Citat:
Ursprungligen postat av
Nattbroder
Den här gamla bögklyschan har alltid retat mig.
Visst uppskattar man att man kan arbeta så man slipper bli en hemlös lodare, men glad?
Inga av mina kollegor har någonsin sett särskilt glada ut, så varför fortlever den här skitklyshan?
Är du verkligen glad när väckarklockan ringer när du sover som bäst?
Man reser sig motvilligt och sitter sedan ett par minuter på sängkanten och reflekterar över livet. Ska man åka till jobbet eller hänga sig?
Känner igen mig, de första 10 minuterna efter man vaknat är alltid tveksamma.
Men det finns inget alternativ, det blir alltid arbete, vilket man mår bäst av psykiskt.
Sen gäller det att hitta kollegor som man kan ha roligt med, skämta och tramsa lite när det blir tufft.
Hade varit enklare om man börjat typ 09.00 så man fick vakna av sig själv, inte väckarklockan 05.50. Men det är bara att bita ihop och utföra sin roll i samhället.