Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Att de tog er så lång tid att förstå att Sandra Beijer är alkoholist. Det har jag sagt hela tiden.

Är Björne medberoende tror ni? Hur mycket skit för han hantera i kulisserna?

Lite komiskt att hon idag skriver om just sitt stundande sommarlov, när det är lätt att se hennes tillvaro som en enda lång fredag-hela-veckan, ja.

Medberoende eller är också alkis, hur vet man?

Dagens inlägg är Sandra som förklarar hur hon ska överleva 2,5 månad med sin son. Det finns sommarhus i flera länder, två vuxna med flexibla jobb och dessutom en mormor som barnvakt. Det är tufft!

Första kommentaren:


Dock lite självinsikt från Sandra!

Ja det var rätt magstarkt faktiskt. Brukar tycka att det överdrivs en del när det gäller hur verklighetsfrånvänd hon är, men detta var nog det mest bortskämda och privilegierade hon skrivit på länge. Hon har alltså flera veckors egentid, ska göra diverse resor, ha massa barnpassning - och ändå ger sommaren henne stresspåslag? Också otroligt märkligt att det är så chockartat för henne att ta hand om sitt barn under en längre period.

Kan inte ens se att det är så mycket tid hon ska vara själv med sonen? Hon har ju som du skriver flera veckor helt ensam i bland annat Paris (eller på bed and breakfast utanför Paris) och sen tid med mormor i skärgården och sen delad tid med Björn. Låter verkligen som en lugn och härlig sommar med både sitt barn och tid till skrivande. Mycket märkligt blogginlägg måste jag säga.

Tror ni att Björn skrev gårdagens bokrecension av Hey good morning how are you? Han skriver lite mer högtravande, och det upplevde jag här.

Ingen normal vuxen människa kallar sin semester för ”sommarlov”. Barn som går i skolan har sommarlov.

Jag kan förstå att det kan vara tufft att vara ensam med barn men sonen börjar ju bli lite äldre och verkar ju sitta tålmodigt på bar efter bar när mamma dricker vin och fotar. Han har ju rimligen passerat trotsåldern och slutat med blöja etc. Han är stor nog att det går att hitta på olika aktiviteter relativt smärtfritt och allt behöver inte anpassas till dagvilor, måltider på exakta tider etc. Det borde ju inte vara allt för ansträngande för Sandra liksom. Hon har dessutom mormor som banrvakt större stor del av sommaren och massor med egentid. Dessutom endast 1 barn.

Absolut! Men är inte huvudgrejen att hon faktiskt måste jobba samtidigt? Ibland verkar folk glömma att blogga är ett jobb som tar en hel del tid och energi i anspråk. 365-bloggarna har ju inte 4 veckors semster. Dessutom verkar hon ha tidspress för boken nu när kontrakt är skrivet.

Jag fattar att majoriteten som kommenterar inte har erfarenhet av frilansliv och egenföretagande och att det därför kan verka absurt att klaga på att man inte har barnomsorg. Men jag är faktiskt inte avundsjuk på Sandra i detta fall.

Att hon kommenterar att hon är med sitt barn ”jäääääämt”…? Ja du är hans mamma? Man är generellt med sina barn hela tiden när man inte jobbar? Men hon planerar liksom upp hans sommarlov med mormor så hon slipper vara själv med honom låter det som. Så hon ska slippa ”vara mamma” så mycket som möjligt. Jag har full empati för hur pissjobbigt det säkert är men kom igen? Jag blir kanske också lite triggad för min mamma är undvikande och skulle aldrig ha skaffat barn för hon finner det varken givande eller kul. Det suger att ha en sån mamma.

Kategoriserar det här i samma mapp som när hon hade panik över bebisen i magen för att hon ”inte känner honom. Det är så märkligt. Har aldrig hört en mamma säga sådana saker förut.

Hon beklagar sig ju faktiskt över att hon måste jobba, samtidigt som han är ledig, inte över att hon måste vara mamma på heltid . Tror att alla som fortf hakar upp sig på att hon dricker vin i Paris glömmer att hon faktiskt får böcker utgivna och sin pjäs spelad på Dramaten. Och nu även får representera Europa på en teaterfestival i Argentina.

Dagens inlägg är alla kulturarbetares stora lidande! Man vill skriva, tjäna pengar och köpa fina saker till sig själv och sin vackra lägenhet, ha barnvakt för att dricka vin ute på bar varje kväll och flyttar till Paris! Allt är en dimmig dröm till svenska förskolan visar sig ha stängt två och en halv månad över sommaren! I lyxhuset med pool på franska kusten och i Stockholms skärgård finns inte längre tid att träna, vara ledig för rekreation och vin med vänner varje kväll, en bok skall skrivas klart, ens pjäs ska spelas i Argentina, två veckor helt ensam utan familjen räcker knappast till! Kulturarbetet börjar mer likna ett vanligt arbete med övertid, deadlines och inskränkningar i ens fritid! Läsarna som betalar lönen kan inte lämnas med en tom blogg och alla fördelar som resten av årets frilansarfrihet har givit är bortglömd – nu är det ju alla andras tid för semester! Och som alla mödrar måste man umgås med sitt barn och göra barnsaker fast man bara vill vara ifred!

Skämt åsido så förstår man varför hon är stressad, men att hon vågar skriva inlägget på det sättet med tanke på vilka reaktioner hon kunde förväntat sig är ändå förvånande haha.