Citat:
Ursprungligen postat av
Onemisstake
Jag har ingen erfarenhet av varken förhör eller hur någon mår efter planerade mord eller efter plötsliga mord, men tänker att det bör väl ändå vara en ganska stor skillnad hur dessa brottslingar mår?
Om man tänker att en person mördar utan någon som helst planering så bör de ju inte bara vara ångerfulla utan även chockade? Dom bör må väldigt dåligt under förhören under rättegång och kanske aldrig kan förlika sig vid det de gjort, de bör ju ha det extremt jobbigt?
Men personer som planerat mord under månader…kan de ens känns ånger och skuld och skamkänslor och tampas med sitt samvete att förlika sig med vad de gjort, för chockade över det kan de ju liksom inte vara?
Så hur är de då? Hur beter sig såna personer? Beter dom sig så likgiltigt och känslolöst kanske? All ilska och hat de måste känt, först en längre tid före innan mordplanerna ens tog form och påbörjades? Och sen själva planerandet av mordet i månader och sen slutligen själva mordet, det bör väl gå åt en hel del energi för att kunna göra allt detta? Ta det inte som att jag ömkar dom nu, jag menar bara att de efter mordet bör vara just känslomässigt tomma, när de fått utlopp för sitt hat? För det kan väl inte vara annat än ett djupt hat som ett planerat mord bottnar i, särskilt när det handlar om en närstående som i detta fall? Annars kunde de väl rånmördat någon annan de inte har något känslomässigt band till, om det bara handlat om pengar?
Återigen så gissar jag, så ska inte tas som fakta eller sanning?
Jag tror de kände sig euforiska när de lyckat med "det perfekta brottet".
När den långa planeringen blev fullbordad firade de säkert med lite droger och serotoninerna dansade i deras hjärnor. Kanske avslutade de kvällen med lite sex makar emellan? Lite som plåster på såren, eftersom riktigt plåster inte gick att köpa på kvällen när affärerna var stängda.
Inget kunde nu hindra dem från att ärva As pengar, köpa villa i Stockholm och lyxhus i Spanien. Liket gick säkert att elda upp i mindre etapper så bara lite omärklig rök, med en angenäm doft av lätt bränt kött skulle kunna skvallra för grannarna om vad som egentligen hänt eftersom man spelat indisk musik på hög volym för att kamouflera de avtagande skriken från den blödande A när de inte tillsammans hjälpte henne att sluta andas varligt med en kudde över ansiktet.
Jag tror inte att de kände sig tomma utan mer euforiska när A till slut förblödde och slutade andas.
Att verkligheten i form av liklukt sedan kom och knackade på dörren några dagar senare gjorde att de också insåg att kroppen inte kunde ligga kvar i lägenheten, inte ens utan huvud, eftersom polisen med moderna utredningsmetoder skulle kunna knyta den huvudlösa kroppen till lägenheten om den påträffades där.
Sedan lyckades de väl inte så bra när de skulle flytta kroppen till Nora träsk heller, utan där någonstans började "det perfekta mordet" att visa vissa svagheter. Men att undanröja kroppen ingick inte i själva grundplaneringen vad jag har förstått.