Citat:
Ursprungligen postat av
jfri
Logik och fysik säger oss att det snarare är ljust från omgivande terräng som enkelt kunde komma in i visiret och förstör mörkerseendet
Neil Armstrong svarade att "the sky is deep black" när han ble frågad om stjärnor på den tråkiga presskonferencen när dom alla såg ut som om dom va avslöjad med lögner.
(han uttalade det som "de-ep" black).
Om solsken från omgivningen träffade visiret och då också insidan av hjälmen, även om dom stod med ryggen mot solen, skapar det problem för ögonen såklart.
Som allt annat med NASA kostade säkert hjälm och visir sjukt mycket som allt gör när man utväcklar med andras pengar utan hämningar. Antireflex-behandlad glas t ex som täcker halva huvudet, fast endå kan ge ljusmässigt problem om ljuset träffar från alla vinklar. Inom fotografering och optik är ju oönskad solljus ofta problem ju mer vidvinklad optiken är.
Om astronauten vil titta upp mot rymden är det naturligt att vända ryggen mot solen, fast ljus från omgivningen endå skapar problem i visiret/hjälmen och för ögonen. Ögonens pupill (iris) vil blända ner pga stärkt ljus, dvs att allt ljus blir svagare. Lite som att köra bil med solglasögon in i tunnel...
Jag har inte kollat specifikationer för visiret. Hade hela visiret dämpning som solglasögon eller kunde dom välja fälla in extra solfilter framför ögonen, som på MC-hjälm, med en spak? Jag gissar det senaste, då annars skulla ge stora problem att se i skuggområden, och i farkosten under resan.
Hade dom förresten på dom klumpiga hjälmarna under hela resan, eller skal vi tro dom hjälpte varann att ta på dessa, i trånga kabinen, samtidigt som dom va skit/pissnödiga. Hur sket och pissade dom? Sket dom hält enkelt i det? Fyllde bara dräckten och skorna...usch.
Tänk om dom tappade hjälmen eller dunkat huvudet (hjälmen) mot nåt hårdt och krossade eller fikk spricka i glaset. Hämta ny i bagageluckan...?