Mitt liv med dåligt självförtroende

Det är typ nu för första gången i livet som jag börjar bli glad över att se yngre ut.


Ja pondus har jag ingen tyvärr. Det är nog det sista man tänker på när man ser mig.

Vad menar du vågar? Jag vågar nog en del saker. Men att t.ex börja prata med en främmande tjej i en galleria vågar jag inte.



Ja om jag väl skulle hitta någon du så är ju målgruppen yngre, men det är fortfarande svårt att hitta någon. Jag har aldrig varit överviktig utan har ett BMI på 22 och alltid legat stabilt där. Tänker en hel del på kläder också.

Jag är kompetent på mitt område, men det är ett väldigt begränsat yrke utan att outa mig för mycket. Kan inte använda det utanför jobbet.

Men ja det svåra är att komma i kontakt med singeltjejer. Och sedan ska det vara en tjej som kan leva med en kort kille med babyface. Där är mitt usla självförtroende och egentligen fakta. Tjejer gillar inte sådana män efter dom fyllt 18.

Det är typ nu för första gången i livet som jag börjar bli glad över att se yngre ut.


Ja pondus har jag ingen tyvärr. Det är nog det sista man tänker på när man ser mig.

Vad menar du vågar? Jag vågar nog en del saker. Men att t.ex börja prata med en främmande tjej i en galleria vågar jag inte.



Ja om jag väl skulle hitta någon du så är ju målgruppen yngre, men det är fortfarande svårt att hitta någon. Jag har aldrig varit överviktig utan har ett BMI på 22 och alltid legat stabilt där. Tänker en hel del på kläder också.

Jag är kompetent på mitt område, men det är ett väldigt begränsat yrke utan att outa mig för mycket. Kan inte använda det utanför jobbet.

Men ja det svåra är att komma i kontakt med singeltjejer. Och sedan ska det vara en tjej som kan leva med en kort kille med babyface. Där är mitt usla självförtroende och egentligen fakta. Tjejer gillar inte sådana män efter dom fyllt 18.

Så fort du får möjlighet att klanka ner på ditt eget utseende så tar du chansen. Ditt grundantagande är "jag är värdelös" och dina livsregler som du lever ditt liv efter är "ingen tjej vill ha mig". Det är detta som är problemet. Livet rullar på som vanligt, tills ditt grundantagande bekräftas. Förstår du vad jag menar? Du måste ändra dina tankar för att kunna ändra utstrålning och få självförtroende.

Låt oss säga att du träffar en tjej på en dejt. Du tänker "hon tycker garanterat inte om mig". Då känner du att du är värdelös. Detta blir en ond cirkel. Du måste bryta den onda cirkeln. Har du något exempel på något du skulle kunna tänka istället för att tänka "hon tycker inte om mig"?

Ensam?
Vad gör du varje dag efter arbete till att du går och lägger dig?

Att vara kort och ha babyface är inget problem irl.
Det är online som det kan ställa till problem.

Du bör skaffa dig hobbies där du kan träffa tjejer naturligt.

Vad många killar missar och som brukar kunna hjälpa är att se till att allt i ens liv är på topp.
Snygg lägenhet. Hobbies som en är bra på. Rikt socialt liv. Hobbies eller föreningsliv som en kan bygga kontaktnät runt
Sen så kan en ha träffar hemma hos en själv där en har aktiviteter. Eller så har en aktiviteter på lokal.
Men det bör vara aktiviteter en är passionerad i. Och som en kan. Att visa kompetens inom sina hobbies är också attraktivt.

Det är här det klaver, du har fått någon dum insikt att tjejer inte skulle gilla korta killar?

Ja det är mitt problem. Jag sitter och letar fel och utgår ifrån att det är kört. Så har jag varit de senaste tio åren. Även om någon tjej hade visat intresse så hade jag trott att hon drev med mig eller utgått från att jag läser av hennes signaler fel.

Ja jag måste försöka tänka positivt, men det är svårt när man har dessa tankar.


Jag jag är ensam. Jag tittar mycket på sport live t.ex. Jag promenerar och går till gymmet. Men på dessa träffar jag inga människor. Och på den tiden jag träffade människor på aktiviteter ledde det inte till något heller.


Är du helt säker på det? Varför skulle det vara ett problem online men inte i verkligheten? Kraven borde ju vara densamma.

Ja jag vet att jag borde träffa tjejer naturligt, men vart egentligen? Jag har funderat på det ett bra tag men kommer inte på något ärligt talat.


Vi vet alla att kvinnor avskyr korta män. Hade hellre varit skallig, överviktig eller skelögd.

Ja det är mitt problem. Jag sitter och letar fel och utgår ifrån att det är kört. Så har jag varit de senaste tio åren. Även om någon tjej hade visat intresse så hade jag trott att hon drev med mig eller utgått från att jag läser av hennes signaler fel.

Ja jag måste försöka tänka positivt, men det är svårt när man har dessa tankar.

Jag känner att jag måste skriva av mig lite här, och kanske få någon form av input gällande min framtid.

Det började redan på discot i lågstadiet när jag var den enda pojken som inte fick dansa med en tjej på klassdiscot. Tjejen jag gillade sa att jag var ful. Jag var också en ganska tystlåten pojke hela grundskoletiden även fast jag hade kompisar och så i skolan och utanför skolan. På gymnasiet så hade jag extrema akneproblem så där var mitt självförtroende i den absoluta botten och jag pratade nog inte ens med en tjej i hela gymnasiet (bara killar i klassen).

Efter gymnasiet började jag jobba och akneproblemen blev bättre och jag träffade en tjejkompis via en sida och vi umgicks under några år och hon hade många vänner av olika kön och vi hade hemmafester och krogbesök under en period och det var en väldigt rolig period. Det ledde däremot aldrig till någon flickvän för när jag visade intresse så backade dom direkt eller sa något i liknande "men du vi är ju kompisar, eller hur?". Jag var ändå glad över att jag hade ett socialt liv. Till slut så träffade jag en annan tjej via en dejtsida som var många år yngre och vi hade sex en gång så det var skönt att få det överstökat när jag var 22. Det blev dock den första och den sista jag hade sex med. Hon ville faktiskt ses igen två år senare men hennes föräldrar ville inte att hon skulle sova över hos mig p.g.a åldersskillnaden så jag gav bara upp henne och gick vidare. Det sjuka är att jag över 15 år senare nu fortfarande grämer mig över det, hon verkar ha varit den enda tjej som har gillat mig. Jag borde ha gjort mer.

Hur som helst jag försökte med nätdejting i närmare tio år till utan att det ledde till att jag träffade två tjejer som aldrig blev ett möte till med. Det sociala livet har inte varit så stort efter 30 då jag typ gav upp och insåg att ingen ville ha mig. Mitt utseende har ju hämmat mig ordentligt i mitt liv. Jag har alltid sett väldigt många år yngre ut än min riktiga ålder. När jag var 22 såg jag ut som 15. När jag var 28 såg jag ut som 18 och nu när jag något år kvar till 40 gissar folk på att jag är 28 när jag frågar. Därav den enda tjej jag legat med var många år yngre förr vi såg tragiskt nog jämngamla ut.

Allt detta gjorde att jag gav upp att ens försöka flirta med tjejer. Jag har pratat med dom och det är möjligt att jag varit dum och blind och inte sett när tjejer varit intresserade (min tjejkompis sa det till mig).

Nu sitter jag här och har som sagt något år kvar till 40 och börjar känna mig jävligt ensam. Min tjejkompis har skaffat sig tre ungar och mina syskon har familj eller iallafall partner. Jag är den evigt ensamma. Jag reser en hel del men vardagen hemma är väldigt ensam. Hur kul kommer det att vara när man är 50? 60? Och ensam?

Det känns som hela livet är förstört.

Det känns som hela livet är förstört.

Egentligen nu om de gissar att du så mycket yngre än din riktiga ålder bör du ta som en komplimang.

Börja lägga märke till automatiska tankar direkt när de kommer. Fråga Dig: “Vet jag detta säkert, eller antar jag bara?” Byt ut katastroftankar mot mer neutrala tankar. Våga stanna kvar i sociala situationer istället för att dra sig undan. Testa små sociala risker, tex skriva till någon, hålla ögonkontakt, föreslå en fika. Samla verkliga erfarenheter istället för att lita blint på självkritiken.

Vad gör du varje dag för att förbättra din situation?

Ja jag vet, men det är svårt att ändra på mig. Hatar det.