Citat:
Ursprungligen postat av
Tiintinn
Jag vill fördjupa mig i kärlek och känslor.
Vad tänker du när du är kär? Eller känner kärlek för tex ditt barn.
Ser du bilder/scenarion ihop med den du känner för?
Eller blir du upprymd och glad?
Vilka är dom dominerande dragen?
Vad driver känslan?
Berätta så detaljerat som möjligt.
Oj, det är en så hiiimla bred fråga. Kanske den bredaste, djupaste. Det går inte för mig att svara på den, utan att prata något om på vilken nivå man befinner sig.
På kanske den högsta nivån är kärlek ingenting. Den summerar till inget och diskriminerar inte.
På nästa nivå - allt. Allt som gjorts tillgängligt har gjort så utifrån kärlek.
På ”nästa” nivå allt det ”goda” (jag släpper citationstecknena nu) man känner inom en, till sig själv och andra, och allt det goda man gör, för sig själv och andra.
En annan nivå kontrasten till det. Fast då tycker jag att man börjar glida ifrån det meningsfulla i ett samtal om kärlek.
Men om man pratar om den goda nivån, så känner jag mycket kärlek när jag har sex. Det känns som att jag gör den ultimata gärningen när det kommer till att göra något som man själv gillar - som den andra gillar.
Sen kan jag känna kärlek när jag tittar på en krukväxt eller en hund också. Som uppskattning. Att dom finns här. Med mig. Jag blir rörd bara jag tänker på det. Den kärleken kan jag känna till mycket.
Sen offret också. Att något offrat sig så att jag ska få leva. Allt offer som görs överallt för mig. Det får mig att fortsätta.
Toleransen för mig framkallar kärlekskänslor också. Som jag också vill förvalta.
Jag kan fortsätta, men jag stannar där för nu.
Kärlek, gott folk!