Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

I början var det svårt. Den tekniska supporten var svag..

Hela eländet började ju på trappkrönet. Massor av poliser flängde runt på åsen och letade länge och väl. Vad hade han, 3-4 minuters försprång? Flera vittnen hade sett en okänd man springa förbi. Men nej. På något märkligt sätt lyckades han undkomma. Var i hela h-e tog han vägen?

Efter ett par timmar inleddes den 40-åriga ökenvandringen.

Men nu är läget ett annat. Som du säger är forskningen på extremt hög nivå jämfört med 1986. Tror inte vi kan föreställa oss vad som kan göras i mordutredningar nu och inom en inte alltför avlägsen framtid. Bara fantasin sätter gränser.

När det gäller Golfen i Älta finns inget som tyder på att den brändes efter mordet (så vitt jag vet).

Den stals en månad tidigare (den 1 februari 1986).

D1282 och D7139 saknas på wpu.nu och palmemordsarkivet.se. De lades ad acta 1995 och 1988.

Du har rätt. Om Björkman.

Två vittnen uttalade sig om handen på axeln. Inge Mårelius och Anders Björkman.

Deras uppgifter strider inte mot varandra.


AB den 1 mars 1986: Björkman uppfattar personerna framför sig som att det var en man som gick närmast husen och som höll om en kvinna som gick i mitten samt en kvinna som gick längst ut mot gatan.


AB den 3 mars 1986: Den person som går längst till vänster, personerna går liksom i stort sett i bredd har liksom lagt armen om en person som går i mitten och som just av att han har armen runt om axlarna på personerna drar Björkman slutsatsen att det är en kvinna som går. Till höger om den som har armen runt axlarna på sig och som senare faller omkull går en kvinna och då närmast gatan.
...

Björkman har ingen uppfattning om att dom gick och pratade med varandra men å andra sidan säger han att så nära varandra som dessa 3 personer gick under den väg som dom gick fram så fann han det ganska naturligt att dom skulle prata med varandra.
...

På olika frågor säger Björkman att han naturligtvis inte höll det som han benämner som sällskap hela tiden under uppsikt. Han tittade liksom framåt för att se om han såg sina arbetskamrater. Men hans fasta uppfattning är att dom 3 personer som är nämnda i dessa uppgifter det var ett sällskap som vandrade gatan fram tillsammans. Icke vid något tillfälle såg Björkman något vapen men han påminner sig att när mannen segnade ner så såg Björkman liksom en rök-puff eller 2 rökpuffar som var precis där händelsen inträffade alltså med den liggande mannen.
...

Björkman säger på vidare frågor att han kan inte säga någonting om hur länge han gick bakom sällskapet och observerade att den avvikande mannen höll armen om axlarna på Palme. Han vet bara att han gjorde denna notering. Han har icke heller sett något vapen i något sammanhang.
...

Björkman säger vidare spontant att han i sin egen fantasi runt detta förhållande har helt enkelt dragit slutsatsen att mannen har skjutit Palme med sin vänstra hand under tiden som han hållit den högra runt axlarna på honom.
...

Han säger vidare på direkt fråga att hans uppfattning när han gick bakom sällskapet så var det ett avstånd mellan honom och Palme till någonstans mellan 5 - 7 meter och han kan icke säga hur lång sträcka han gick bakom sällskapet från banklokalen fram till dess att händelsen inträffade.


AB den 25 mars 1987: Han uppfattar hur personen som befinner sig s a s längst till vänster lyfter och sträcker upp sin högerarm - likt att man skall lägga armen om någon. I ögonblicket efteråt hör han hur det i följd smäller 2 gånger - dock icke speciellt högt. Hans första tanke då han såg armrörelsen var att mannen till vänster var i sällskap med de två andra och att de två andra var kvinnor.
...

Tillfrågad om han såg att mannen hade skjutvapen i ena handen uppger han att han såg aldrig vapnet.
...

Björkman kan inte uttala sig om mannen som avvek in på Tunnelgatan hade kommit i sällskap med de två andra Sveavägen söderut eller om denne man anslöt liksom bakom ryggen - efter att kanske ha stått och väntat bakom hörnet på Tunnelgatan.


IM den 14 mars 1986: Sen kommer det upp en man, nu efteråt så, han stod alltså vid, om det är ett skyltfönster, eller mot väggen redan när den här andra gruppen som kom uppifrån Kungsgatan sett gående, när de hade gått förbi och kvinnan och mannen kommer gående då går han ut bakom, och som jag uppfattade det så tog han, men där är jag osäker, men jag uppfattade det som han tog tag i axeln på honom eller på något sätt. Jag uppfattade det som att nu händer någonting. Jag trodde att det skulle bli bråk, jag fick en sån här underlig känsla. Sen small det bara två skott.


IM den 8 april 1986: Men när jag märker att han går upp bakom dom då förstår jag att han vill dem någonting. Men jag menar hade dom känt varandra så hade dom hälsat på varandra, förstår du, det var fredagkväll och jag bara kände på mig att någonting var i görning. Det var bara en känsla jag fick. Han går ju upp bakom mannen, tar som jag uppfattar det med vänsterhanden på axeln på honom och han höjer högerarmen och som jag uppfattar det så smäller två skott i tät följd.
...

Du säger att han tog det här offret med vänster hand på axeln? Mm. Gick han runt offret då? Nej, bakifrån. Offrets vänstra axel.
...

Handen var i fickan. Han tog upp, i samma veva som han tog honom på axeln så tog han också upp handen ur fickan.


Av detta kan man bara dra en slutsats. Domstolarnas slutsats 1989. Gärningsmannen väntade vid Dekorimas ingång (strax söder om ingången), gick ifatt paret Palme bakifrån när de passerade, lade sin vänstra hand på Olof Palmes vänstra axel, lyfte sin högra arm och sköt. Fyra vittnen såg att GM höll vapnet i höger hand. Inget vittne såg att GM höll vapnet i vänster hand (inte heller Björkman).

Fotot från Björkmans rekonstruktion den 5 april 1986 är fel. Istället borde fotot ha visat att GM höjde höger arm (inte att GM lade sin högra hand på Olofs högra axel). Vad Lars Borgnäs skrev i "Olof Palmes sista steg" – att GM höll vapnet i vänster hand – är nonsens, liksom bokens idé att skottordningen var omvänd. Björkman såg inte vapnet. Vad Gunnar Wall skrev i "Konspiration Olof Palme" – att GM kan ha gått paret Palme till mötes några meter norr om Dekorimas ingång – stämmer inte (som framgår av vittnesuppgifterna 1986).

Mårelius vittnade i Stockholms tingsrätt 1989 att paret Palme var "i jämnhöjd" med GM när Mårelius fick syn på paret. Mårelius vittnade i Svea hovrätt samma år att paret var "10 meter kanske, 15 meter" norr om Tunnelgatan när han fick syn på paret. Av detta kan man inte dra slutsatsen (som Wall gjorde) att GM mötte paret Palme "10 meter kanske, 15 meter" norr om Tunnelgatan. Vittnen kan inte ange exakta avstånd tre år senare.

Taxiföraren Anders Delsborn dementerade (i Dagens Eko och Aktuellt dagen efter mordet) att GM skulle ha samtalat med paret Palme före skotten. Delsborn dementerade även (i rättegångarna 1989) att GM och paret Palme skulle ha stått en stund tillsammans. Uppgiften att GM skulle ha samtalat med paret Palme (som finns i referatet av mordnattens förhör med Delsborn och inte i senare förhör) uppstod efter Delsborns samtal med journalisterna på mordplatsen.

Anders Delsborn talade med journalister innan han träffade en kriminalpolis. Det gjorde även vittnena Lars Jeppsson, Hans Johansson, Stig Engström, Stefan Glantz, Anna Hage och Karin Johansson. Även Susanne Törneman, som skapade fantombilden av den förmodade GM – en man som kom minst fem minuter för sent och sannolikt kom från Birger Jarlsgatan (enligt EAE522-G).

Inte heller Björkman såg att GM samtalade med paret Palme (som framgår i förhören). Lisbeth Palme uppgav den 29 april 1986 att GM inte yttrade ett ord. Lisbeth visste att många vittnen var i närheten, men inte vad alla hade sett. Tanken att Lisbeth skulle ha ljugit eller undanhållit iakttagelser är inte bara infam – den är befängd. Minsta lögn kunde avslöjas av vittnen i närheten. Det visste hon.

"De 43 sekunderna" finns inte. Vittnet Nicola Fauzzi hörde skotten vid Sveavägen 50 ("några meter" norr om en tvärgata som måste ha varit Adolf Fredriks Kyrkogata). Inte vid Sveavägen 56 (Länninges följdfel den 25 mars efter Ströms fel den 3 mars). Ström visste inte var paret Palme korsade Sveavägen när han förhörde Fauzzi den 3 mars.

Att Lisbeth såg både GM och en medhjälpare är lika fel. Vad som står i anmälan A1 är glasklart: Lisbeth såg två män från fönstret i bostaden i Gamla stan "en kväll" i januari eller februari 1986. Hon berättade för pkom Åke Rimborn på Sabbatsbergs sjukhus att GM kan ha varit en av männen. "Mannen i beige" som Lisbeth såg komma gående norrifrån en stund efter skotten (vittnet Jan-Åke Svensson) och den "ljusa personen" 10 meter söder om mordplatsen (som vittnet Leif Ljungqvist nämnde den 27 april) är ointressanta.

Z8496 är intressant (Z8041 och Z8496 saknas på wpu.nu och palmemordsarkivet.se). Männen i Z8496 kan ha varit männen som Lisbeth såg från fönstret i bostaden. Den "ljusa personen" var sannolikt (ännu) en produkt av Ljungqvists fantasi. Ingen annan såg den personen. Det borde flera ha gjort. Ljungqvist saknade inte fantasi. Det framgår i E9978-1-H (det 26 sidor långa förhöret med Ljungqvists passagerare Jan Andersson tio år efter mordet är numera omaskat).

Den omöjliga idén att skottordningen var omvänd är symptomatisk för Borgnäs och hans fantasi. Han hittade fyra förhör (varav tre referat) som kan tolkas som att Olof fortfarande stod upp vid andra skottet. Inget vittne tillfrågades om Olof stod upp vid andra skottet. Inget vittne uppgav att Olof stod upp vid andra skottet. Ett av vittnena (Anders Delsborn) uppgav i nästa förhör att Olof inte stod upp vid andra skottet.

Lisbeth uppgav i första förhöret att hon kände smärtan efter andra skottet. Vittnena som såg rikoschetten vid trottoarkanten uppgav att rikoschetten var andra skottet. Rikoschetten var Lisbeth-kulan. Blodstänken var utandat blodstänk (som Sonny Björk förklarade på Palmemordskonferensen), inte skottstänk. Det framgår av blodstänkens fördelning och storlek.

Olof-kulans riktning var inte blodstänkens riktning; Olof-kulans riktning var skottkanalens riktning – åtta grader åt vänster. Om Lisbeth Palme hade träffats av första skottet hade rikoschetten varit första skottet. Den var andra skottet. Att Lisbeth vände sig om "med ett mycket snabbt ryck" efter första skottet (som hon vittnade i Svea hovrätt 1989) räddade hennes liv.

Den som vill kan göra ett enkelt experiment. Allt som behövs är en försöksperson (utan skor) som är 175 cm lång. Sätt en liten bit packtejp mitt på ryggen på den personen. Tejpbiten ska sitta 140 cm ovanför fotsulan. Köp en leksaksrevolver i närmaste leksaksaffär. Låt sedan tre personer i tur och ordning ställa sig bakom försökspersonen. De ska lägga vänster hand på försökspersonens vänstra axel och rikta revolvern mot tejpbiten. Mynningen ska vara 30 cm från försökspersonens rygg. De tre personerna ska också vara utan skor och 180 cm, 185 cm och 190 cm långa. Vem kan skjuta bekvämt? Inge Mårelius hade rätt. Gärningsmannen var minst 185 cm lång. Annars höll han revolvern vid hakan.

Ta bort kravet att GM lägger sin vänstra hand på axeln. Upprepa experimentet. Skillnad i resultat?

Att ta bort kravet att gärningsmannen lade sin vänstra hand på Olof Palmes vänstra axel innebär att avståndet mellan GM och Olof kan ha varit större och att GM kan ha skjutit med utsträckt arm.

Det strider mot IM:s vittnesuppgifter (att GM lade sin vänstra hand på Olofs vänstra axel) och även mot AB:s vittnesuppgifter (att GM var så nära Olof att han skulle ha kunnat lägga sin högra hand på Olofs högra axel).

AB och IM var unika vittnen. AB iakttog GM på kortare avstånd. IM iakttog GM under längre tid före skotten.

ABs och IMs vittnesmål är motstridiga huruvida GM lade vänster hand på vänster axel. Det är bara IM som tror sig ha sett det.

Spår har släppt avsnitt om Olof Palme fallet på sin podcast, ”tyvärr” med hjälp utav AI men dom är otroligt duktiga journalister så skulle inte förvåna mig om dom hittar något intressant.

Man kan tro att de är motstridiga. Om man ser det felaktiga fotot från AB:s rekonstruktion den 5 april 1986. De är inte motstridiga. Fotot borde ha visat att GM höjde sin högra arm. Som om han tänkte lägga sin högra hand på Olof Palmes högra axel.

AB såg paret Palme och GM bakifrån på kortare avstånd. IM såg paret Palme och GM från sidan på längre avstånd. AB överraskades av mordet. IM överraskades inte av mordet på samma sätt som AB. IM sa till passagerarna i baksätet att något var i görningen (E107-2-D).

Det framgår i förhören 1986 och i rättegångarna 1989 att AB inte visste om GM lade sin högra hand på Olof Palmes högra axel. AB uppgav att han inte såg vapnet, att han lika gärna kan ha sett att GM höjde sin högra arm för att skjuta och att skotten kom när GM höjde sin högra arm. AB såg paret Palme och GM bakifrån och kunde inte se vapnet. Fyra vittnen såg att GM höll vapnet i höger hand (IM, AD, ACH och CL). Inget vittne såg att GM höll vapnet i vänster hand (inte heller AB).

Visst, det strider mot vad IM säger i april. Men det står strider inte mot AB. Ja när GM börjar sin rörelse med högerarmen är han uppe i rygg på Palme, men det behöver han inte vara i skottögonblicket. Det naturliga när man ska skjuta är att man stannar upp. Dessutom är inte att vara nära synonymt med att lägga vänster hand på axeln.

IM har motljus från Dekorima. Han kan inte skilja om mördaren lyfter höger eller vänster hand. Att mördaren lägger handen på Palmes vänstra axel är en oerhört svag uppgift. Och totalt ovidkommande

Tvärtom,det är en fördel att vrida offret till en lämplig ställning för ett direkt dödande skott.

Symbiosen mellan axelvridningen och framförandet av revolver till lämplig avfyrning kan du testa själv även utan ett "offer". Fungerar bra gåendes som stillaståendes. Detta var väl inövat i "ryggmärgen" hos mördaren. Utdelningen var 100% i detta fall.