Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

Brukar beskriva mig som världens lyckligaste även om jag är singel.

Men vad är dina poänger kopplat till trådstarten mer konkret om vi ska vara lite seriösa, som jag ändå tolkar dig som att du ville vara i viss mån. Vad var det som triggade dig i tråden? Berätta gärna.

Lika barn leka bäst? jag la nyligen in ett nytt svar i tråden:

"
Reflekterat lite och tänker att lika barn leka bäst.

Även om kvinnor såklart gärna hade dejtat Disney prinsessen så blir känslor starkare när man kan relatera till sin partner om man säger så.

Folk dejtar människor som passar dom och då utvecklas man tillsammans. Livet är ingen tävling utan en process. Även om det såklart fungerar lite som en tävling i mång och mycket i samhället, inte minst åtminstone till synes på dejtingmarknaden. Men att i slutädan tävlar man faktiskt inte om den mest attraktiva partner. Utan att man fungerar mer som magneter, eller pusselbitar."

Menar du att folk aldrig nöjer sig med en partner? JAg tycker man hör ofta om det.

Poängen är den att jag aldrig behöver nöja mig och de jag umgås med behöver heller inte nöja sig då de får umgås med mig. Istället har alla inblandade fått exakt det de vill ha och lever det bästa möjliga livet.

Jag blev inte triggad men fann det underligt att hävda att 9-5 på något som helst sätt skulle innebära att någon nöjt sig. För vissa är drömmen att stå ensam på toppen och för andra är det att vara den del av gemenskapen i fikarummet på avdelningen.

Alla kanske inte vill samma sak och alla drömmer inte om ett liv i offentligheten, att bestiga Mount Everest, springa på de senaste premiärerna eller en fru som ska shoppa för 1 000 000 kr i veckan eller ständigt genomgå diverse skönhetsoperationer.

Det kanske är så att många faktiskt befinner sig exakt där de vill vara i livet. De är inte villiga att göra det som skulle krävas för att leva ett annat liv än det liv de lever och det finns heller ingen garanti för att de skulle vara lyckligare i ett annat liv.

Gräset är inte grönare på andra sidan, gräset är grönare där du vattnar det.

Nu får du mig att reflektera över att folk "nöjer sig" överlag med saker i livet och inte bara partner och relationer.

Man nöjer sig med det billigare kaffet en fattigare månad.
Man nöjer sig med ett sletet ragg en ensam utekväll
Man nöjer sig med en molning tisdag även om man hade föredragit solen

osv osv kan nog göra tusentals exempel där folk egnetligen hade föredragit något annat. Men ändå kan njuta av det som är på ett sätt.

Sen finns det såklart mer deprimerade exempel.

Där folk nöjer sig med en partner som mest leder till bråk och gråt o längden.
Där folk är snåla och äter något dom inte finner särksilt gott jämförtvis.
När man hellre vill ha en ferrari men nöjer sig med en Volvo?


För mig känns det lite som du är i förnekelse om jag ska vara ärlig. Kanske därför du blir triggad?

Dock håller jag med dig att det blir vad man gör det till och om man har rätt inställning behöver man inte längta efter mer lyx, även om man hade njutit av det om kom så är det enligt mig endast Guds kärlek som kan tillfredställa en fullt ut. Om du inte har det hade jag varit skeptisk till om du verkligen inte är materialistiskt lagt. Tror du på Gud?

För det är lite det jag är inne på. Att svensken och västerlänningen tappat Gud och där med drömmer materialistiska drömmar med nöjer sig med det som de kan få. Detta leder till olycka ofta.

Det är ingen förutom möjligen du som är triggad. Du verkar ha svårt att acceptera att många faktiskt inte vill ha något annat än det dem redan har. Ville de ha något annat så skulle de redan ha något annat.

Jag kan inte använda Gud som begrepp eller en snuttefilt då jag precis som allt annat som existerar är Gud (eller vad man nu väljer att kalla det som är bortom alla koncept och är livet självt).

Ja i och med den monogama kulturen vi lever här i Sverige blir det ju automatiskt så kan man tänka sig i och med att de flesta män Och även kvinnor är medelmåttiga. I vilken aspekt? Alla aspekter kopplat till ens livsstil menar jag då. Vad är skillnad på en medelmåttig livsstil och en icke medelmåttig livsstil? Det kanske ni själva kan svara på i diskussionen för ökad självinsikt? Men antar att de flesta har ett hum.

Givetvis är de mest åtråvärda männen mest eftersökta. Men att de flesta kvinnor ändå nöjer sig med en medelmåtta då de känner att de inte kan leva upp till den höga standarden. Antingen undermedvetet eller medvetet. Känner någon kvinna igen sig här? Hur känns det att eran partner, man Och kanske pappa till ens barn var ett andra eller tredje val. Kanske femte val? Hur känner ni män på att era kvinnor kanske drömt om ett mindre medelmåttigt liv men nöjt sig?

Vill ni både män och kvinnor leva mindre medelmåttiga liv? Vad gör ni för att realisera denna drömmen? Känner nån att detta "nöjandet" är ohälsosamt och att det inte gynnar er?

Känner att många blir kära (eller "kära"?) sen blir det medelmåttiga liv med 9-5 kneg and hem o kolla Netflix kanske gymma äta middag osv. Högst nån parträff eller evenemsngs besök ibland. Inget spektakulärt alltså. Medans många i yngre dagar drömde mycket större än så. Detta slutar ofta i att kvinnnan, om inte båda känner sig otilfredställda i längden. Vardagen blir gråare för varje helg som går. Om inte mannen har ett högre syfte med sitt liv kommer glöden att saknas i förhållandet?

Vad är ett spektakulärt liv? En spontan tanke som väcktes i tråden:

"Jag kan se ett spektakulärt liv framför mej med mycket romans och romantiska stunder. Men att detta oftast avsaknas i de flesta medelmåttiga Svensson relationerna. Då män ofta inte är så romantiska av sig pga rädsla för att uttrycka känslor osv. Brist på fantasi och ett allmänt medelmåttigt tankesätt"

Så många kvinnor nöjer sig med en medelmåttig man till en början. Men att det i längden blir för otillfredställande och där med söker de sig vidare. Frågan är ju dock om det kommer gå bättre andra gången. Kanske att de höjer sin standard en aning men ändå nöjer sig med en högre standard av medelmåtta än att istället verkligen hitta sin dröm partner och leva de spektakulära livet de verkligen drömt om?

Detta kan man dock även koppla till ohälsosamma och onaturliga förväntningar. Vissa kvinnor målar säkerligen upp ett onaturligt och skevt spektakulärt liv baserat på hjärntvätt från Disney filmer t.ex. Men min poäng är att det finns spektakulära män, kvinnor och livsstilar som är hälsosamma och naturliga.

Kan det vara så att kvinnor med dessa förvrängda spektakulära drömmarna är de som ofta nöjer sig med medelmåttiga män då verkligheten omöjligt kan förfylla deras önskan. Men att mer sunda kvinnor (tex kvinnor som inte har helt förvrängda feministiska ideal) har mycket lättare att hitta sin dröm partner och leva ett spektakulärt liv? Eller vad känner ni kring det hela? För mig låter det logiskt.

Man skulle en kunna kopplanhelw fenomenet till förhållande typen "polygyna förhållanden" där en man har flera fruar men kvinnorna endast en man. Om kvinnornslutar nöja sig med medelmåttiga män kommer de allt mer söka sig till de mest eftertraktade männen. Sen får msn giveyvis ha i åtanke att lika barn leker bäst. Att det absolut inte är något fel på att en vara en medelmåtta (som jag inser kan tolkas nedsättande). Dåmdet endast betyder att man är statistiskt sätt i mitten. Om detta fall "livsstil mässigt sätt". Men att alla strävar efter att utvecklas. Vad jag menar är att de mest utvecklade männen inte vill dejta de minst utvecklade kvinnorna och vise versa. Men värt o notera att män intr har samma måttstockar som kvinnor. En man kanske inte nödvändigtvis är ute efter en Einstein till fru. Utan snarare en e oti9nellt utvecklad kvinna. Detta är värt att vara medveten om då dynamiken i vad som anses medelmåttigt och inte skiljer sig åt mellan könen pga av detta.

Har en egen tråd om polgyna förhållanden om någon känner sig manad att djupdyka mer specifikt inom det ämnet även om det såklart rymmer sig in i denna diskussionen också

(FB) Kvinnor är biologiskt monogama medans män är biologiskt kodade till att vara polygyna

Jag tror du har fel.
Visst, kvinnor nöjer sig med vissa män för det är bättre än att vara ensam.

Men de suktar, fantiserar och fittan droppar efter andra män i hemlighet. Tyvärr består detta land av så många naiva och blåögda män/SIMPS!

Majoriteten av kvinnor skulle direkt byta bort sin partner mot en vältränad, charmig , snygg narcissist man med stor kuk.

Vad menar du jag har fel i?

Att dom bara låtsas nöja sig men tar det dom egentligen vill ha i hemlighet. Är det så du menar?

Men tänk då att dom egentligen vill vara tillsammans med dom som dom är otrogna med. Men det kan dom ju inte för dessa män vill bara ligga, eller hur?

Menar inte att dom är fysiskt otrogna, men mentalt otrogna till 100%.
Att dom låsas och är med dessa män tills något bättre dyker upp.

Vissa kan utveckla kärleks känslor men dessa kvinnor är garanterat mer attraherande av andra typer av män.

Jojo skiljsmässor sker ju rätt ofta idag liksom.

Med det sagt känner jag många inte vet vad dom vill alltid (innerst inne) och även om man kanske tror att man nöjer sig kan det visa sig i efterhand att det man nöjde sig med var det bättre alternativt också på ett sätt. Känslor utvecklas osv.

Universum visar oss våra egna snedsteg för att lära av.

Jag tror att du var lite för subtil här för att budskapet skulle gå fram. Men jag uppskattar att du försökte.

Vilken intressant trådstart!!! Trodde aldrig jag skulle få läsa såna nyheter på flashback faktiskt. Helt otroligt.

Så du menar att kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män? Kan detta stämma?
Kan det tom vara så att män nöjer sig med medelmåttiga kvinnor? Eller det kan vara för långt att gå i en såhär avancerad diskussion som verkligen djupdyker långt ner på det psykologiska planet.

Jag såg denna trådstart igår tror jag. Trodde jag hade funderat klart men jag behöver mer tid.
Men ju mer man tänker på det, ju fler frågor dyker förstås upp.
Hmm

Får ta mig ytterligare en rejäl funderare.

Om man tycker att man alltid blir kär i dom som visar oitresse och att man får dom som man inte har intresse för kan bero på ett visst relationsmönster som dominerar. Ett mönster där man blir fast vid ngn som man inte kan få, kanske en avståndstagande pappa eller emotionellt frånvarande mamma som spöker där? Att man har lärt sig i barndomen att det som man inte kan få är kärlek, för att man själv kände kärlek för ngn som inte var mottaglig för kärlek. Man kan fastna i ett mönster som leder ingenstans, man bara stannar i ett gammalt mönster och fortsätter att upprepa det gamla som inte fungerade. Kan även handla om räddslan för närhet, man "väljer" att bli kär i ngn som är omöjlig att få och slipper närhet eftersom objektet för kärleken är inte tillgänglig för närhet.