Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

Om man tycker att man alltid blir kär i dom som visar oitresse och att man får dom som man inte har intresse för kan bero på ett visst relationsmönster som dominerar. Ett mönster där man blir fast vid ngn som man inte kan få, kanske en avståndstagande pappa eller emotionellt frånvarande mamma som spöker där? Att man har lärt sig i barndomen att det som man inte kan få är kärlek, för att man själv kände kärlek för ngn som inte var mottaglig för kärlek. Man kan fastna i ett mönster som leder ingenstans, man bara stannar i ett gammalt mönster och fortsätter att upprepa det gamla som inte fungerade. Kan även handla om räddslan för närhet, man "väljer" att bli kär i ngn som är omöjlig att få och slipper närhet eftersom objektet för kärleken är inte tillgänglig för närhet.

Okej bra att du har bättre självkänsla. Men vet inte riktigt hur hur jag tolka dig. Kvinnor väljer ju de bästa männen de hittar så antar du aldrig hittade en drömprins då?

Vad är din poäng?

Om kvinnor föredrar att gänga med gängrappare som Adel, så tycker nog de flesta andra att de får skylla sig själva litegranna. Risken är ju ganska så hög att de kvinnorna blir slagna och förnedrade på olika sätt och hamnar i drogproblem och så vidare.

Medelmåttiga män är väl de som klarar grunden, dvs har jobb och ekonomi att fixa hus, bil och en hund. Åka utomlands 1-3 ggr om året. De flesta kvinnor är ganska nöjda med att ha det.

Så har det aldrig varit för mig. Jag faller på vidden av intresse och uppmärksamhet. Dumpar lätt kyliga killar som ska sätta mig på plats utan att ge mig tid, svara osv.
Nej det får de inte. De lirarna väljer väl ut de snyggaste unga tjejerna de kan hitta som passar deras narrativ. Kanske har vissa av dem olika behov av uppmärksamhet men du kan väl för tusan inte tycka att han har rättigheter att boxa kvinnor och deras anhöriga? Såg du läppen i dagens nyhetsflöde hos systern?

Utöver. Ingen nämner någonsin i denna: Stackars invandrare! Pratat om hur illa flickor och kvinnor far I deras kvinnohatande kultur (som även inkluderar majoriteten svenskar som är inblandade i droger o kriminalitet). Ingen pratar om småtjejer som utnyttjas sexuellt, tjejer och kvinnor som våldtas, drogas och utnyttjas sexuellt eller blir behandlade som paria i stora grupper av män (pojkgäng också) de lurats in i sällskapet till. Alla gruppvåldtäkter osv. Sitter medelålders, medelklass vinpimplande kärringar (och deras vita män)och minns ett åttio/ nittiotal där de såg på alla värstingar i hemlighet med beundran och spelat avståndstagande för att de inte fick vara med. Nu när de har barn vill de vara coola kärringar o gubbar. Kolla alla "jag ser så ung ut" eller "jag behöver inte klä mig efter min ålder" som om det är något att ens göra videor kring. Liksom, vem bryr sig?

När det går åt helvete njuter ni för att det är män ni aldrig var, med tjejerna ni aldrig fick eller kvinnorna som aldrig var "coola". Vad finns för "skyll dig själv" med snoriga unga tjejer som åker på däng eller våldtas för att killar går på droger? Det är väl ni isåfall som misslyckats om ni är så bra att vi inte kan låsa in de farligaste eller sätta fast återfallsförbrytare (som de alltid är) få tjejer trygga med att anmäla, utreda anmälningar och ta dem till domstol. Det är väl ni som knarkar för att göra vardagen lite roligare som dessutom snackar om liberalare drogpolitik istället för bättre tullar? Som inte får bort den där spänningen medelklassen hyllar som "verkligheten" eftersom ni slipper leva i den. Tror du på riktigt att en ganska ful kille (såg hans bild i tidningen) kan få en ung, het brud med det ansiktet utan att han kan locka med något som ni dessutom lyfter fram som framgångsrikt?
Nej. Jag letade väl aldrig eftersom prinsen heller utan mer efter någon schysst och som inte tror att han kan göra något annat än visa respekt.

Ja, bra frågor. Om jag fick bestämma skulle väldigt många män åka in i fängelse för att ha misshandlat kvinnor, våldtäkter och annat. Fängelse, fängelse och i väldigt många fall utvisningar. I mitt tycke alla invandrare som är kriminellt belastade ska utvisas. Detta för att ge andra en ärlig chans att leva bra liv.

Rent ut sagt egentligen en skandal att så inte varit redan från början.

Gör dom - tycker de flesta medelmåttiga män är dömda till ensamhet, köpefix o thailand om dom vill doppa förutom när de har turen att få åtkomst till däckad dam.

Så skriver de här i alla fall o även andra forumsiter mm

Inga arbetargrabbar får dater

Man måste vara advokat, direktör, mångmiljonär eller pilot för att attrahera.

Jag har ren har BR är attraktiv välbyggd o har normalt hyggligt betalt jobb men
inga kvinnor är intresserade när jag försöker få date

osv osv osv

De flesta medelmåttiga män har medelmåttiga kvinnor att välja mellan men istället ser de efter dem som inte vill ha dem.

Jaha, kan du stänga av dina känslor? Ja det gör ju inte jag utan gillar jag någon så är det så sen. Kan gå år utan kontakt innan det kallnar.

Jo jag kan det där. Kan terapi avhjälpa detta?

Känslorna dör rätt snabbt av avståndstagande män. Sedan såklart, mina känslor eller intresse kan hålla i åratal, problemet är dock att det är sällsynt.

Jag har inte varit kär i killarna jag träffat. Så inte konstigt att det skiftar när de inte engagerar sig ni mig. Deras intresse har alltid varit högre än mitt från början. Sedan uppstår ju band.

Första pojkvännen kommer jag älska för resten av livet. Men vårt förhållande varade inte många månader och jag klarade inte av att han tog i mig till slut och kände förakt och iskyla. Det berodde på vad han gjort mig. Men vi var bästa vänner i många år efteråt och det byggde äkta band.

Ett annat ex tog mig 1 1/2 år att komma över men sedan har jag inte brytt mig.

Exet efter älskade jag tills det en dag tvärdog. Såg någon video om fight n flight o dagen kärleken dog (han åkte in på försök till dråp) blev jag sängliggande i två veckor veckor vilket jag blivit en gång innan med honom (efter att ha fått en blackout en kväll). Tydligen så är det något tecken på trauma, att kroppen stänger ner när faran är över. Kul då jag sällan var rädd hände väl bara en natt att jag trodde att han skulle döda mig utan orsak även om han försökte strypa mig under ett bråk när jag grät över hans beteende. När han dog skrattade jag. Och det är väldigt konstigt för mig att reagera så illa för något egentligen sorgligt. Jag sörjde också iofs då jag nu kom på att jag faktiskt fick tillbaka derealisation vilket jag glömde bort faktiskt kom tillbaka en gång, nämligen då.

Tror det finns starka skäl till att mina känslor snabbt dör och att jag går in i fight mood. Jag kan inte älska någon som inte är snäll, kärleksfull och engagerad i mig. Den kärleken tog slut för åratal sedan. Det finns inget kvar att känna något för någon som inte är med mig.

En helt vanlig man ska det vara