Citat:
Mmmm.
Att vara otrogen är inget man någonsin kan rättfärdiga om man inte båda är med på noterna.
Att söka bekräftelse genom sexchat med andra män anser jag också vara en typ av otrohet och de "rykten" som florerar kring V är milt uttryckt förkastliga.
Hur tänker man gentemot barnen? Vad är det för slags förebilder?
Barn är jättekänsliga för sinnesstämningar, lär av hur vuxna beter sig och känner av saker mer än vad vuxna anar många gånger.
Barn mår generellt bättre av lugn och förutsägbarhet än av att vuxna försöker låtsas att allt alltid är perfekt.
Jag tycker genuint synd om småflickorna när det kommer till de två vuxnas udda prioriteringar.
I V:s fall. Varför gifta sig och skaffa barn med en kvinna för att i nästa stund slänga henne på soptippen när hon inte är i samma stad om nu allt som skrivs om honom stämmer?
Och N. Om hon nu älskar V och sina barn så mycket som hon förmedlar utåt sett, varför då ens tänka tanken på att "chatta med mig", åla sig i raffset och konstant ropa efter bekräftelse i forum där V inte är???
Deras förhållande är uppenbarligen inte som de flesta andras när det kommer till trofast kärlek, ömsesidig respekt och mognad.
Dit det bär, dit bär det.... & om man ska använda N:s egna ord:
"Handlingar ger konsekvenser"
🥹🥹