Hinge-appen. Stora tråden om Hinge

Jag har varit på 2 mingelevents, båda i Stockholm. (aldrig använt traditionell nätdejting via match osv)
Tanken är god i teorin. Ett x antal kvinnor och ungefär lika många män ses, alla är singlar och söker en partner av motsatt kön.
Folk säger sig vara "trötta på nätdejting" och vill "testa nått genuint".

Men sen blir det samma sak som på apparna. Trots att männen och kvinnorna där är ytterst kompatibla sett till: utseende, yrke, ålder, mål med ett förhållande osv så går kvinnorna därifrån utan att ha hittat någon som duger.

På ett av eventen skulle man först mingla och sedan bli ihopmatchad med någon via en app, som också var på minglet. Man hade då på förhand skapat en dejtingprofil och den här appen matchade ihop folk efter värderingar, mål, yrke, ålder, hobbys osv...
Flera av kvinnorna, väldigt många, dissade sina matcher. Ville inte ge de en chans ens. Jag träffade en kille på minglet som var relativt attraktiv och finklädd. Han var som mig väldigt social och vi kom bra överens och tjattrade en del under kvällen, mellan varven, frågade hur det gick osv...
När han blev ihopmatchad med sin brud så tag han reda på vart hon var, gick till henne å sa att de hade matchat. Då påstod hon att hon inte hade matchat med honom - för att han då inte ansåg bra nog antagligen.
Snackade även med en del brudar, de påstod att de aktivt undvikt sina matcher.

Jag själv har inte haft någon dejt efter något av minglen. Tror inte det blir fler mingel för mig. Det är uppenbart att kvinnorna som är tillgängliga inom kommersiell dejting har issues. I stort sett samtliga kvinnor på minglet har liksom varit på apparna i minst 1-5 år. Och trots att de fått 1000 lajks i månaden har de inte hittat någon. Sedan kommer de dit, och killarna där är lika värdelösa.

Kvinnor i Sverige är skadat gods. I synnerhet de som finns att tillgå inom kommersiell dejting, eller singlarna.

Det är liksom inte så att jag själv känt att jag varit i himmelriket där, de flesta kvinnorna där är ytterst alldagliga och har inget öht som får en att höja på ögonbrynen. Men man vill ju ge det en chans. Försöka prata och lära känna de. Men de verkar inte veta varför de själva är där. "Trötta på nätdejing och vill ha nått mer genuint" men är totalt ointresserade och överskattar sitt värde helt och hållet.

Förstår helt och hållet om det dött ut på andra håll. I USA ex.

Sedan är det ju så också att oavsett om det är nätdejting eller ett arrangerat mingel, eller speeddejting så får man som kille en low value aura direkt bara genom att befatta sig med det. Att behöva leta så och inte kunna hitta någon irl. Det anses inte manligt och attraktivt att behöva hjälpmedel för att hitta kvinnor. Så enkelt är det. Det ger loservibbar.

Därför som man ska undvika kommersiell dejting.

Sverige är alltid några år efter USA. Det som händer i USA sker även i Sverige med en viss fördröjning. Så speeddates kommer vara helt passé även i Sverige inom kort. Dejtingapparna är helt ödelagt i Sverige sedan ett par år tillbaka. Nu sitter bara andrahandssorteringen där år efter år trots att 99 procent av killarna där (enligt kvinnorna) är fula och inte tillräckligt attraktiva för samma andrahandssortering av kvinnor.

Det ligger något i det du säger i svart fet text. Du anses inte vara en man om du måste befatta dig med de miljöerna. Därför är du alltid i underläge.

Om det du säger stämmer, att det är högst alldagliga kvinnor men som beter sig som att de förtjänar Leonardo di Caprio, även i IRL-miljö, haha då är vi alla helt doomed. Men det är resultatet av hypergami.

Det gick att prata med många på minglet, de var inte ovilliga att prata ha konversera. Det var nästsn som man kunde blivit polare med vissa, jag är rätt social.

Men vi var ju inte där för att dricka och prata skit, utan för att träffa en eventuell partner. Och det var där det kändes som det var väldigt låst. Steget från att att snickesnacka där till en fika dagen efter lr nått är enorm.
Jag upplever det som att det saknas en genuin vilja hos de att pröva och att ge folk en chans. Det kändes som att de var där men inte själva trodde på projektet. Lite som om någon övertalat de att gå dit, fast den genuina glädjen och viljan inte fanns.

Och det är svårt att charma en person som kommer dit med den inställningen. Till skillnad från en själv har ju alla de flera år bakom sig av misslyckat nätdejtande i bagaget.

Jag betraktar mig själv som en relativt snygg och ok kille. Atletisk/muskulös, isch 188 lång, hår på huvudet, välklippt, avarage ansikte. En normal dude... Jag upplevde majoriteten av männen som de med. Jag trodde faktiskt det skulle vara fler skalliga, fetton osv. Men de flesta var normalsnygga och helt okej män.

Jag fattar inte vad man gör där om man inte är villig att ge folk en chans!??
Jag gick ju dit med den inställningen. Det är inte så att jag på något sätt var golvad av någon kvinnas utseende där, har haft vackrare brudar än de. Det var mellanmjölk för det mesta eller värre. Men går man dit så får man väl fan vara lite öppen.

Jag personligen känner inte att en kvinna är så pass viktig för mig att jag aktivt ska leta. Jag klarar rätt bra utan. Tror inte det blir några fler mingel och annat. Ville mest testa på det för att upplägget lät bra. Men det fungerar som på apparna.

Jag tror ej på kommersiell dejting. Kvinnor som behöver kommersiell dejting för att träffa någon är antingen mycket oattraktiva eller skeva i skallen. De kvinnor som finns där och som inte är fula tjockisar har förmodligen haft massvis med möjligheter att träffa någon irl, men ingen har varit bra nog.

Dessa ska man ej slösa sin energi och tid på.

Intressant inblick. Det är så det brukar vara. De attraktiva hänger och träffar folk i andra kretsar. De fula samt de attraktiva med stora mentala problem, hänger inom kommersiell dating. De vackra och normalt fungerande kvinnor som jag haft att göra med har jag uteslutande träffat genom skola, jobb, utelivet, gemensamma vänner.

Kan berätta en rolig grej. Jag hade som sagt en tjej som jag matchade med förr. Hon skrev först. Allt flöt på väldigt bra. Vi pratade lite. Föreslog träff. Tog hennes nummer. Sen när dagen kom så fick hon som vanligt kalla fötter och skyllde på att hon snubblade någonstans och gjorde sig illa. När jag nu går igenom min kompis flöde så står hon där som aktiv senaste dagen. Hon, som dessutom inte ens är något att höja ögonbrynen för, fortsätter alltså att härja där och tror att det måste finnas någon bättre. Och då ser jag flera andra kvinnor i samma flöde som tidigare ghostat mig eller flakeat mig och som står som aktiva senaste dagen.

De här kvinnorna verkar som sagt ha mentala problem. Jag förstår inte hur man som kvinna fortsätter orka härja på en app år in år ut om man inte är nöjd med utbudet. Eller så har de bara ett behov att ständigt få bekräftelse för att kunna leva för dagen. Och då är man också lite sjuk.

Det du beskriver bekräftar mycket av det jag själv observerat under lång tid.

Det märkliga är att många svenska kvinnor säger att de vill ha en relation, men när möjligheten faktiskt finns framför dem verkar intresset vara minimalt. De dyker upp på dejtingsidor, singelevent och mingel, men uppträder ofta som om de redan bestämt sig för att ingen duger.

Jag börjar på allvar undra vad som hänt med svenska kvinnor !!!

Överallt ser man samma mönster. På dejtingsidor, på sociala medier, på caféer, på arbetsplatser och ute i samhället. Samma reserverade blickar. Samma känslomässiga kyla. Samma misstänksamhet. Samma övertygelse om att de förtjänar något extraordinärt samtidigt som de själva ofta är helt vanliga människor.

Många verkar ha fastnat i en fantasivärld skapad av sociala medier, dejtingappar och ständig bekräftelse. En vanlig man med jobb, ordnat liv, social kompetens och goda värderingar räcker inte längre. Det ska vara längre, snyggare, rikare, mer spännande och mer perfekt. Kraven blir högre medan den egna verkligheten förblir densamma.

Samtidigt ökar ensamheten. Psykisk ohälsa ökar. Antidepressiva används i rekordnivåer. Allt fler människor vittnar om tomhet, ångest och brist på mening. Men nästan ingen verkar vilja diskutera sambandet mellan dessa problem och den kultur som skapats kring relationer.
Det känns som att många svenska kvinnor har blivit experter på att analysera, bedöma och sortera bort människor, men har tappat förmågan att faktiskt bygga relationer. Minsta brist blir ett skäl att gå vidare till nästa alternativ.
Det ironiska är att många av de kvinnor som ständigt letar efter något bättre ofta sitter i exakt samma situation tio år senare. Fortfarande sökande. Fortfarande missnöjda. Fortfarande övertygade om att problemet finns hos alla andra.

Det som provocerar mest är att kritiken nästan alltid riktas mot män. Män är för korta, för snälla, för tråkiga, för fattiga, för osäkra eller för vanliga. Men väldigt sällan hör man någon självkritik. Väldigt sällan ställs frågan om de egna förväntningarna, attityderna och valen kanske är en del av problemet. Det verkar betydligt enklare att skylla på män än att rannsaka sig själv.

När samma mönster dyker upp överallt, år efter år, slutar det se ut som en slump. Då börjar det se ut som en kultur som inte fungerar.

En sak som jag tror att många missar är att en stor del av dagens dejtingsmarknad faktiskt skapades av män själva. Under flera decennier har alldeles för många män förvandlat sig till bekräftelsemaskiner för kvinnor. De jagar likes, svar, uppmärksamhet och godkännande som om deras självvärde hänger på vad en kvinna tycker om dem. Den svagaste typen av man är inte den fattige mannen, den korta mannen eller den misslyckade mannen. Det är mannen som saknar ryggrad, mannen som kryper för kvinnor, mannen som är beredd att offra sin stolthet för några minuters uppmärksamhet och som behandlar varje kvinna som om hon vore en ouppnåelig prinsessa. Det är den typen av män som har blåst upp egon över hela dejtingsmarknaden.

Fan, jag har kollat några dejtingsgrupper på Facebook och det ser ut som att hundratals män samlas på samma ställe för att konkurrera om uppmärksamheten från en helt normal kvinna. Många av männen verkar inte ha särskilt mycket att erbjuda, men ändå står de där och slåss om samma kvinnor. Om 200 män springer efter en vanlig kvinna varje gång hon lägger upp en bild eller ett inlägg är det kanske inte så konstigt att hon till slut börjar tro att hon är något exceptionellt. När hundratals män dag efter dag berättar för en helt vanlig kvinna hur fantastisk, vacker och unik hon är, då börjar hon till slut tro på det själv och får en bild av att hon förtjänar en man långt över sin egen nivå.

Det är därför man ibland ser helt vanliga kvinnor få mer uppmärksamhet än attraktiva män. Inte för att de är mer imponerande, utan för att marknaden blivit skev när så många män säljer ut sitt eget värde gratis. Jag ser det överallt, på sociala medier och dejtingsidor . Samma män som klagar på dejtingsmarknaden står samtidigt i kö för att ge bort sin uppmärksamhet till kvinnor som inte ens vet att de existerar. Sedan undrar folk varför kraven blivit absurda. Om tusen män tävlar om uppmärksamheten från en kvinna som knappt lyfter ett finger, varför skulle hon plötsligt bli ödmjuk eller börja uppskatta en normal man?

Det är därför jag tror att många män idag betalar priset för generationer av svaghet, desperation och bekräftelsesökande. För många män har agerat som undersåtar istället för jämlikar. Och resultatet ser vi idag. Män som arbetar hårt med sig själva, håller sig i form, tar ansvar och bygger upp sina liv konkurrerar på samma marknad som män som kastar sig på allt med puls. När man översvämmar marknaden med gratis bekräftelse ska man inte bli förvånad när den tappar sitt värde. Det är inte stark maskulinitet som skapat dagens situation. Det är svag, passiv och ryggradslös maskulinitet.

Ja du har antagligen rätt. Speciellt det här med att de vill ha en relation, men att inget sedan är bra nog eller rätt..

Det är inte konstigt att det blivit så. Feminism, individualism, sociala medier, influerare, massinvandring, dejtingappar, psykisk ohälsa, nedmontering av kärnfamiljen, hbtq och mansöverskott på det. Det är som uppgjort att bli så här..


Sedan ska man ha jävligt klart för sig att gruppen singelkvinnor 25-40 år dessutom är extra kräsna och verklighetsfrånvända, även jämfört med andra kvinnor. Det är därför som de är just singelkvinnor.
Med tanke på mansöverskott och hur mycket män stöter på kvinnor i vardagen så är det omöjligt att en avarage eller bättre tjej inte hittat någon kompatibel irl. Det har de gjort. Via jobb, skola, träning osv. Men dessa har inte varit bra nog. Därför dyker de upp på apparna. Och väl på apparna får de 2000 lajks på en vecka, vilket förstärker den falska bilden av att männen de träffat irl inte är bra nog.

Att delta i kommersiell dejting som man, oavsett om det är appar eller event, är bara att upprätthålla systemet. Där man sätter helt vanliga kvinnor, och till och med fula kvinnor, på en piedestal.
Det är inte värt. Både för att det är självförnedring, men också för att det bara göder systemet.

Ska man vara aktiv inom kommersiell dejting så gäller två saker:
1. Betala ALDRIG. Inte till apparna, inte till kvinnorna. Går man på en dejt så splitta.

2. Sök aldrig efter en kvinna som inte är kompatibel eller bättre.

Man måste förstå den psykologiska mekanismen till detta. Så här tror jag att det ligger till:
Bortsett från fula paddor så behöver kvinnor inte nätdejta för att träffa någon. När nätdejting skapades i begynnelsen så var kunderna män, kunderna man skulle göra cash på var män. Inte kvinnor. Då lika lite som idag, behövde normala eller extraordinära kvinnor nätdejta för att ha sex eller dejta någon. Det beror på att män är mer framåt, risktagande och stöter på de, samt har större sexualdrift. Mön driver processen medans kvinnan passivt väntar in.

Och om en kvinna då inte behöver nätdejta eller gå på mingel osv?? Varför nätdejtar hon eller går på event?
Jo för att killarna irl inte duger. Då är tanken att hon ska hitta någon som duger på nätet. Väl där blir hon sedan översvämmad av intresse. Detta i sin tur förstärker dels hennes tankar om att männen hon träffat på inte duger, dels ger henne obegränsat med möjligheter.

Det blir en ond spiral och ett moment 22. Efter några års nätdejtande har många tröttnat på apparna. Mest för att de dejtat långt över sin nivå, blivit ghostade och utnyttjade. Så de är less. Det är då de börjar dyka upp på event för folk som "tröttnat" på apparna. Exempelvis det jag var på. Där märker de att männen är samma sorts män som de hade möjlighet att få innan de började nätdejta, men som inte dög. Dessa män(jag) lever sedan inte upp till förväntningarna. Vilka förväntningar? Jo förväntningarna om prinsen de chattat med på apparna, och till och med legat med , men som ghostade de. För det är han de vill ska komma på minglet.
En man på 195 cm(188 duger inte), sedan ska den mannen ha långt vackert hår(kort eller medellångt duger ej), han ska på detta vara smal/vältränad, ha lite mystiskt skägg. Och sedan får vi inte glömma ett leende av guld och ett tydligt definierat ansikte med markerade käkben och rådjursögon. Han ska gärna komma till eventet på en motorcykel. När tjejerna börjar prata med honom ska han helst berätta att han är en framgångsrik advokat, toppmäklare, vd eller företagare.

Det är han de förväntar sig ska komma. Detta trots att de själva är ljusår från hans kvinnliga motsvarighet.

Hade lite tråkigt så kände för att chadfisha helt enkelt. Och där ser man skillnaden. Likesen kom med jämna mellanrum. Kvinnorna blev helt till sig av mina tråkiga prompts i stil med "Jag frågar Chat GPT om råd" "Jag är besatt av DIG" "Jag är intresserad av MAT". Behövde knappt ens svara med tre korta meddelanden innan en tjej skrev "Ska vi träffas klockan XX på XX?" En hel mångfald av kvinnor gillade min profil. En massa "hej snygging" "hej hur har din kväll varit?" Jag tror fan jag skulle kunna skriva att jag suttit inne för våldtäkt och ändå få en massa likes och förlåtande. Medan man själv får typ 2 likes om dagen om man har tur, varav den ena är en transa.

Det finns inget som heter att algoritmen är si och så eller att man måste ha den typen av bilder eller att man måste verifiera kontot eller att man måste betala för prenumeration. Kvinnor är extremt utseendefixerade. Jag har alltså blivit gillad av tjejer som är helt alldagliga, som jag vet har hängt där i flera år eller månader och som nu helt plötsligt blev helt starstrucked av min profil. Det är alltså den killen, 1-procentaren, som dom förväntar sig och tror att det är deras rättighet att ha. Trots att han har tusentals valmöjligheter. Varför i helvete ska han välja en 33 årig ful eller medioker tjej när han kan hitta en 23 åring som är 10/10?

Kan rekommendera er att chadfisha. Få ner deras självförtroende genom att ghosta och flakea tillbaka. Radera helst konversationen en liten bit in när dom tror att de har dig. De får lära sig den hårda vägen hur alldagliga killar har det. Det blir också en bra erfarenhet för er som vill veta hur kvinnlig natur egentligen fungerar på appen. Det är komedi att veta att man pratar med tjejer som tidigare varit kalla mot mig men som uppvisar ett helt annat beteende när den rätta killen träder fram.

Ja. Det är ju samma på dessa så kallade mingel.

Kvinnor i grupp går på ett event. De går dit för att de sett på tiktok att det är inne. Där blir de kåta av bekräftelse och uppmärksamhet på samma sätt som på apparna. Och dyker det inte upp en supermodell med en Lamborghini så är killen inte värd nått.

Männen går dit för att hitta en seriös relation och dejt. De/kvinnorna går dit för att få bekräftelse - om inte Don Juan dyker upp.


Jag rekommenderar dig och andra som läser att undvika alla dessa event som marknadsförs som "trött på apparna och svajpande".


Det är bluff. De till och med vill att du laddar ner deras app i förväg. Den heter You&. Sedan ber de dig fylla i sina uppgifter för att de ska matcha ihop dig på eventet. Matchningen vill knappt prata med dig eller veta av dig. Några dagar efter eventuellt får du upp att ett x antal kvinnor vill veta mer om dig och har lajkat dig. Men du måste betala för att se vilka. Vips är du tillbaks på Tinder. Fast de marknadsför det som "trött på apparna".
Har i sann Pundedu anda givetvis inte betalat 1 kr för att se nått. Det är säkert bara botar och skojeri.

Allt som har med kommersiell dejting är en bluff. Jag testade att ladda ner Eve Matchmaking som också marknadsförs som något revolutionerande som nu minsann ska få folk att träffa varandra och swipa mindre och få kål på de vanliga dejtingapparna.

Tänkte att man får ge konceptet en chans och att det kanske fanns en genuin vilja att få folk att träffas utan löjliga algoritmer. Men när jag går in så ser jag att man kan köpa en prenumeration för nästan 200 kronor i veckan. Alltså samma priser som på Hinge. Så några studenter startar en app som dessutom fortfarande är i beta-stadiet, och de tar betalt för en tjänst som inte ens utvecklarna vet om den fungerar eller inte

På jobbet när jag en gång stod vid kaffemaskinen blev jag uppvaktad av en typ 120 kg kraftig kvinna med glasögon. Många kvinnor har typ helt tappat bort kompassen.

Ja. ..

Det är ju bara skojeri. Jag kollade upp ditt påstående om USA och att män inte vill gå på singelträffar. Det stämde. Även på singelträffar som inte anordnades av kommersiella skitaktörer uteblir männen.

Det är helt uppenbart varför också. Kvinnorna där är extremt kräsna förutsatt att de ens vill träffa någon. Många av kvinnorna går inte ens dit med en seriös avsikt att träffa någon utan bara för att ha en "rolig kväll med tjejerna" och knarka uppmärksamhet/bekräftelse.
Och en kvinna som verkligen vill träffa någon tror att männen som är där ska stå på rad för henne som på någon idol audition och och så ska hon välja ut den bästa som är bra nog, om han ens finns.
Det visar sig att på såna här mingel, speeddejting och singelträffar i USA består av 90% numera av kvinnor. Precis som du påstod har männen slutat gå på de. Förstår helt klart varför.

Singelkvinnor runt 30 är singlar av en anledning. De har orealistiska förväntningar, de saknar även en genuin längtan efter tvåsamhet, dessutom är många av de beroende av att knarka uppmärksamhet och bekräftelse.

Det är dessa kvinnor som finns ute på marknaden. Oavsett om det är apparna som Hinge/Tinder, singelevents/mingel eller krogen.


Jag tror genuint och uppriktigt att den enda chansen att hitta någon kompatibel kvinna för män mellan 25 och 40 år i Sverige är att haffa någon irl som nyligen gjort slut med sin partner. Innan hon hinner få för sig att börja nätdejta.
För nätddjtingen kommer förstöra henne.