Vem är Gud? Och vem var Jesus egentligen?

All form av religion eller tro som innebär att dess anhängare betraktas som mer värdefulla än dem som inte tror, inte tillhör den eller inte utövar den, har grävt sig ned i en djup grop eller vandrat långt in i en återvändsgränd. Detta gäller såväl moraliskt och etiskt som spirituellt.

När det gäller påstådd tro på Jesus innebär dessa former ett hyckleri.

Tagen på eder mitt ok och lären av mig, ty jag är saktmodig och ödmjuk i hjärtat; 'så skolen I finna ro för edra själar'. — Matteus 11:29

Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd. — Matteus 23:12

Ja, det är därför jag bemöter kristendomen med en viss kritisk ödmjukhet. Det är en av de abrahamitiska religionerna som uppvisar en relativt hög grad av moralisk och etisk lära i relation till de andra.

Men när det gäller vetenskaplighet tillämpar jag en hög grad av kritik.

Man kan ha hjärtat på rätt plats men tänkandet på fel, och man kan ha tänkandet på rätt plats men hjärtat på fel.

Religion och ateister är lika värdefulla. Jag utövar kristendom men utövar inte tro i ett större innebörd.

Moral bäring i realitet i själva verket?

Men människors tankar är inte Guds tankar.

Givetvis, har du inte märkt eller betraktat hur både komisk och intellektuellt underhållande diskussionen som manifesteras av denna relation är? Jag är säker på att det får dig att tänka.

Åsidosätt det konfliktfyllda utbytet och betrakta resultatet. Det är en kaskad av perspektivutveckling, grädden på moset för både intellektuell och spirituell utveckling.
Snarare en utveckling av detta, skulle jag säga, men inte bara moraliskt utan också vetenskapligt.

Hur du behandlar det, hur du bemöter det och hur du använder det är potentiellt något som kan skilja oss.

Thomas Aquinas menade att naturen har egna orsaker och en egen lagbundenhet. Man kan alltså studera hur världen fungerar genom observation och logik utan att alltid hänvisa direkt till gud som förklaringsmodell i varje enskilt fall.

Aquinas lade grunden till idén att förnuft och systematiskt tänkande om naturen i väst, alltså naturvetenskap, och att det är ett legitimt sätt att nå sann kunskap, och att detta inte står i konflikt med tro utan snarare kompletterar den.

Personligen skulle jag kunna förmedla kritik i båda fallen, men den kritiken skulle inte i huvudsak grunda sig i Aquinas sätt att tänka eller analysera, utan snarare i hur den moderna troende eller den vetenskapligt lagda personen tillämpar detta idag.

I majoriteten av fallen handlar det om ett starkt överdrivet befästande av perspektiv, som både blir en orsak till hinder och konflikt i sökandet efter transcendent förståelse och kunskap.

Då skulle jag säga att det, som kristen, är av yttersta vikt att du inte gör några sådana anspråk, varken i dina tankar, i ditt tal eller i ditt skriftliga uttryck.

Problemet med att skapa transcendentala kraftfält är att det inte fungerar..

https://www.youtube.com/watch?v=uUmDpDicuqs

Ja, det beror på att det inte är möjligt att skapa transcendentala kraftfält, och det är inte heller samma sak som att förstå dem.

I praktiken kan människan inte skapa någonting ur intet, utan endast forma eller omforma det som redan finns inom existensens ramar.

Problemet med att förstå transcendentala kraftfält är att det inte fungerar.

Att förstå transcendentala kraftfält, i vetenskaplig bemärkelse, manifesterar sig i en förståelse av oförståelighet.

Att förstå någonting är att förstå dess begränsningar. Denna förståelse möjliggör en transcendent förståelse, men den innebär alltid en kaskad av frågor och ett fortsatt sökande efter ytterligare insikt.

Dock existerar det egentligen inga transcendentala kraftfält. Det vi betraktar som transcendent är snarare ett uttryck för att överskrida, överkomma eller transcendera vår ignorans.

Det har alltid handlat om, och kommer alltid att handla om, sättet vi tänker på och de metoder vi använder.

Begränsa dig inte till det vi just nu är kapabla att förstå och de metoder vi använder.

Vetenskapligt tas inte på allvar den nya världen blir inte samma som Star Wars och dylika filmer vi lever fortfarande i den gamla världen utom krigshistoria som går fram på hundratjugosex år.

Gud är oftast ödmjuk men olagliga vill saker ska hända och det genom Gud eller Jesus. Olagliga behöver ond makt. En del vill ha förstärkning.

Konflikt börjar efter vetskap eller efter plötsligt ute i terrängen. Gud och Jesus är vetskap. Människor och djur vet. Konflikter vet. Det slutar ond hur än Gud, Jesus eller inget funnits. Gud som ytterst sällan vill tro. Prata är förvisso tro men jag vill inte bara prata. Måste finnas mer tro eller vi lever bara en gång ateister/agnostiker har rätt politik är rätt?