Protestantismen är fylld till bredden med besynnerligheter. En del är samma i alla tusentals protestantiska inriktningar, andra är unika för några av dem.
De flesta protestanter hävdar att Bibeln är den enda normen, men Bibeln själv listar inte en kanon och hänvisar till tradition och auktoritet (t.ex. 2 Thess 2:15). Resultatet har blivit tiotusentals denominationer som alla läser samma bok men kommer fram till diametralt motsatta slutsatser om dop, nattvard, predestination, kvinnor i ledarskap, homosexualitet etc. Ironin är uppenbar: "Skriften allena" leder till mer splittring än någon centraliserad kyrka.
Det finns ingen påve, ingen biskopsämbete som håller ihop det hela (utom i vissa lutherska och anglikanska kyrkor). En ny pastor kan starta en ny kyrka i garaget nästa vecka om han "känner kallelsen". Detta leder till kaos.
Strikt kalvinism lär ut att Gud från evighet har utvalt vissa till frälsning och andra till förtappelse (dubbel predestination), oavsett vad människan gör. Besynnerligt för många: Hur kan en god Gud skapa människor som han vet kommer att lida i helvetet för evigt, utan möjlighet till annorlunda utfall?
Karismatiska och pingströrelsens fenomen:
- Tungotal, obegripligt prat som ses som "Andens språk".
- "Framgångsteologi: "Tro, bekänn och bli rik" – Gud vill att du ska ha lyxbilar och privatjet. Detta är teologiskt kontroversiellt men extremt populärt i stora delar av världen.
- Många protestanter ser nattvarden som en ren minnesmåltid med juice och kex.
Vissa döper spädbarn (lutheraner, anglikaner, metodister), andra kräver vuxendop och omdop av tidigare döpta (baptister, många frikyrkor). Besynnerligt: Samma bibeltext används för att försvara båda sidorna med stor övertygelse.
Ikonoklasm. Under reformationen förstördes massvis med konst, altare, reliker och helgonbilder (särskilt i Schweiz, Nederländerna, Skottland). Kyrkorna gjordes nakna och vita.
Många protestanter talar om ett direkt, känslomässigt förhållande till Jesus som det centrala. Detta leder till subjektivism: "Gud sa till mig..." blir auktoritet högre än kyrka eller tradition. Resultatet är teologisk instabilitet och personkult kring karismatiska pastorer.
Från Amerika kommer megakyrkor med rockkonserter, kaffebar och självförbättringstal, konceptet "Once saved, always saved"– man kan leva hur som helst efter att ha "tagit emot Jesus" - och kreationism som dogm.
Protestantiska sionister tror att den moderna terrorstaten Israel, grundad 1948 (som idag styrs av en internationellt efterlyst man och som tidigare styrdes av mannen som mördade kung Carl XVI Gustafs gudfar) är nödvändig för att Jesus ska återkomma.
För att nämna några exempel.
Frågeställningar
1. Hur kan man fortsätta vara protestant trots alla dessa besynnerligheter?
2. Inser inte protestanterna att alla dessa bisarra fenomen är symptom på att något i protestantismen är fel i grunden? (Jag menar att grundfelet är Skriften Allena; det är det oblbliska påhittet som öppnat för alla besynnerligheter)
3. Luther ville reformera kyrkan. Kanske är det dags för protestanterna att samlas och reformera protestantismen?
Diskutera!
De flesta protestanter hävdar att Bibeln är den enda normen, men Bibeln själv listar inte en kanon och hänvisar till tradition och auktoritet (t.ex. 2 Thess 2:15). Resultatet har blivit tiotusentals denominationer som alla läser samma bok men kommer fram till diametralt motsatta slutsatser om dop, nattvard, predestination, kvinnor i ledarskap, homosexualitet etc. Ironin är uppenbar: "Skriften allena" leder till mer splittring än någon centraliserad kyrka.
Det finns ingen påve, ingen biskopsämbete som håller ihop det hela (utom i vissa lutherska och anglikanska kyrkor). En ny pastor kan starta en ny kyrka i garaget nästa vecka om han "känner kallelsen". Detta leder till kaos.
Strikt kalvinism lär ut att Gud från evighet har utvalt vissa till frälsning och andra till förtappelse (dubbel predestination), oavsett vad människan gör. Besynnerligt för många: Hur kan en god Gud skapa människor som han vet kommer att lida i helvetet för evigt, utan möjlighet till annorlunda utfall?
Karismatiska och pingströrelsens fenomen:
- Tungotal, obegripligt prat som ses som "Andens språk".
- "Framgångsteologi: "Tro, bekänn och bli rik" – Gud vill att du ska ha lyxbilar och privatjet. Detta är teologiskt kontroversiellt men extremt populärt i stora delar av världen.
- Många protestanter ser nattvarden som en ren minnesmåltid med juice och kex.
Vissa döper spädbarn (lutheraner, anglikaner, metodister), andra kräver vuxendop och omdop av tidigare döpta (baptister, många frikyrkor). Besynnerligt: Samma bibeltext används för att försvara båda sidorna med stor övertygelse.
Ikonoklasm. Under reformationen förstördes massvis med konst, altare, reliker och helgonbilder (särskilt i Schweiz, Nederländerna, Skottland). Kyrkorna gjordes nakna och vita.
Många protestanter talar om ett direkt, känslomässigt förhållande till Jesus som det centrala. Detta leder till subjektivism: "Gud sa till mig..." blir auktoritet högre än kyrka eller tradition. Resultatet är teologisk instabilitet och personkult kring karismatiska pastorer.
Från Amerika kommer megakyrkor med rockkonserter, kaffebar och självförbättringstal, konceptet "Once saved, always saved"– man kan leva hur som helst efter att ha "tagit emot Jesus" - och kreationism som dogm.
Protestantiska sionister tror att den moderna terrorstaten Israel, grundad 1948 (som idag styrs av en internationellt efterlyst man och som tidigare styrdes av mannen som mördade kung Carl XVI Gustafs gudfar) är nödvändig för att Jesus ska återkomma.
För att nämna några exempel.
Frågeställningar
1. Hur kan man fortsätta vara protestant trots alla dessa besynnerligheter?
2. Inser inte protestanterna att alla dessa bisarra fenomen är symptom på att något i protestantismen är fel i grunden? (Jag menar att grundfelet är Skriften Allena; det är det oblbliska påhittet som öppnat för alla besynnerligheter)
3. Luther ville reformera kyrkan. Kanske är det dags för protestanterna att samlas och reformera protestantismen?
Diskutera!
