Det är nästan som när min granne kommer hem, som aldrig tycks vara hemma. Men så brukar vi då springa på varann.
Vill egentligen bara springa upp till hans lägenhet och rycka upp dörren för att se vad som gömmer sig både i huvudet och i hans hem.
Helt obegripligt.
TS, Gjorde en liknande tabbe långt bak i tiden. Säkert 10 år sedan. Skulle säga hejdå till en dejt typ samtidigt som jag skulle bege mig till gymmet.
Han frågade om vi skulle träna ihop.
Jag svarade på språng ”nej jag vill träna själv”
Han såg riktigt besviken ut men jag funderade inte mer över det… tills jag insåg att jag rent verbalt inte sagt allt jag tänkte i hjärnan haha
I min hjärna: ”jag vill träna själv men vi kan ses en annan gång. Vi får prata ihop senare för måste passa en tid senare ikväll”
Vi sågs aldrig igen…..
Har inge tips på hur du ska rädda situationen mer än att du får bjuda till nästa gång du springer på henne.