Citat:
Ursprungligen postat av
Eysedease
Frågan är hur bottenbeväxningen är på de 1500-2000 strandade fartygen? Färgen för att skydda skrovet mot beväxning är väl inte så bra för fartyg som ligger helt still utan mera anpassad för att fartygen ska gå i 10-20 knop.
Växer väl havstulpaner och annat så det knakar på dom nu misstänker jag.
Kanske det är så att fartygen måste gå rakt in på varv, läggas i torrdocka och blästras samt målas direkt sundet öppnas så dom går att köra med?
Som sagt så vet jag inte om det är så men att risken finns, gäller väl speciellt de fartygen som kanske redan låg efter i underhållet när sundet stängdes.
Lär inte bli billig olja på ett bra tag känns det som.
GULF NEWS har en egen artikel om detta, att den påväxningen är ytterst påtaglig och besvärlig:
https://gulfnews.com/business/markets/ships-stuck-in-gulf-face-barnacles-jellyfish-threat-reports-1.500548420
Citat:
Ships stuck in Gulf face barnacles, jellyfish threat: Reports
Marine growth, heat and delays are worsening conditions for stranded ships and crews
Dubai: Ships stranded in Gulf waters for weeks are now facing an unusual new problem — barnacles, algae and jellyfish are building up on their hulls and propellers, raising concerns that some vessels could struggle to leave even after the regional conflict eases.
The problem is adding to a shipping crisis that has already disrupted cargo flows, pushed up freight costs and forced trade to reroute across the region, including through UAE ports. Authorities such as Dubai Customs have introduced emergency logistics measures in recent weeks to ease the pressure and keep goods moving.
According to the Financial Times, at least 800 merchant ships remain stranded in Gulf waters after fighting broke out on February 28, leaving around 20,000 seafarers on board carrying out basic maintenance as they wait.
Barnacles = havstulpaner, de kan ofta ingå i tex korallreven överallt.
Siffran 800 fartyg beror väl på hur man räknar. Vesselfinder ser inte ut att kunna räkna fartygen på en avgränsad yta.
Du har förstås alldeles rätt om påväxningen på bottnarna. Persiska Viken har särskilda förhållanden med extra hög värme. Faktiskt bland världens varmaste vattensamlingar som ansluter till öppet hav.
Obefintlig cirkulation av vattnet eftersom Viken är väldigt instängd.
Dessutom så är salthalten och mängden näringsämnen i vattnet förhöjda. Plus en hög biologisk aktivitet. Dessutom så de flesta vanliga fartyg byggda på den tiden tömmer toaavfallet rakt i havet.
I och med att det är så många sjömän som är instängda så släpper de ut ansenliga mängder av fosfor och kväve direkt i havsvattnet.
Det är riktigt som du skriver att en del bottenfärger är uppbyggda så att de ska nötas bort av farten
genom vattnet av sig självt. Och när den nöts bort så hinner inte larverna och algerna att fästa på ytan.
Jellyfish, dvs maneter är särskilt besvärliga för de pluggar igen kylvattenintaget till huvudmotorerna och generatorerna. De bildar långa slemmiga trådar som fastnar därinne.
Det är bökigt och arbetssamt att plocka isär värmeväxlarna och rensa dessa från allt möjliigt biologiskt och konstgjort skräp som kan fastna därinne.
Många av dessa fartyg byggdes för andra typer av havsvatten. Såsom tex i större delen av Atlanten där den biologiska aktiviteten inte är så hög som i Gulfen.
Persiska Viken har unika förhållanden och ibland uppträder förstås kraftiga algblomningar där.
Om det växer fast mycket på propellrarna så kan det åstadkomma att vibrationer uppstår. Men långt ifrån alla organismer vill fästa sig på propellrarna. Det beror på att de är gjutna av brons, och brons innehåller metallen koppar. Koppar har en viss inbyggd giftighet mot sådana påväxningar.
Förr så de gamla segelfartygen som var byggda av trä kläddes ibland med kopparplåt.
Kopparn förhindrade skeppsmasken att äta sig igenom skrovet. Man kan tycka att det skulle vara
sjukt dyrt att klä ett helt skrov med kopparplåt. Men det var egentligen en liten utgift i förhållande till de enorma vinsterna på varje seglats till/från Ostindien. Fanns gott om exempel på sjömän som bara gjorde ett fåtal resor, och som sedan kunde pensionera sig till en behaglig tillvaro resten av livet.
Kopparplåten gick heller inte förlorad utan återvanns förstås.
Blyplåt användes också för samma ändamål. Men blyet var mycket mjukare och lättare att de förlorade blyplåtarna ute på havet då.