Vi som tänker bli nyktra (alkohol)

Bland det bästa med nykterheten är nog att slippa den stressen. "Hinner jag till bolaget? När stänger det idag? Eller blir det 2 sexpack 3.5:er från Willys?" Osv. i en loop. Hela livet byggs upp runt drickandet, det finns alltid i tankarna.

Hoppas det går fint imorrn! Kämpa på!

Så är det. Thanx! I morgon börjar en ny dag!

Blir Gudstjänst kl 11:00 imorrn. Nu får det banne mig vara nog!

Lycka till Gogge!

Högbergsgatan?

Samma här - kommer att skita i hur jag mår! Här ska samlas nyktra dagar.

Detsamma Henselon!

Kämpa på bröder och systrar.

Thanx! Nu jävlar.

Precis, ingenting i vårat Universum kan hindra oss, om vi vill!
Nu är det krig om våran själ, men vi kan besegra detta,
Gud är större än allting annat skapat av människor, och kommer alltid vara.

Helt sant. Det är verkligen en befrielse att slippa få ångest och vredesutbrott för att en oplanerad händelse, en bilkö på E22 eller att en kollega ber om skjuts äventyrar det dagliga besöket på systemet. Eller att vakna och i ren skräck inse att man glömt att det är ”röd dag” som idag och man tvingas försöka överleva på 3,5 i ett dygn eller gudförbjude två.
Eller när man skulle jobba till lunch och sedan åka rätt ut i skogen på tvådagarskonferens, 3 mil till närmaste bolag och planen var att sticka en halvtimme innan de andra så man kan stanna på bolaget och köpa ett helrör whisky och en platta 7,5. Världen rasar i samma ögonblick chefen kommer och säger ”-Du, frugan måste ha bilen, visst kan jag åka med dig vid 12.30?” Fan-fan-fan! Hur ska jag nu lösa detta? Man får säga att man sov dåligt natten innan och skippar barhäng innan middagen för att få lite sömn. Sedan smyga ut från hotellrummet till bilen, köra i 140 till bolaget i närmaste civilisation, felparkera i brådskan och sedan köra tillbaka i 140 för att smyga tillbaka till rummet och hoppas att ingen har sett en.

Ja, den paniken. Ångesten knyter sig som en boaorm runt magen, tankarna snurrar febrilt efter att finna en lösning. "Jag kanske kan.. Hade jag inte.." Och så ilskan när man inser att man "får nöja sig" med 3.5:er. Eller den lyriska glädjen - hjärtat som slog volter av förväntan - när svärföräldrarna oväntat bjuder på middag, och man inser att man inom kort kommer få supa sig full på svärfars välfyllda ölkyl och spritskåp. Så sorgligt.

Tacka gudarna och allt för att jag slipper det idag.

Haha, ja du hade ju åtminstone ett litet hopp i svärföräldrarna. Mina var fullkomligt humorbefriade helnykterister..

Åh, kan tänka mig att det var jobbigt att äta söndagsmiddag där då.

Det kanske värsta med nykterheten är väl å andra sidan att tvingas börja umgås med släkt och familj nykter. Det går ju bättre med tiden men första året fick jag nästan panik. Speciellt mina egna föräldrar hade jag noll tålamod med. Fick sätta mig och luftbajsa en halvtimme bara för att inte explodera när gnabbandet och ältandet gick igång, när samma historia skulle berättas för hundrade gången..

Jaja, ingen är perfekt!

Nä för satan, umgås med släkten nykter är uteslutet. Det var knappt uthärdligt även som pruttfull men nykter finns inte på världskartan! Det är priset för nyktert leverne men det är helt klart värt det. Idag inskränker sig mitt familjeumgänge till ny fru med bonusdottern, två egna barn och en småsenil och döv far. Det räcker gott för mig.
Nya fruns familj bor på andra sidan jorden och min egen släkt har jag skalat bort ur mitt liv.