutom i praktiken säga att de första bilderna eller filmerna inte spelar någon roll. Men varje enskild bild eller film visar ett verkligt barn som utsatts för ett övergrepp. Så det spelar roll. Skadan uppstår inte först när någon samlat på sig hundratals filer.
Så ditt resonemang känns aningen märkligt för mig, eftersom det flyttar gränsen från om handlingen är fel till hur många gånger den görs.
Om en handling bidrar till skada eller utnyttjande är den inte plötsligt acceptabel bara för att den sker en gång istället för hundra gånger. Omfattningen kan påverka straffvärdet, och det görs det idag redan, men inte om handlingen är rätt eller fel i grunden.
