Skvaller om Sandra Beijer/"Niotillfem"

Bloggen och Sandras 360-liv har nog alltid varit varit ganska åtskillda existenser.

Redan tidigt pratade hon om ett niotillfem-narrativ. Dvs en kurerad skildring av hennes liv. Därför kan det ibland kännas lite själlöst och tillbakalutat. Men jag har inga problem med det, ser bloggen mer som en daglig novell med inslag av verklighetsflykt.

De få gånger hon slinker in mer personliga tankar och råare anekdoter blir det dessutom extra effektfullt.

Förr kändes bloggen mycket mer levande tycker jag. Men jag tror en del av det kanske har att göra med bilderna. Förr lyckades hon fånga mycket av känslan i inlägget med vimliga, stökiga, härliga ögonblicksbilder. Nuförtiden känns allt så tillrättalagt. "Här är en till iscensatt bild på mig när jag plutar med läpparna". Ger en helt annan vibe.

Håller med om att bloggen kändes mer levande back in the days. Faktum är att jag särskilt minns några bilder tagna utomhus i någon Stockholmspark, men också Safari på Kenya och lite annat smått och gott som en gång i tiden gjorde att jag fastnade för hennes otroliga förmåga att fånga stämningar på bild.

När jag gick tillbaka i arkivet verkar hon ha varit konstant full redan för tjugo år sedan, eller mer specifikt årssummeringen 2007. Minns att jag när det begav sig tyckte att det var charmigt dekadent och inte alls reagerade på hennes omfattande spritintag. Iofs var hon ju ung och barnfri då och man själv kunde väl lättare relatera till den livsstilen med resor och uteliv.

https://sandrabeijer.elle.se/om-sant-som-ar-fint/sammanfattning-2007/

Några citat från tiden i fråga:

”Trots att skolan närmade sig sitt slut och jag satt och jobbade alldeles för sena kvällar gick jag och Joakim ut och festade sex dagar i veckan i ungefär 2 månaders tid. Jag vet inte hur jag lyckades, men jag slutade helt enkelt att sova. Det kändes som om jag var konstant bakis.”

”Vi vann inte den här gången. Men Cannes festivalen var sjukt roligt. Champagne, strandfester och bakelser.”

”Världens varmaste sommar. Dagarnas spenderades på kontoret, men nätterna upptogs av vin, öl, pojkar och smutsiga klubbar på lower east.
det var som om New York fyllde upp hela hjärtat så att någon sömn behövdes inte.”

”Favoritklubben i juli var PS1. En dagsklubb i Queens där folk var fulla och dansade som 17 mitt på dagen.
Jag älskart!”

”Jag och Michelle flyttade till en lägenhet i midtown. Vi spenderade alla pengar på öl och åt därför typ kex till middag.”

Nästan samtliga av månaderna summeras med texter om hur full hon var, bilder där hon dokumenteras med dimmig blick, halsande ur en vinflaska m.m. så nog är det hennes favoritintresse även bakåt i tiden.

Ur dagens inlägg:
”Visste ni att jag inte kunde äta chokladmousse på flera decennier? Jag och min bror Jack hade chokladmousse-tävling på ett flygplan. Det här var under en tid då man kunde be om extra efterrätt på flyg. Åt tio stycken och kräktes som en hund.”
HUR kan man låta sitt barn äta 10 portioner efterrätt!? (Knappast ett barns ansvar att sätta stopp.)

Apropå flygplan skriver Sandra i veckobrevet om hur arg hon är på värmeböljan och att det är den varmaste maj någonsin uppmätt i Frankrike. Samma dag som Johanna Frändén i DN (som också bor i Paris) konstaterar i sagda tidning att det känns som om folk lever i parallella världar samtidigt där de klagar på klimatet men samtidigt fortsätter att flyga hej vilt. Undrar om Sandra tänker om angående flyget.

Haha jag tänkte exakt samma sak. Kanske satt mamsen i business och barnen i ekonomi? Läckberg-style.

Anette Beijer ring mig, jag vill göra ett exprimentprogram där man låter Sandra Beijer vara nykter i en månad, i videodagboksformat.

Finns den nya assistenten till för att följa med och fota Sandra när hon testar grejer som att köpa dyra anteckningsböcker, äta chokladmousse och skriva brev på olika företag alltså...?? Dessutom i Paris där majoriteten av läsarna inte ens befinner sig så att man kan gå och testa chokladmoussen själv....? Fel ny riktning på bloggen för min egen del, kanske man får sluta läsa snart. Vardagsbeskrivningarna har ändå något som är värt ett par minuter varje dag inklusive lite skvaller här, men brev och chokladmousse.......?

Håller helt med, det är en så konstig utveckling

Glöm inte att Sandra har gjort REKLAM för flygbolag, hon har inga problem med flygande i någon utsträckning. Hon tar betalt för att få sina läsare att flyga MER…

Och ja, vad fan ska hon med en assistent till? Hon gör ju ingenting! Sitter på något café 2 timmar och bloggar, fotar en dyr äggsallad, hämtar på dagis och dricker vin. Evigt sommarlov. Det vore en annan sak om assistenten fotade mer cinematiska eller något så det blev ett annat djup i bilderna och mer kvalitet på det sättet, men hon går alltså bra runt med Sandras iPhone? Lol

Håller med, finns ingen skam alls utan snarare tvärtom, så här ska man leva, dricka så fort det ges tillfälle både med och utan barnet.. känns verkligen egoistiskt..
Gårdagens; pimplar champange i lekparken ("helt normalt i Paris..." förstås) och fortsätter sen kröka på kvällen.. Förstår inte heller att kroppen orkar, är det aldrig läge för en vit vecka/månad. Hon verkar ju inte ens ta en dags paus?

Jag tror det snart kommer bli skav: Björn kan inte hänga med i samma tempo som Sandra utan att alkoholen lägger sig som en bastant hinna över hans kropp. Han kommer vilja foka på träning, bra mat och mindre alkohol. Det leder till ännu fler gånger när B helt enkelt stannar hemma eftermiddagarna och kvällarna med barnet när Sandra ska barhoppa med bekanta. För att sedan på morgonen och förmiddagarna ha D själv och hitta på roliga saker. Möta upp en trött och överstimulerad Sandra efter lunch.