Ni som flyttat ifrån er familj

Jag förstår att det är normalt att vilja prova sina vingar och flytta utomlands eller till andra sidan av landet, men hur känner ni som gjort detta och valt att inte återvända när er familj och släkt som stannar kvar på hemorten blir sjuka eller äldre?

Får ni dåligt samvete?
Saknar ni familjen?
Känner ni inget ansvar eller räcker det att någon i famijlen är kvar och sköter det eller förlitar ni er på vård och hemtjänst?

Många pratar ju nu om att det föds för lite barn. Kan det vara så att många inte skaffar barn för att de själva inte orkar med eller ens tycker om sin familj så att de inte själva vill bli lämnade ensamma när deras egna barn väl blivit stora..?

Det är klart att barnen ska skapa sig ett eget liv. Det finns kommunikationer. Har du missat det? Mobilen, bilen, tåg, flyg.

Jo men syftade på de som kanske hälsar på sina familjer en gång om året. Ringer två gånger om året. Förväntar sig att andra ska ta hand om deras åldrande eller sjuka släktingar.

I Svenskens liv känns inte familjen så viktig.

Ja om man har manipulativa föräldrar kan det ju kännas skönt att få avstånd till dem.
Du själv bestämmer över ditt liv hur det skall se ut.
Du kan nå alla dina mål om du väljer rätt.

Fast ta hand om gamla, sjuka föräldrar är ju speciellt.

Man kan ju inte bo kvar hela livet bredvis föräldrarnas stuga för att de kan bli sjuka på gala dar.

Den dagen den sorgen. Då får man så klart rycka in om det behövs.

Så de som skaffar barn för att de hoppas barnen ska ta hand om dem på äldre dagar är idioter?