Petra Åslund sades upp - stämmer Region Västernorrland

Välkommen till en standardpendling i Stockholmsområdet.

Något jag lärt mig genom mången år i arbetslivet är att vid tvister med kollegor och/eller arbetsgivare så håller det INTE med att komma med att "jag känner mig mobbad", "jag, känner mig kränkt" osv... Det måste vara handfasta exempel, då kan du ha en chans. Ex. min kollega gjorde detta, vid denna tidpunkt då jag gjorde x eller y... Känsloargument kan vara bra att ha med, men enkom om det kan styrkas av handfasta exempel. "Min kollega gjorde detta vid denna händelse och detta fick mig att känna...".

Vad som sagts och gjort i TS, vet jag inte så lämnar detta därhän...

Det har de säkert.

Dessa individer är ofta så personlighetsstörda att de helt enkelt inte går att ha bland människor. Tufft för arbetsgivaren att välja ut en ny, oskyldig arbetsplats där de vet hon kommer åsamka sina nya kollegor lika stor skada, rumstrera runt och skapa konflikter.

Jag är inte för sjukskrivningar generellt, men många av dessa individer borde förtidspensioneras för att skydda andra.

Dessa 1:10h var endast regionaltåg, inte transport från hemmet till tåget och från tåget till arbetsplatsen. Tror få i Stockholm sitter på pendeln eller tuben så länge. Farsta till Hässelby tar tex 53 minuter och det får ändå anses var en jävla pendling. Ska man upp i en 3-3.5h daglig dörr-till-dörr-pendling i Stockholm, så känns det som man ska bo rejält knepigt till med många olyckliga byten.

Förstår inte varför de flesta här verka ta arbetsgivarens sida? Att facket inte hjälper henne säger i princip ingenting, de sover ganska så ofta.

Men hade det inte för båda varit bättre att förlika oavsett vem som har rätt? Skulle jag råda någon att driva ett sådant här case själv även då de ha rätt? Nej, såvida man inte har mycket pengar vill säga. Det är nog lika bra att gå vidare hur mkt det än svider och nöja sig med att skriva några ilska fb inlägg. För även om du har rätt så är risken stor att du förlorar, och då kostar det. Man är naiv om man tror att man automatiskt vinner bara för man har rätt.

Min erfarenhet är att staten/region inte direkt brukar ta någon överdriven hänsyn till det. De på det nya bygget får ju aldrig nån info om varför den nya killen blev förflyttad till dem men det blir oftast brutalt uppenbart inom veckor.

Har någon luskat ut vad den här kvinnan jobbade med/som hos arbetsgivaren och kanske var hon jobbat tidigare? Om felet ligger hos henne snarare än arbetsgivaren skulle man kunna tänka sig ett CV med väldigt många luckor eller korta anställningar.

Oavsett sanningshalten i rättsärendet (vilket jag inte tänker spekulera i då det finns både pissiga chefer och sunkiga arbetsplatser liksom dramatiska arbetstagare samt fackliga representanter som inte håller måttet) får jag hålla med om detta, 12 mil utan möjlighet att arbeta under pendlingen med 3+ timmars pendling dörr till dörr och där ev. kvällspass bara blir mer komplicerade (lägg därtill de faktiska resekostnaderna) ser jag inte som skäligt rent personligen.

Det är förstås sant, man måste ha lite konkret på fötterna, att man kanske inte kommer helt överens är ju en sak och inget som håller. Men ex. utfrysning, konsekventa nedvärderande beteenden och dyl. är ju sådant jag tänker mig kan bli aktuellt, men så klart får det alltid lyftas inom gruppen/enheten först även om det är en väldigt tråkig sak att göra.

Att personen tackat nej till ett omplaceringserbjudande ligger förstås henne i fatet, för då har arbetsgivaren gjort sitt och bollen ligger istället hos arbetstagaren. Därav förståeligt att facket inte vill företräda henne, för de förstår att utsikterna för ett vinnande case är svaga givet detta.

Så är det förstås, lättast är ju om man kan påvisa en negativ särbehandling gentemot kollegorna, typ att alla får jobba hybrid utom en viss person, att alla får sin önskade semester beviljad utom en viss person, att alla bjuds in till veckomöten utom en viss person, etc. Då är det lättare att peka på att man faktiskt behandlas sämre än kollegorna och om arbetsgivaren inte har någon godtagbar förklaring så anses det vara särbehandling.

Att bara säga att man känner sig kränkt räcker såklart inte långt, det är ju dessutom rätt standard att folk på ett jobb stör sig på varandra för olika saker så det gäller ju alla.

Undantag finns, i ett rättsfall så bedömde AD att omplacering pga. samarbetsproblem till en annan enhet inte var aktuellt då den rollen hade inneburit kontakt med samma personer som arbetstagaren redan inte visat sig kunna samarbeta med.