Önskar respons på denna novell

Nja, du kommer på det.
Ledtråd: hur upplever du att de är innan samlaget? Upprymda och jätteglada över att äntligen få knulla eller osäkra och tvekande?

Fast då blir han utklassad av AI snabbt.

Han kan inte svara på en enda fråga utan vill att vi ska analysera novellen men för att analysera måste något att analysera finnas.

Många klassiska författare var inte supermästare med språket heller men de hade mindre konkurrens. Menar t.ex är det inte endast vita män som varit skrivkunniga och definitivt inte de enda med något att framföra, men de är vilka man alltid lyft fram och publicerat.

Jag studerade ganska nyligen och är ärligt talat chockerad av hur låg nivå olika skolor har på litteratur i svenska. Bridget Jones dagbok, som något att analysera är en direkt antifeministisk, vit priviligerad mansaktion. Man visar upp kvinnan som en satir utan djup och mening med huvudet fullt av plattityser av manlig bekräftelse. En totalt värdelös snutt men åtminstone något som går att analysera och dissekera med allt kvinnoförakt som ligger bakom idén om att kiosklitteratur, feelgoods, chick-lits mm är det enda vi kvinnor kan representera bredvid de vita manliga giganterna. Jämför man med den "novellen" (urklippet ur boken) så finns det åtminstone substans, nåtit TS saknar.

Även TS uttrycker underliggande misogyni genom att avklä sin kvinnliga gestalt allt av egna tankar och känslor. Hon är ett avskalat objekt som rapar samma meningar som TS man. Utan att TS vill presentera innehåll till det. Det finns ingenting att utforska eftersom han redan som författare betraktar henne som ett livlöst objekt. En spegling av mannen. Hon får inte ens ett eget utrymme utan är den inaktiva, platta arketypen av nickedocka. "Det finns mer därunder!" säger författaren och vägrar visa oss det. Han kunde åtminstone använda AI om han nu sitter så hårt på sina egna hemligheter kring sitt eget känsloliv att han inte törs utmana sin egen text av rädsla att inna något som inte återspeglar hans eget ego såsom andra människor.

Den här tråden borde ha varit en skrivtråd och inte en tråd för kritik kring skrivandet av en text.

En förutsättning för att man ska tolka in sina egna funderingar, reminiscenser, känslor osv, är att intresset fångas… det är väl inte läsaren som ska sätta piff på skelettet?

Din text upplevde jag först som en mycket kort regianvisning, efter att ha läst alla dina kommentarer, som en studieuppgift i en skrivarkurs för inte-så-vana skribenter.

Frestas att tro att du fiskar efter input för att själv kunna sätta färg och arom på ett synopsis som du sedan kan göra något av.
Historien IRL, om än banal, måste väl ha gett tillfälle till reflektioner och iakttagelser runtom, som du kunnat använda dig av?
Men du vill skriva i ett ”hårdkokt” manér, kräver du att läsaren ska förhålla sig till det, måste du själv erbjuda mer.
Jag är inte litterärt skolad, men blev intresserad när jag scrollade runt på FB. Ibland hittar man guldkorn.
Du har säkert fått mer användbara synpunkter i tråden.

Jag är inte så insatt i skolväsendet, men Alice Munro(RIP) var ju duktig på att skriva noveller.
För det är väl noveller vi pratar om inte romaner?

Läser sällan noveller men Edgar Allan Poe är ganska bra tycker jag. Och även Alice Munro.

Jag håller med om att kvinnan är ganska platt i novellen i fråga.
Om jag skrev något liknande skulle jag lägga ner energi på den inre rösten.
Typ samvetskvalen de får av att vara otrogna.

Och extasen i berättelsen när de har sex är inte mycket att hänga i julgranen.
Om han driver med det kan det fungera som någon extrem variant på isbergstekniken.
Typ någon form av satir.

Nej han förstår inte vad en analys är. Djupdyker vi i analyser så är det generellt en allmän tolkning som råder och lärs ut men som en själ, någon som älskar det andra delger eller bär måste du känna det själv.

Jag la ut en novell av Stig Dagerman som exempel på något som träffade mitt tjugo något sådant- jag.

TS ber oss analysera utan att vilja lyssna till att det saknas allt av förmedling av känsla och innehåll.
Skiter vi i mina egna kladdar och återgår till Stig Dagermans 40 tal. Jag gjorde en analys av Hemingway som inte föll lärare i smaken då den var min egen och inte bar det TS är ute efter. Den platta innebörden i ett ord eller överdriven betydelse av hur de placerats.

Vad heter novellen, jo Öppna dörren Rickard Publicerad 1947 och beskriver just det festande, svenska hemmet. (Ja sådana har det allt funnits). Hur skrev andra författare? Starkt inspirerade av apartheid, jazz och bohemisk atmosfär. Såsom t.ex Hemingway.

I titeln har vi namnet, på svenska och därefter i novellen frasen med de skrålande människorna som skriker och översätter den engelska de kan till den inlåsta i rummet.

https://en.wikipedia.org/wiki/Open_the_Door,_Richard!



Novellen är med andra ord från en pjäs och taget från något som kallas vaudevile, någon underhållning där man med blackfaces gjorde satir över allt från det druckna, festande sällskapet till polisbrutalitet. Jag har redan marketat i tråden ett avsnitt ur den novellen gällande knogar.


https://youtu.be/ZnIkvrVsyT4?si=ZpGOje76nEn49MKQ

Lyssnar man så hör man även hur man eftersöker en nyckel utöver att bara knacka, innebörd som återfinns i den novell som Stig Dagerman publicerade samma år som låten var en hit.

Vi kan ställa mängder av följdfrågor. Alltifrån hir det såg ut här i Sverige och hur amerikansk kultur influerade, musik som littteratur resten av västvärlden. Vi har spåren av rasism som skvalpar under ytan. Vi har scenen omgjord till det svenska folkhemmets kärna. Vi har historia och ju mer vi söker ju mer kan vi sugas in i berättelsen.

Analys är inte endast teknik. Det är inte konsten i att utöva språket som hantverk utan att leva språket men framförallt känna det.

Vi har en dikt av Stig Dagerman som är en direkt återspegling av Vad han uppfattade och kände. Polisbrutalitetens nävar som träffar den svarte personen blir här skuggan den äkta makan har erfarit i något sammanhang som lämnas perifert precis som apartheids USA i efterdyningarna av det glada tjugotalets långdrsgna fest, de fria konstnärerna, bohemernas tillgång till det vilda. Svarta. Omförpackat till ett Sverige på väg mot ett femtiotal. Vad innebar det?

Hur var det då? Vad upplevde människor? Vad kände de? Vad inspirerade dem?

Tittar man på mina noveller så är den alltför korta Björkbacken ett försök till att fånga något. Inte galningen vi inte förstår något av utan den stressde, plågade människans avklippta och irrationella narrativ. Jag kanske kunde ha gjort den bättre men jag vet åtminstone om det och lägger inte på läsaren att själv ta reda på symboliken eler innehållet.

Öppna dörren, Rickard! Har jag aldrig utforskat utan fångats upp av men nu när jag googlar låt och text så finns där precis som jag upplevde, något under ytan att upptäcka. Min egen association är dess dragningskraft och den har inte något rätt eller fel, analysen är däremot vad som får mig att reflektera och söka djupare.

https://genius.com/Count-basie-open-the-door-richard-lyrics

Vad berättar Stig Dagerman om det svenska äktenskapet? 40-talets västvärld? Det svenska folkhemmet? Vad avslöjar han om sig själv?




https://sv.wikipedia.org/wiki/Stig_Dagerman

Uppvuxen hos farföräldrarna men senare suicidal.




Vad TS inte vill förstå är hur viktigt det är att författaren tar med vad den själv känner eller uppfattar. Dess reflektioner för att använda sin fantasi och därefter skapa något nytt av inspirationen i att vara en människa bland människor. TS ålägger sina läsare ansvaret över sin egen text sedan anses läsaren skyldig att analysera något som inte ens drabbat den. Men de tfinns ingenting analysera, inte ens språket i sig om vi skippar handlingen. Ingen rubrik, ingen känsla, inga gestalter ingenting som har stoft för att bära novellen finns där. Vi fråntas möjligheten att se genom författarens ögon eftersom han anser att vi ska känna samma lika allihopa. Men det gör aldrig vi människor.

En stark text kan drabba hundra läsare på olika vis. Ge olika känslor och skapa varierande bilder. Precis som Stig Dagerman illustrerat genom att snickra ord. Vi ser inte de med blackfacemålningar, eller pjäsföreställningar, polisvåld. Vi kan ana lukten av alkohol om vi anstränger oss, att någon blir eller blivit slagen i sitt liv någonstans av det underläge som människan kan föras fram i tillvaron med. Vi kan instinktivt känna att något finns under ytan och själva välja var vi fäster blicken. Men vi måste leta för att hamna i absintens värld hos Hemingway, vi måste aktivt reflektera för att se svarta musiker spela på olika scener för de vita etablissemangen. Vi måste söka för att hitta den ensamma pojken Stig på en gård i Uppland.

TS för inget med sig men upplever att jag inte lämnar läsaren utrymme att tänka. Det gör inte han heller isåfall. Mindre än vad jag gör faktiskt.

Det var mycket text. Men jag vet att Stig Dagermans Att döda ett barn. Fortfarande används i undervisning i svenska.

Det är väldigt höga krav om man kräver att någon ska efterlikna Stig Dagermans plågade själ.

Bättre att hitta några uppmuntrande ord än att bli kulturellt "svår". Tycker jag.

Varför de bejakar attraktionen, beror väl på deras personligheter, men det framgår ju inte alls, hur hög tröskeln är för att passera gränsen. Om någon är sexmissbrukare behövs kanske inte mycket. Om passionen är överväldigande kan det säkert hända de flesta, speciellt om det är stora problem, ingen kärlek kvar i äktenskapet.

Är väl signifikant att TS förmodligen är man och som sådan bör sättas på plats av en duktig kvinna (? eller hen, whatever) med bläckfläckiga fingrar.
Sorry, kunde inte låta bli.

Ja kanske har hon mer att säga till om. Då hon vet hur man blir förförd som kvinna?
Berättelsens klimax.

Jag vet, jag gillade inte den novellen.

Nej det är väldigt höga krav på publiken om man tror att man kan skapa konst utan en konstnärs själ.

Det är mycket text eftersom jag är författare i blodet även när jag inte författar något och bara skapar utkast till uttrycksmedel.

TS inspirerar mig att skriva själv, men inte att läsa mer av honom.

TS går inte att uppmuntra eftersom han upplever sig vara färdig som författare och helt ointresserad av kritik. Hans text levererar inte personkritik utan kritik på hur hans person utövar skapandekonsten. Som jag skrivit är han jämförbar med en tondöv människa som söker till idol. Jag är själv en exemplariskt usel sångerska men jag har vett att förstå hur viktigt det är att jag börjar träna, kämpa och slita med rösten för att kunna utvecklas lilte dem jag inspireras musikaliskt av, om sång vore ett intresse. Att gala hemma vid köksbordet må kunna få grannarna att undra vad som gått fel men jag kräver inte att omvärlden ska höra mig för att ge mig beröm för något jag inte kan.

Jag är otroligt snäll när jag sågar andra, jag jämför med mina egna fel och brister för att tala om att vi alla inte kan allt eller är naturbegåvningar.

Stig Dagerman och alla de andra som inspirerades av dåtiden populärkultur, var mainstream i den andan. Att pussla ihop saker som jag gjorde var inte en jämförelse mellan TS och Stig Dagerman utan mellan mig och TS. I allt vad som utgör en analys och reflektion.

Inte visste jag när jag läste novellen för bra över två decennier sedan att han försökt öppna bildörren för att gå ut vid sitt suicid, det läste jag innan jag postade till dig. Det är vad jag hittade idag på internet. Jag förstod automatiskt att låtens titel hade en betydelse, att något drabbat författaren. Att pussla ihop innebär även att man kan "pussla fel" det gör ingenting, tvärtom så kommer en bra text med något där en person kan se något helt nytt eller vad ingen velat säga tidigare, i raderna. Det är inte ett ramverk av regler att författaren måste ha menat det här, upplevt det där och velat läsas så här.

Jag har frågat flera gånger, väldigt fint också ibland, vad som drabbade TS med dessa lärarekollegor. Jag tror inte att TS är lärare även om det är en lågakademisk utbildning och inte klassens A-elever. Därför förstår inte TS min fråga. Det är mer som en elev som fantiserat om något kring sina lärare om TS inte är mattant eller något sådant. Praktikant kanske. Utbildad tvivlar jag på för frågorna går honom (hen) helt förbi.

Vad var viktigt med familjerna använd ditt eget huvud menar TS när han glider undan.

Stig Dagerman var tydligen syndikalist. Ett ord som bara passerar. Ta det med i bilden av vad han försökte författa in av värderingar. Man kan leta hos honom men inte hos TS.

Problemet är att TS inte kan särskilja kärleken till sin egen text som ett frö som är ämnat att gro, först i honom sedan i läsaren. Kan uttrycka mig i mängder av liknelser och metaforer utan att de uppfattas.

TS är inte lärare utan elev. Och då kan jag säga att jag faktiskt tröttnade på en lärare och drog en helt annan novell rakt igenom AI för att kritiken visade att den missat hela innebörden i min novell. Därmed lät jag AI skapa något skräp av den att skicka in för att avsluta och gå vidare med mitt liv.

Även jag är en lat skribent och en dålig elev. Jag har dock självinsikt.

TS behöver lära sig ett begrepp jag snubblade på för några dagar sedan. Semantisk mättnad. När ord förlorar sin innebörd förnatt de uttalats för många gånger. Vad är detsamma gällande texter vi läst för mycket av för att kunna känna in dem mer?

Uppenbart har vita män åtminstone förr kunnat skriva. Förövrigt skriver jag inte. Jag postar hastiga ihopkastade dikter online. Om jag skrev, hade jag ansträngt mig mycket mer.

Har nämnt det flera gånger att tråden aldrig skulle ha skapats för att analyseras eller kritiseras. Det här skulle ha varit TS skrivtråd istället.

Det blir din slutkläm efter att ha fått sagt det du ville ?