Ni som flyttat ifrån er familj

Jag förstår att det är normalt att vilja prova sina vingar och flytta utomlands eller till andra sidan av landet, men hur känner ni som gjort detta och valt att inte återvända när er familj och släkt som stannar kvar på hemorten blir sjuka eller äldre?

Får ni dåligt samvete?
Saknar ni familjen?
Känner ni inget ansvar eller räcker det att någon i famijlen är kvar och sköter det eller förlitar ni er på vård och hemtjänst?

Många pratar ju nu om att det föds för lite barn. Kan det vara så att många inte skaffar barn för att de själva inte orkar med eller ens tycker om sin familj så att de inte själva vill bli lämnade ensamma när deras egna barn väl blivit stora..?

Man blev vuxen, Stockholm för dyrt och jobb fanns annorstädes.
Så man flyttar dit jobben finns eller bara för att testa sina vingar, både i och utanför landet

Intressant frågeställning. OM jag flyttat från mina föräldrar så skulle jag i alla fall ringa dem regelbundet. Det är ju också vad jag gjort då vi flyttade från Stockholm några år. Man skickade bilder och ringde regelbundet.
Åkte till Stockholm relativt regelbundet, varannan vecka.
Jag skulle inte vilja ha dem på ett äldreboende om det inte var ett riktigt bra sådant.
Jag tycker inte om dessa förvaringsanläggningar med oinspirerad personal där de äldra bara skall finnas tills de dör. Jävligt inhumant och otrevligt slut på deras liv.

Jag mår bäst när jag är en bit ifrån min start-familj. Förstår inte varför man ska ha dåligt samvete över att skapa det liv man vill ha, eller röra sig där man mår bra.
Och varför ständigt förminska sig själv för att göra någon nöjd?
Skulle jag få barn i framtiden skulle jag uppmuntra dom till att testa sig fram och inte hålla fast dom.
Om man kan så undvik folk som spelar på ens samvete. Är så trött på denna manipulation som bara leder till att jag blir hämmad och känner fastkedjad.

Denna tråden fick mig att lyssna på Shackles Mary Mary hahaah


Ja jag hade betydligt mer tålamod att ringas när jag bodde längre ifrån dom.

Ja om man har manipulativa föräldrar kan det ju kännas skönt att få avstånd till dem.
Du själv bestämmer över ditt liv hur det skall se ut.
Du kan nå alla dina mål om du väljer rätt.

Jag är inte gift med min släkt och mina vänner väljer jag själv så gör man som vuxen!

Jag har inte dåligt samvete för att mina syskon får ta hand om mina föräldrar. Svar nej.

Så om det är dem som anordnar begravning och sköter alla besök med vård eller liknande till er gamla mamma eller pappa så är det helt okej?

Begravning kommer jag nog inte undan. Jag har i alla fall inte dåligt samvete att de drar det tunga lasset.

Det blir naturligt så om man flyttar. Nu flyttade jag inte av den orsaken.

Att jag alltid varit mer oberoende påverkar också.

.

Får jag ställa en följdfråga. Är du man eller kvinna?
Och hur kommer det sig att du inte känner något dåligt samvete? är det på grund av dålig relation till dina föräldrar?

1: man.
2: För att de har behandlat mig dåligt större delen av mitt liv. De har kontrollbehov. Avfärdar allt jag säger. Lyssnar inte.