Imovane/Stilnoct (zopiklon/zolpidem) vanliga frågor och svar.

Hel, usch inte krossa eländet...

Under drygt 10 år fick jag 30 st zolpidem som räckte ca ett år eftersom jag tog dem endast efter utebliven insomning och alltså direkt ”motade Olle i grind”. Jag har aldrig gått i sömnen. Då det under senare år har pågått en slags hatkampanj mot zolpidem fick jag den utbytt mot zopiklon, som ger betydligt fler biverkningar.

Min erfarenhet av zopiklon:
1. Första gångerna jag tog zopiklon blev insomningen obehagligt snabb, typ 2 sekunder efter att jag la huvudet på kudden.
2. Hemskt besk smak under två dygn efter intag, vilket ger extremt sockersug. Ahlgrens bilar har blivit räddningen.
3. Tinnitus på kvällen kort tid efter intag.
4. Zopiklon måste tas tidigare på kvällen än zolpidem för att undvika morgontrötthet. Ger större total förbrukning. Gick från 30 st zolpidem 10 mg per år till ca 120 st zopiklon 7,5 mg.
5. Efter att jag har tagit zopiklon ca 4 dagar efter varandra blir jag på märkbart bättre humör under dagtid.
6. Att vakna under natten är ett nytt fenomen för mig. Efter insättning av zopiklon har jag ibland vaknat efter ca 1-2 timmar sömn de nätter jag INTE har tagit zopiklon.
7. Lätt yrsel dagen efter intag. Märks speciellt i trafiken om jag snabbt vrider på huvudet.
8. Obehagliga tidshopp/mikrosömn på några sekunder har inträffat enstaka gånger.

Jag har inte upplevt någon biverkning alls av zolpidem. Flera av biverkningarna av zopiklon avtar efter upprepad användning några kvällar i rad, men vissa effekter t.ex. humörpåverkan och lätt yrsel kvarstår.

Jag har provat alla nedanstående receptfria alternativ:
* 5-HTP (ger motsatt effekt, blir pigg istället)
* Amanita Muscaria, kapslar (Röd flugsvamp, provade upp till 1200 mg, ej klassat när jag köpte det)
* Amanita Pantherina, kapslar (Panterflugsvamp, provade upp till 400 mg, ej klassat när jag köpte det)
* Apigenin (finns i kamomill)
* Ashwagandha
* CBD-olja
* Cetirizin (Vialerg)
* Difenhydramin
* Dimenhydrinat (Calma tuggummi)
* Doxylamin (Kirkland Sleep Aid)
* GABA
* Kodein (Hade några Panocod liggande, men får ingen effekt av kodein, varken som smärtstillande eller sömngivande)
* Kratom (Red maeng Da, smakade te, effekt som te, är alltså ett te, ej klassat när jag köpte det)
* L-arginin
* L-Lysin
* L-Theanin
* L-Tryptofan m.m. (Somesta)
* Loratadin
* Magnesium (Magnesiumbisglycinat)
* Meklozin (Postafen)
* Melatonin (provat mellan 1-30 mg)
* Passionsblomma (Pascoflair)
* Paracetamol (vissa påstår att det fungerar till sömn och Panocod innehåller det)
* Phenibut HCL (Är medveten om att det kan ha vissa risker. Somnade på 800 mg, men måste tas flera timmar före sänggående. Ger morgontrötthet. Passar inte mig.)
* Splendid Sleep (Kombinationsprodukt)
* Vänderot (Valeriana)

Av alla receptfria jag har provat är några Pureness kvällsmagnesium (2-3 kapslar) och Doxylamin (25 eller 50 mg) det enda som fungerar någorlunda att somna på.

Vad ville jag uppnå med detta? Det frågar jag mig själv, men någon kanske känner igen sig?

Jag har inte sovit en hel natt på över ett år.
Brukar inte äta medicin, men känner att jag är i behov av det nu eftersom jag blir så jävla seg om dagarna.
En vän som hade samma problem sa att "Z" va det enda som skulle hjälpa.
Föhoppningsvis så skriver läkaren ut det och ingen jävla antihistamin.

Du lär få allt annat förutom det du faktiskt vill ha, delvis för att imovane t.ex bygger upp toleransen extremt fort.
Jag kommer ihåg hur lång tid det tog för mig att få hjälp med sömnen - först atarax, lergigan, sen theralen, voxra och under den perioden vart det bara värre o värre tills jag till slut fick imovane / oxascand under en period.
Jag hoppas du slipper bli behandlad som en labbråtta och får det du behöver direkt, just sömnen är ju något som vi inte kan klara oss utan.

MÅL: Att få ett Z-läkemedel utskrivet. Jag har frikort för läkemedel samt läkarbesök under hela processen. Jag är en 20-årig kille från 08-området som haft sömnproblem i ungefär 5 år.

Läkemedel innan Z-läkemedel

Den 8 januari 2026 ringde jag min lokala vårdcentral och berättade att jag har grova sömnstörningar och testat i princip allt receptfritt och alla standardtips man hittar online — melatonin, magnesium, rätt rumstemperatur, ingen skärmtid innan läggdags osv. Mitt mål med allt detta var egentligen bara en sak: att försöka få Zopiklon eller Zolpidem utskrivet eftersom jag hört att de fungerar bäst. Första problemet var att alla tider jag blev erbjuden låg långt fram, vissa flera veckor bort och någon nästan en månad fram. Så jag började ringa runt till flera olika vårdcentraler tills jag hittade en med tid snabbast möjligt, vilket blev dagen efter. För att snabba på processen ännu mer sa jag direkt att jag redan testat allt receptfritt och alla standardgrejer som folk alltid rekommenderar. Jag ville liksom hoppa över hela den delen direkt.

När jag väl kom dit fick jag träffa en ganska strikt läkare och jag fick direkt känslan av att det här nog inte skulle sluta med något Z-läkemedel utskrivet. Hur som helst berättade jag att jag vaknar flera gånger under natten, har svårt att somna, känner mig helt förstörd på dagarna och att det påverkar koncentration, humör och ork rätt mycket. Han började ganska snabbt prata om psykolog och samtalshjälp, men jag pratade bort det eftersom jag redan då kände att det var helt fel väg att gå om målet faktiskt var att få något som hjälper sömnen direkt. Efter att jag berättat allt för läkaren så gick vi igenom vilka läkemedel han kunde eller fick skriva ut enligt riktlinjer från Socialstyrelsen, som han sa. Listan var rätt tråkig enligt mig: alimemazin, melatonin och Atarax. Jag ljög och sa att jag redan testat Atarax utan effekt, vilket han verkade köpa, men trots det sa han att Atarax ändå var det enda han kunde tänka sig att skriva ut just då. Så jag tog emot det med inställningen att jag förmodligen inte skulle återvända till just den läkaren igen eftersom hela grejen med att få Z-läkemedel utskrivna började kännas ganska hopplös.

Processen fortsatte dock samma dag när jag runt 19-tiden bokade ett digitalt möte via doktor.se med hopp om att få en bättre läkare och komma ett steg närmare Z-läkemedlen. Jag berättade återigen om mina sömnbesvär och ganska snabbt fick jag känslan av att den här läkaren var mer förstående och kanske faktiskt kunde tänka sig att skriva ut något starkare längre fram. Han verkade köpa mina historier om ångest och depression ganska lätt. Han nämnde att han kunde skriva ut Lergigan men sa samtidigt själv att han inte trodde det skulle hjälpa särskilt mycket eftersom det fungerar ganska likt Atarax. Jag gick ändå med på det eftersom jag tänkte att ju fler preparat jag "testat", desto närmare kommer jag Z-läkemedel. Vi bokade även ett återbesök om 20 dagar, vilket jag också gick med på eftersom det kändes som att den här läkaren åtminstone potentiellt skulle kunna skriva ut det jag egentligen ville ha inom en snar framtid. Jag ville investera i den läkarkontakten just då, och jag gjorde det bäst genom att vara ärlig om mina sömnbesvär – specifikt sådana som Z-läkemedel är avsedda för. Jag var verkligen i stort behov. Jag hade ungefär 30 tuffa dagar framför mig: plugg, informationsträffar, urvalsprov och intervjuer. Jag måste kunna sova under den här perioden. Så som jag förstått Zopiklon passar det perfekt för kortvariga problem som mina.

Återbesöket skedde till slut på en fysisk vårdcentral, och det gick åt helvete redan från början. Jag märkte ganska snabbt att tonen var annorlunda jämfört med det digitala mötet. Läkaren var mer försiktig, mer avvaktande. Vi gick igenom hur det hade varit sedan sist och jag berättade att varken Atarax eller Lergigan hjälpt, att jag fortfarande sov dåligt, vaknade flera gånger varje natt och mådde sämre för varje vecka som gick. Jag försökte förklara hur pressad situationen var med plugg, intervjuer och allt annat som väntade, och att jag inte kände att jag skulle orka mycket längre utan riktig sömn.

Till slut tog jag upp det jag egentligen varit ute efter hela tiden: Zopiklon och Zolpidem. Men så fort orden lämnade min mun kändes det som att hela samtalet låste sig. Läkaren sa ganska direkt att de preparaten är beroendeframkallande och att han inte kunde skriva ut dem, särskilt inte till någon i min ålder. Han hänvisade flera gånger till riktlinjer från Socialstyrelsen och pratade om risker, tolerans och beroendeutveckling. Jag hörde knappt resten av vad han sa efter det.

Det var som att någonting bara brast där inne på mottagningsrummet. Alla veckor av sömnbrist, all frustration och hela känslan av att ingen fattade hur dåligt jag faktiskt mådde slog över samtidigt. Jag försökte hålla ihop det framför honom men det gick inte. Det kändes förnedrande på något sätt, som att jag satt där och tiggde om hjälp och ändå blev avvisad. När jag kom hem grät jag i flera timmar. Inte bara för att jag inte fick medicinen, utan för att allt började kännas hopplöst på riktigt. Jag kände mig rutten, helt slutkörd, som om jag redan hade förlorat långt innan någon hjälpt.

Just nu använder jag 0,7 mg melatonin, 250 mg Atarax och 175 mg Lergigan vid 22-tiden, men det fungerar inte. Hjärnan går på högvarv, övertänkandet har nått taket. Hur det ser ut längre fram vet jag inte, men just nu behöver jag hjälp att ta mig igenom dessa veckor. Anledningen till varför jag använder så lite melatonin är pga jag tog trettio milligram en gång typ en hel flaska för jag var så less, jag har försökt med låga doser och höga doser och vid olika tider och med mat och utan mat och jag har läst alla studier och klockat och mätt och fört dagbok, det funkar inte, det gör mig bara konstig på ett obehagligt sätt för drömmarna kryper in i vaket och jag ser saker som inte finns, en gång satt jag och pratade med min pappa i flera timmar och han bor fyra mil bort, det var väggen jag pratade med.

Att läsa om Michael Jacksons utomordentliga sömnstörningar och att skriva av mig här på Flashback får mig att må bra på nåt sätt. Jag är bara en helt vanlig 20-åring, precis som mina polare. Det enda som separerar mig från dem är att jag börjar bli störd. Jag börjar bli såpass störd så att jag kan se mig själv där men nu i verkligheten. En varm sommardag i juli, klockan är 02:46 på natten och jag har inte fått nån ordentlig sömn på 40 dagar. Jag sitter i vardagsrummet med en död fluga i knät och inser att jag inte kan resa på mig.

Läkaren på vårdcentralen sa att jag skulle föra sömndagbok, så jag har skrivit litegram varje morgon. Inget märkvärdigt, bara tider och doser och hur jag känner mig. Men jag märkte häromdagen att jag har börjat skriva samma sak varje dag, fast med olika ord. Vaknade flera gånger. Kunde inte somna om. Drömde att någon stod i rummet. Det står inte vem det var som stod där, för jag minns inte. Men jag vet att när jag vaknade så var kudden blöt av svett och min hand låg över munnen som om jag hållit tyst på mig själv.

Jag har testat att inte ta nånting alls, bara för att se vad som händer. 0,7 mg melatonin är så lite att det knappast gör nån skillnad ändå, och Atarax och Lergigan känns mest som att käka godis vid det här laget. Utan dem sover jag lika dåligt, men jag mår sämre på dagen. Mer irriterad. Mer frånvarande. Min polare sa i förrgår att jag stirrade in i väggen i typ tio minuter medan han pratade, och han skojade om att jag hade dött inuti. Jag skrattade med, men han hade rätt på nåt sätt. Jag var inte där.

Det är verkligen svårt att förklara hur det känns när hjärnan går på högvarv i flera veckor. Det är inte som att vara trött, för jag är förbi trött. Det är mer som att verkligheten tunnas ut. Ljuden blir märkliga. Lampor flimrar fast de inte gör det. Jag ser rörelser i ögonvrån hela tiden, men när jag vänder mig finns där inget. Det mest obehagliga är att jag har slutat bli rädd. För ett par månader sen skulle jag ha fått panik av det här. Nu tittar jag bara dit, konstaterar att det inte fanns nåt där, och fortsätter med det jag höll på med.

Det här med balkongen har jag tänkt på i några dagar. Inte på ett dramatiskt sätt, mer som en tanke man inte kan bli av med. Jag bor på tolfte våningen och det är rätt högt, tillräckligt högt för att det inte ska bli nån tvekan. Det är skumt att tänka att man kan vara helt slut på alla sätt, inte orkar någonting, knappt orkar ställa sig upp, och ändå skulle man kunna ta sig ut på balkongen och bara luta sig fram. Det krävs inte mycket energi. Det är nästan det värsta. Att den enda lösningen som känns realistisk just nu är också den som kräver minst ansträngning.

Jag har inte bestämt mig för nåt, bara så att du vet. Men jag förstår liksom varför folk gör det. När man inte har sovit på 40 dagar och alla dörrar är stängda och läkarna bara skriver ut Atarax som inte funkar och nästa återbesök är om 26 dagar, då börjar balkongen se ut som en vanlig utväg. Inte en dramatisk utväg. Bara en utväg.

Zopiklon hade löst det här. En kort period, bara 30 dagar, sen trappar man ner och sover normalt igen. Jag fattar inte varför det ska vara så jävla svårt för läkarna att fatta. Jag är 20 år, inte 14. Jag vet vad jag håller på med. Jag har läst biverkningarna. Jag vet att det kan vara beroendeframkallande. Men jag sover ju inte ändå, så vad är alternativet? Att fortsätta så här tills jag kollapsar? För det är dit det är på väg.

Jag vill tillbaka till läkaren. Det är planen. Säg till honom att Atarax och Lergigan inte funkade, att jag testat allt, att jag fortfarande inte sover, att jag mår sämre. Kanske nämner jag ångesten lite mer den här gången. Kanske gråter jag lite. Jag hatar att hålla på så här, men vad ska jag göra? Det är det enda som funkar.

Och om det inte funkar? Jo, då har jag balkongen kvar. Det är det fina med att bo högt upp. Det går ingenstans.

"Zopiklon hade löst det här. En kort period, bara 30 dagar, sen trappar man ner och sover normalt igen"
Tror du det funkar så? Efter du slutat med zopiklon är det ännu värre än förut. Har du prövat Mirtazapin, Propavan, Theralen, Seroquel? De funkar bra imo

Prövat alla men Tror problemet har med GABA att göra...

"Lite" info

Läkemedel som testas innan Z-läkemedel

NOTERA: Rad ett och två är vanligt förekommande innan Z-läkemedel.

Rad tre till fem (speciellt fyra) är ovanligt förekommande innan Z-läkemedel.
----------------------------------------------------------------------------------
1. Melatonin

Melatonin

Ofta förstahandsval vid insomni och störd dygnsrytm
Används för att hjälpa kroppen att komma i rätt sömnrytm
Kan köpas receptfritt i lågdos i Sverige
------------------------------------------------------------------------------------------------
2. Antihistaminer med sederande effekt

Hydroxizin (Atarax)
Prometazin (Lergigan)
Alimemazin (Theralen)
Propiomazin (Propavan)

Används vid kortvariga sömnproblem eller när oro/ångest påverkar sömnen. De är inte beroendeframkallande men kan ge trötthet dagen efter.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------------
3. Sedativa antidepressiva (vid längre besvär)

Mirtazapin
Amitriptylin

Används främst när sömnproblemen är långvariga eller kopplade till ångest eller depression.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------
4. Lugnande bensodiazepiner (strikt restriktivt av Socialstyrelsen) (NARKOTIKAKLASS IV)

Oxazepam
Diazepam

Dessa är narkotikaklassade och används idag mycket sparsamt vid sömnproblem på grund av risk för beroende och tolerans. Om de används sker det oftast kortvarigt och i särskilda situationer.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- --------------------------------------------------------
5. Övriga sederande läkemedel (ovanligare i primärvård)

Quetiapin (Seroquel)

Kan i låg dos ge sederande effekt och används ibland vid mer komplex psykiatrisk problematik.
---------------------------------------------------------------------------------------------------- ---------------------------------------
Z-läkemedel (mål) (restriktivt av Socialstyrelsen) (NARKOTIKAKLASS IV respektive V)

Zolpidem
Zopiklon

Du skrev ju att de bara förskrivit dig lergigan och strax innan.
Jag tycker en kombination av Propavan 2st, mirtazapin 15mg och 25mg quetiapin får mej att sova även då jag är manisk.
Jag har imovane utskrivet ,jag tar kanske 2 om året då jag sover max tre timmar på den

Jag har provat Propavan, Mirtazapin och Quetiapin, trots att jag inte fått dem utskrivna – genom att själv köpa dem på nätet och testat, men det hjälpte inte alls Däremot har jag aldrig vågat beställa hem Z-läkemedel eller bensodiazepiner eftersom de är narkotikaklassade och påföljderna kan bli saftiga.

Låter för otroligt för att vara sant, köpte mirtazapin och quetiapin på nätet säger du.
Du låter mer som en pundare som kommer sluta som snard här på forumet.

Jag förstår att det kan låta överdrivet, men det här handlar inte om något “pundarspår” eller liknande. Jag har riktiga sömnproblem som påverkar min vardag och funktion ganska kraftigt, och jag är i kontakt med vården för att försöka få ordning på det på ett seriöst sätt.

Att jag skriver här är mest för att ventilera och få perspektiv, inte för att romantisera något eller dra igång någon diskussion om hur man får tag i läkemedel utanför vården. Jag försöker hitta en fungerande lösning på mina sömnproblem, inget annat.

Quentiapin är ett antipsykotiskt läkemedel som dels har biverkningar och trubbar av psyket även dan efter men också förhindrar effekten av adhd medicin om man har sån. Vet inte varför vissa läkare skriver ut den som sömnmedicin