Kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män?

Ja i och med den monogama kulturen vi lever här i Sverige blir det ju automatiskt så kan man tänka sig i och med att de flesta män Och även kvinnor är medelmåttiga. I vilken aspekt? Alla aspekter kopplat till ens livsstil menar jag då. Vad är skillnad på en medelmåttig livsstil och en icke medelmåttig livsstil? Det kanske ni själva kan svara på i diskussionen för ökad självinsikt? Men antar att de flesta har ett hum.

Givetvis är de mest åtråvärda männen mest eftersökta. Men att de flesta kvinnor ändå nöjer sig med en medelmåtta då de känner att de inte kan leva upp till den höga standarden. Antingen undermedvetet eller medvetet. Känner någon kvinna igen sig här? Hur känns det att eran partner, man Och kanske pappa till ens barn var ett andra eller tredje val. Kanske femte val? Hur känner ni män på att era kvinnor kanske drömt om ett mindre medelmåttigt liv men nöjt sig?

Vill ni både män och kvinnor leva mindre medelmåttiga liv? Vad gör ni för att realisera denna drömmen? Känner nån att detta "nöjandet" är ohälsosamt och att det inte gynnar er?

Känner att många blir kära (eller "kära"?) sen blir det medelmåttiga liv med 9-5 kneg and hem o kolla Netflix kanske gymma äta middag osv. Högst nån parträff eller evenemsngs besök ibland. Inget spektakulärt alltså. Medans många i yngre dagar drömde mycket större än så. Detta slutar ofta i att kvinnnan, om inte båda känner sig otilfredställda i längden. Vardagen blir gråare för varje helg som går. Om inte mannen har ett högre syfte med sitt liv kommer glöden att saknas i förhållandet?

Vad är ett spektakulärt liv? En spontan tanke som väcktes i tråden:

"Jag kan se ett spektakulärt liv framför mej med mycket romans och romantiska stunder. Men att detta oftast avsaknas i de flesta medelmåttiga Svensson relationerna. Då män ofta inte är så romantiska av sig pga rädsla för att uttrycka känslor osv. Brist på fantasi och ett allmänt medelmåttigt tankesätt"

Så många kvinnor nöjer sig med en medelmåttig man till en början. Men att det i längden blir för otillfredställande och där med söker de sig vidare. Frågan är ju dock om det kommer gå bättre andra gången. Kanske att de höjer sin standard en aning men ändå nöjer sig med en högre standard av medelmåtta än att istället verkligen hitta sin dröm partner och leva de spektakulära livet de verkligen drömt om?

Detta kan man dock även koppla till ohälsosamma och onaturliga förväntningar. Vissa kvinnor målar säkerligen upp ett onaturligt och skevt spektakulärt liv baserat på hjärntvätt från Disney filmer t.ex. Men min poäng är att det finns spektakulära män, kvinnor och livsstilar som är hälsosamma och naturliga.

Kan det vara så att kvinnor med dessa förvrängda spektakulära drömmarna är de som ofta nöjer sig med medelmåttiga män då verkligheten omöjligt kan förfylla deras önskan. Men att mer sunda kvinnor (tex kvinnor som inte har helt förvrängda feministiska ideal) har mycket lättare att hitta sin dröm partner och leva ett spektakulärt liv? Eller vad känner ni kring det hela? För mig låter det logiskt.

Man skulle en kunna kopplanhelw fenomenet till förhållande typen "polygyna förhållanden" där en man har flera fruar men kvinnorna endast en man. Om kvinnornslutar nöja sig med medelmåttiga män kommer de allt mer söka sig till de mest eftertraktade männen. Sen får msn giveyvis ha i åtanke att lika barn leker bäst. Att det absolut inte är något fel på att en vara en medelmåtta (som jag inser kan tolkas nedsättande). Dåmdet endast betyder att man är statistiskt sätt i mitten. Om detta fall "livsstil mässigt sätt". Men att alla strävar efter att utvecklas. Vad jag menar är att de mest utvecklade männen inte vill dejta de minst utvecklade kvinnorna och vise versa. Men värt o notera att män intr har samma måttstockar som kvinnor. En man kanske inte nödvändigtvis är ute efter en Einstein till fru. Utan snarare en e oti9nellt utvecklad kvinna. Detta är värt att vara medveten om då dynamiken i vad som anses medelmåttigt och inte skiljer sig åt mellan könen pga av detta.

Har en egen tråd om polgyna förhållanden om någon känner sig manad att djupdyka mer specifikt inom det ämnet även om det såklart rymmer sig in i denna diskussionen också

(FB) Kvinnor är biologiskt monogama medans män är biologiskt kodade till att vara polygyna

Själv är jag en del av den yppersta eliten och bara det bästa är gott nog. De män och kvinnor jag väljer att bygga olika typer av relationer med har minst lika höga krav även dem. Det är därför de väljer att bygga relationer med mig.

Mitt liv är ett spännande äventyr med oändliga möjligheter och rikedomar att dela med mina vänner och bekanta.

Vad som är ett fantastiskt liv är upp till var och en och bara för att TS varit tvungen att nöja sig och i förlängningen då också de TS umgås med så finns det inget som talar för att någon annan nöjer sig oavsett hur deras liv ser ut.

Det är bara att beklaga TS misär.

Reflekterat lite och tänker att lika barn leka bäst.

Även om kvinnor såklart gärna hade dejtat Disney prinsessen så blir känslor starkare när man kan relatera till sin partner om man säger så.

Folk dejtar människor som passar dom och då utvecklas man tillsammans. Livet är ingen tävling utan en process. Även om det såklart fungerar lite som en tävling i mång och mycket i samhället, inte minst åtminstone till synes på dejtingmarknaden. Men att i slutädan tävlar man faktiskt inte om den mest attraktiva partner. Utan att man fungerar mer som magneter, eller pusselbitar.

Vilken intressant trådstart!!! Trodde aldrig jag skulle få läsa såna nyheter på flashback faktiskt. Helt otroligt.

Så du menar att kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män? Kan detta stämma?
Kan det tom vara så att män nöjer sig med medelmåttiga kvinnor? Eller det kan vara för långt att gå i en såhär avancerad diskussion som verkligen djupdyker långt ner på det psykologiska planet.

Jag såg denna trådstart igår tror jag. Trodde jag hade funderat klart men jag behöver mer tid.
Men ju mer man tänker på det, ju fler frågor dyker förstås upp.
Hmm

Får ta mig ytterligare en rejäl funderare.

Du skrev ju detta i trådstarten så vad har hänt med dina tankar på 3 år?


Ja, precis.

Jag lägger till att att det kanske är just så. Jag var nummer två. Jag fick min etta. Men vem i helvete var nummer ett då för henne? Jag vet men kan inte förstå idiotin. Jag är en hingst men samtidigt icke-valbar? Det är en paradox som inte går ihop.

Realism hjälper mig att ta mig framåt i alla fall. Lite mer av det och polleten faller ner. Oftast faller den ner flera år försent och då går man ner sig i sin lista. Man äger sina handlingar som har konsekvenser.

Men snälla, varför ödslar du kraft, tid och energi att tänka på sånt? Vem fan tänker på om man är nummer 1 eller 12?

När du börjar prata om realism är då du verkligen tappar kontakten med verkligheten. Vad är det för rubbat statustänk du sysslar med?
Skärp dig.

Jag är inte svartvit men vem skulle du gifta dig med på din lista av nummer 1 till 12?

Självklart ska man göra det bästa av situationen och då betyder valet i listan egentligen ingenting men det är ju något som man är två om och inte ensam om. Går man åt samma håll kan det bli riktigt bra.

Vilken intressant trådstart!!! Trodde aldrig jag skulle få läsa såna nyheter på flashback faktiskt. Helt otroligt.

Så du menar att kvinnor nöjer sig med medelmåttiga män? Kan detta stämma?
Kan det tom vara så att män nöjer sig med medelmåttiga kvinnor? Eller det kan vara för långt att gå i en såhär avancerad diskussion som verkligen djupdyker långt ner på det psykologiska planet.

Jag såg denna trådstart igår tror jag. Trodde jag hade funderat klart men jag behöver mer tid.
Men ju mer man tänker på det, ju fler frågor dyker förstås upp.
Hmm

Får ta mig ytterligare en rejäl funderare.