Besynnerligheter i protestantismen -är det dags för en reformation?

Och hur når man katarsis om det vid altaret står en prälle och snackar på ett språk som man inte fattar ett ord av?

Just det faktumet att du inte förstår, men kanske i årtionden har kommit dit och låtsast vara frälst, får dig att ödmjuka dig och erkänna att du inte begriper ett dugg av vad det här med gud och Jesus handlar om.
Du måste bli renad från villfarelse innan du kan börja lära något riktigt.

Men det där har jag fattat utan att behöva gå särskilt mycket i kyrkan. Läsning av Bibeln har lett mig till den insikten.

Nja, det är något väldigt stort man måste förstå.
Och det krävs att man förlorar förståndet en tid och sedan tar förnuftet till fånga.
Det är just vad katarsis handlar om.
Att man måste uppleva och tro på myterna och sedan genomskåda dom.

Protestantismen är fylld till bredden med besynnerligheter. En del är samma i alla tusentals protestantiska inriktningar, andra är unika för några av dem.

De flesta protestanter hävdar att Bibeln är den enda normen, men Bibeln själv listar inte en kanon och hänvisar till tradition och auktoritet (t.ex. 2 Thess 2:15). Resultatet har blivit tiotusentals denominationer som alla läser samma bok men kommer fram till diametralt motsatta slutsatser om dop, nattvard, predestination, kvinnor i ledarskap, homosexualitet etc. Ironin är uppenbar: "Skriften allena" leder till mer splittring än någon centraliserad kyrka.

Det finns ingen påve, ingen biskopsämbete som håller ihop det hela (utom i vissa lutherska och anglikanska kyrkor). En ny pastor kan starta en ny kyrka i garaget nästa vecka om han "känner kallelsen". Detta leder till kaos.

Strikt kalvinism lär ut att Gud från evighet har utvalt vissa till frälsning och andra till förtappelse (dubbel predestination), oavsett vad människan gör. Besynnerligt för många: Hur kan en god Gud skapa människor som han vet kommer att lida i helvetet för evigt, utan möjlighet till annorlunda utfall?

Karismatiska och pingströrelsens fenomen:

- Tungotal, obegripligt prat som ses som "Andens språk".

- "Framgångsteologi: "Tro, bekänn och bli rik" – Gud vill att du ska ha lyxbilar och privatjet. Detta är teologiskt kontroversiellt men extremt populärt i stora delar av världen.

- Många protestanter ser nattvarden som en ren minnesmåltid med juice och kex.

Vissa döper spädbarn (lutheraner, anglikaner, metodister), andra kräver vuxendop och omdop av tidigare döpta (baptister, många frikyrkor). Besynnerligt: Samma bibeltext används för att försvara båda sidorna med stor övertygelse.

Ikonoklasm. Under reformationen förstördes massvis med konst, altare, reliker och helgonbilder (särskilt i Schweiz, Nederländerna, Skottland). Kyrkorna gjordes nakna och vita.

Många protestanter talar om ett direkt, känslomässigt förhållande till Jesus som det centrala. Detta leder till subjektivism: "Gud sa till mig..." blir auktoritet högre än kyrka eller tradition. Resultatet är teologisk instabilitet och personkult kring karismatiska pastorer.

Från Amerika kommer megakyrkor med rockkonserter, kaffebar och självförbättringstal, konceptet "Once saved, always saved"– man kan leva hur som helst efter att ha "tagit emot Jesus" - och kreationism som dogm.

Protestantiska sionister tror att den moderna terrorstaten Israel, grundad 1948 (som idag styrs av en internationellt efterlyst man och som tidigare styrdes av mannen som mördade kung Carl XVI Gustafs gudfar) är nödvändig för att Jesus ska återkomma.

För att nämna några exempel.

Frågeställningar

1. Hur kan man fortsätta vara protestant trots alla dessa besynnerligheter?
2. Inser inte protestanterna att alla dessa bisarra fenomen är symptom på att något i protestantismen är fel i grunden? (Jag menar att grundfelet är Skriften Allena; det är det oblbliska påhittet som öppnat för alla besynnerligheter)
3. Luther ville reformera kyrkan. Kanske är det dags för protestanterna att samlas och reformera protestantismen?

Diskutera!

Det finns mycket tokigt inom alla kristna inriktningar. Idealet är att var och en själv läser evangelierna, bildar sig en egen uppfattning och har en personlig tro. Det finns ändå ingen organiserad färd på den smala vägen.

Apostlarna bestämde att kristna och bre behöver göra det, så det där går du ta upp med Aron Flam.

Så det räcker inte med att stå där som ett stolpskott som jag?

Jag går numera mest och funderar på varför Gud ville att de utvalda skulle skära loss en skinnbit från sina kukar.

Ja, det är märkligt. Märkligare är att rabbinen suger av spädbarnet och suger i sig blodet efter tycker jag.

Gud är verkligen freaky.